2348381 GP0986 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:86 Torsdagen den 21 mars 2001/02 86 2002-03-21 00:00:00 Sveriges tillträde till Stockholmskonventio- nen om långlivade organiska föroreningar D794263F-9A22-4CE7-8925-2D4ED7142EED 34 CARINA OHLSSON (s) s Herr talman! Jag får börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet Sveriges tillträde till Stock- holmskonventionen om långlivade organiska förore- ningar och avslag på samtliga motionsyrkanden, både de från följdmotionerna och de 38 motionsyrkandena från den allmänna motionstiden 2001 rörande kemi- kaliekontroll. Stockholmskonventionen antogs vid en diploma- tisk konferens i Stockholm den 23 maj förra året, därav namnet. Syftet är att förhindra skadlig påverkan av långlivade organiska föroreningar på människors hälsa och miljö genom att förbjuda, avveckla eller begränsa användning och produktion av sådana för- oreningar samt att minimera eller, där så är möjligt, eliminera utsläpp av oavsiktligt bildade biprodukter som t.ex. dioxiner, som flera här har tagit upp. Initialt omfattar konventionen tolv ämnen, eller ämnesgrupper, vilka samtliga redan är förbjudna eller strängt reglerade i Sverige. Utskottet föreslår att riks- dagen godkänner att Sverige tillträder Stockholm- skonventionen om långlivade organiska föroreningar, s.k. POP-ämnen. Förenta nationernas miljöprograms styrelse be- slutade 1995 att börja jobba med frågan, och Sverige undertecknade konventionen samma dag som den antogs, alltså den 23 maj förra året. Hittills har två länder ratificerat och totalt elva länder, och Europeis- ka gemenskapen, undertecknat den. För ikraftträdan- de krävs att minst 50 parter ratificerar, godtar eller godkänner konventionen. Långlivade organiska föroreningar, s.k. POP- ämnen, kännetecknas av att de bryts ned mycket långsamt i naturen, särskilt i kalla miljöer med spar- sam biologisk aktivitet. De sprids över nationella gränser, och nedfall kan ske långt från ursprungskäl- lan. POP-ämnen är fettlösliga och ansamlas i männi- skors och djurs kroppsfett, dvs. de är bioackumuler- bara. Det är därför vi kan hitta oroväckande höga halter i t.ex. modersmjölk och hos sälar. Sälar har mycket fett och vistas i kalla miljöer där ämnena bryts ned väldigt långsamt. Toppkonsumenter, såsom de stora rovdjuren och rovfåglarna, är särskilt utsatta eftersom ämnena som regel ökar i koncentration ju högre upp i näringskedjan man kommer. Mätningar i Östersjön har visat att halterna av vis- sa långlivade miljögifter inte har minskat trots lång- variga förbud mot användning såväl i Sverige som i andra Östersjöländer. Östersjön är ett av världens största bräckvattenhav med en hög tillförsel av mil- jögifter och en låg vattenomsättning. Den låga salt- halten ger ett ganska artfattigt växt- och djurliv som är särskilt känsligt för ytterligare påverkan av mil- jögifter. Livsmedelsverket har exempelvis utfärdat kostrekommendationer för konsumtion av fet fisk från Östersjön för kvinnor i barnafödande ålder på grund av de höga halterna. Temperaturskillnaden mellan olika regioner har betydelse för spridningsmönstret. Forskningen om spridningsmönstret visar att ämnen avgår från mark och vatten till luft i varmare regioner och transporte- ras till varmare regioner och blir kvar där, i t.ex. tem- pererade och arktiska områden. De arktiska ekosys- temen och ursprungsbefolkningen som livnär sig på fisk och däggdjur från Arktis är speciellt i riskzonen. Detta visar att det är angeläget att vidta åtgärder på regional och global nivå för att stoppa spridningen av dessa ämnen. Stockholmskonventionen kan bidra till att minska nedfallet - bl.a. över Sverige - av dessa ämnen, som i huvudsak används i andra delar av världen. Vi får hoppas att denna typ av internationella konventioner åstadkommer en större rättvisa mellan nu levande och kommande generationer. Vi som lever nu måste ta tag i våra egna miljöproblem för kom- mande generationer. För att nå målet giftfri miljö krävs inte enbart na- tionella åtgärder utan också åtgärder inom EU och globala beslut. Vi har här i riksdagen med anledning av propositionen Kemikaliestrategi för en giftfri miljö redan beslutat att användningen av särskilt farliga ämnen ska fasas ut. Stockholmskonventionens ämnen omfattas av detta utfasningskrav. Herr talman! Konventionen reglerar även import och export samt omhändertagande av lager och avfall av långlivade organiska föroreningar. Initialt omfattas tolv ämnen eller ämnesgrupper som tidigare har räk- nats upp här. När det gäller dioxiner och furaner ställer kon- ventionen krav på att åtgärder ska vidtas för att mins- ka eller eliminera utsläpp till följd av oavsiktlig bild- ning av dessa ämnen. Detta ska ske genom upprättan- de av handlingsprogram och genom att främja an- vändning av bästa tillgängliga teknik och bästa mil- jöpraxis. Med stöd av miljöbalken kan regeringen föreskriva gränsvärden som måste iakttas när tillstånd till miljöfarlig verksamhet beviljas och omprövas: För svensk del finns det behov av att kartlägga utsläpp- skällor och ytterligare definiera behov av åtgärder för dessa oavsiktligt bildade ämnen. Därför ger regering- en Naturvårdsverket ett sådant uppdrag. Stockholmskonventionens bestämmelser medför alltså endast behov av mindre kompletteringar i det svenska regelverket. Författningsändringar kan ge- nomföras med stöd av befintliga bemyndiganden i miljöbalken. Utskottet anser på samma sätt som regeringen att ytterligare POP-ämnen bör läggas till konventionen så snart som möjligt och tycker därför att det är bra att regeringen har gett Kemikalieinspektionen i upp- drag att tillsammans med Naturvårdsverket ta fram en prioriteringslista över sådana ämnen. Försiktighets- principen är vägledande för konventionens syfte och användning, särskilt när det gäller att lägga till nya ämnen. Herr talman! Det är viktigt att vi fortsätter att vara framsynta och driva på miljöfrågorna i allmänhet och kemikaliefrågorna i synnerhet - nationellt, inom EU och internationellt. Detta är viktigt för att vi ska få en hållbar utveckling och för att kommande generationer ska kunna leva i en giftfri miljö. 0859968278117 N 2010-01-01 00:00:00 151783 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0986/#anf34