<anforande>
<dok_hangar_id>2348381</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0986</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:86 Torsdagen den 21 mars</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>86</dok_nummer>
<dok_datum>2002-03-21 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Frågestund </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>frågestund</kammaraktivitet>
<anforande_id>F5CA1E93-8003-4B28-8846-D081E09EB73D</anforande_id>
<anforande_nummer>55</anforande_nummer>
<talare>LENA EK (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det gläder mig att socialministern
tycker att man ska bedöma män och kvinnor på sam-
ma sätt och att det är viktigt att det kommer fram
medel till rehabilitering för dem som har råkat ut för
sjukdom eller arbetsskada.
När Socialstyrelsen, som ligger under ministerns
ansvarsområde, tittade på detta - jag tror att det var
för något år sedan - visade det sig att av de tillfrågade
som varit långtidssjukskrivna ett år eller mer hade
14 % fått någon form av rehabilitering. I den aktuella
undersökningen hade man satt gränsen för rehabilite-
ring vid ett telefonsamtal under ett år. Det är helt
oacceptabelt.
När det sedan finns indikationer på att kvinnor
behandlas fem gånger sämre än män - det finns som
sagt ingenting som säger att män är fem gånger kle-
nare än kvinnor - undrar jag om socialministern är
beredd att ge Socialstyrelsen i uppdrag att titta på hur
rehabiliteringsmedel fördelas mellan män och kvin-
nor i den här verksamheten för att dels se till att det
kommer fram rehabiliteringsmedel, dels se till att de
fördelas rättvist.
</anforandetext>
<intressent_id>0438928446810</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>151804</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0986/#anf55</protokoll_url_www>
</anforande>
