<anforande>
<dok_hangar_id>2348381</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0986</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:86 Torsdagen den 21 mars</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>86</dok_nummer>
<dok_datum>2002-03-21 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Frågestund </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>frågestund</kammaraktivitet>
<anforande_id>9CC0FEBA-33A6-4A91-BAAC-0BBE299B6E5C</anforande_id>
<anforande_nummer>54</anforande_nummer>
<talare>Socialminister LARS ENGQVIST (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Nu har jag inte det direkta ansvaret
för försäkringsfrågor, utan det har statsrådet Ingela
Thalén. Men så pass mycket ansvar har jag att jag
omedelbart kan säga att den typen av hantering är
oacceptabel. De skillnader som uppenbart finns i
bedömningen kan vi inte acceptera.
Den riktigt stora frågan handlar om rehabilitering
över huvud taget. Det lite spännande och hoppfulla är
att antalet sjukanmälningar på korta sjuktider inte
ökar. Det bekymmersamma är att de långtidssjuk-
skrivna förblir långtidssjuka alldeles för länge. Den
stora utmaningen är därför att se till att rehabilitering-
en fungerar och att vi erbjuder alla långtidssjuka en
bättre möjlighet att återvända till arbetslivet. Då
måste män och kvinnor naturligtvis bedömas på
samma sätt.
</anforandetext>
<intressent_id>0763673691509</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>151803</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0986/#anf54</protokoll_url_www>
</anforande>
