<anforande>
<dok_hangar_id>2348381</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0986</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:86 Torsdagen den 21 mars</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>86</dok_nummer>
<dok_datum>2002-03-21 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Frågestund </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>frågestund</kammaraktivitet>
<anforande_id>28D92248-BB4E-45D3-A9BB-8E92757F3D18</anforande_id>
<anforande_nummer>60</anforande_nummer>
<talare>Statsrådet MONA SAHLIN (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag måste upplysa Kent Olsson om att
vi i arbetsmarknadspolitiken aldrig kan stanna vid att
vara nöjda med att ganska många har ett arbete eller
att nästan alla har ett arbete.
Är det så märkligt att arbetsmarknadsåtgärderna
kan öka i en tid när arbetslösheten minskar? Vi nöjer
oss inte med att den som har varit långtidsarbetslös,
den som är handikappad och den som har psykiska
problem inte ska få en plats på arbetsmarknaden.
Därför, Kent Olsson, är det helt riktigt att åtgärderna
kan öka också i en tid när arbetslösheten minskar.
Jag vet att Björn Rosengren kommer att återkom-
ma till själva rapporten, men jag vill upplysa om att
aktivitetsgarantin gör det lättare för människor att
komma ut i arbete. Därför är den en viktig åtgärd och
ingenting som förtjänar att förlöjligas eller misstänk-
liggöras, som jag tycker att Kent Olsson nu gör.
Lönediskriminering av mödrar
</anforandetext>
<intressent_id>0806338394516</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>151809</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0986/#anf60</protokoll_url_www>
</anforande>
