2348381 GP0986 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:86 Torsdagen den 21 mars 2001/02 86 2002-03-21 00:00:00 Sveriges tillträde till Stockholmskonventio- nen om långlivade organiska föroreningar AFC51D0B-851B-4B2E-A889-E1C06C617B79 33 MARIA WETTERSTRAND (mp) mp Herr talman! Vi i Miljöpartiet är mycket glada att regeringen nu föreslår riksdagen att Sverige ska god- känna tillträde till Stockholmskonventionen om lång- livade organiska föroreningar, s.k. POP. Det är syn- nerligen väsentligt att vi i Sverige tar vår del av an- svaret för att få bort de här farliga kemiska ämnena ur kretsloppet. Problemet med just POP är att de är långlivade och att de byggs upp i kroppsvävnaderna. Ju högre upp i näringskedjan man kommer desto mer gifter har det ansamlats i organismerna. Människan finns högt upp i näringskedjan. Det innebär också att halterna i kroppen är betydligt högre än i omgivning- en och att även mycket små mängder av de här ämne- na kan vara väldigt skadliga. Syftet med Stockholmskonventionen är att dessa ämnen ska fasas ut helt och hållet. Där tar man upp tolv av de här ämnena. Det kan tyckas som en droppe i havet när man betänker att det, om man bara räknar Sverige, finns ca 30 000 kemikalier som vi inte har någon kunskap om - eller mycket liten kunskap. Alla dessa är förstås inte POP, men det finns betydligt fler än tolv även av dem. Nåja, det här är ett steg i rätt riktning, och man får väl se det som en miniminivå som förhoppningsvis kan stödjas i ett brett internationellt perspektiv. Vi tycker att det borde vara självklart för ett land som Sverige, som säger sig vilja vara en föregångare på miljöområdet, att gå betydligt längre än den här mi- niminivån. Tyvärr finns det tecken på att det ur flera aspekter inte förhåller sig på det sättet i dag. Därför har Miljöpartiet en motion med förslag på åtgärder för att skärpa Sveriges åtföljande av den här konven- tionen. En verksamhet som vi tar upp särskilt där, och som går i helt motsatt riktning jämfört med syftet med Stockholmskonventionen, är den gigantiska pågående utbyggnaden av sopförbränningsanlägg- ningar, som flera tidigare har tagit upp här. År 1997 bestämde man att man skulle införa ett deponerings- förbud. Detta trädde i kraft vid det senaste årsskiftet. Man beslutade då också att införa en skatt på depone- ring av avfall. Redan då påpekade Miljöpartiet risken med att det skulle bli en storskalig utbyggnad av sopförbränningsanläggningar på grund av att det då var det billigaste alternativet. Nu ser vi effekten, nämligen att det är precis det som håller på att hända och som till viss del redan har hänt. 19 kommuner har i dag planer på att bygga stora anläggningar för att elda upp soporna. Anledningen är att de ekonomiska villkoren är sådana att detta är det billigaste alternativet. Det finns stora problem med det här, och ett av problemen är bildandet just av POP, t.ex. dioxin. När man förbränner sopor bildas dioxiner. Dessa kommer antingen ut i luften, via gaser, eller i askan eller via filterresterna. Den aska som bildas, där de högsta mängderna dioxin finns, måste behandlas som farligt avfall och läggas på soptipparna. Det finns många exempel i dag på att detta inte sköts på ett bra sätt på soptipparna. Det finns, som vi ser det, stora risker att det här dioxinet också kommer ut i kretsloppet. Det enda man gör ur dioxinsynvinkel är i princip att man gör vanligt avfall till farligt avfall som innehåller höga halter av dioxin. Ett annat problem med sopförbränning är att det bryter kretsloppet. En stor del av det material som eldas upp skulle kunna återvinnas eller återanvändas, och en stor del av materialet skulle säkerligen inte behöva produceras över huvud taget. Vi ser också att sopförbränning till stor del är ett systemfel, eftersom det minskar drivkrafterna för att vidta andra åtgärder för att minska uppkomsten av avfall och för att öka sopsorteringen. Det ger tvärtom snarare en drivkraft för att införskaffa avfall. Man binder upp sig med långsiktiga avtal om att ta hand om avfall åt andra kommuner, vilket gör att man behöver en viss avfallsmängd. Vi ser det här som en väldigt farlig utveckling. Det finns också ett stort problem i att man inte gör, och inte har gjort, någon övergripande miljökon- sekvensbedömning gällande den totala utbyggnaden av sopförbränningsanläggningar. Det är bl.a. det som vi tar upp i vår motion. En annan fråga som vi tar upp i motionen handlar om mätning och kontroll, något som vi anser vara totalt undermåligt i dag. Man mäter och kontrollerar dioxinutsläpp från sopförbränningsanläggningar en gång per år under optimala driftsförhållanden, och när man eldar just avfall är driftsförhållandena oerhört varierande beroende på att innehållet i avfallet kan variera. Det är svårt att hålla en optimal drift hela tiden. I Belgien har man infört stora skärpningar när det gäller just kontroll och mätning av dioxin. Det tycker vi är en förebild, och vi tycker att Sverige ska ta sig en titt på detta. Vi i Miljöpartiet menar att det behövs ett tillfälligt stopp för planerna på utbyggnad av sopförbrännings- anläggningar tills en sådan här övergripande miljö- konsekvensbedömning är gjord för att inte riskera att Sverige långsiktigt undergräver syftet med Stock- holmskonventionen och i stället börjar nyproducera stora mängder av skadliga gifter som sedan sprids i naturen. Vi tycker också att det är viktigt att man under den här tiden försöker klargöra de framtida ekonomiska förutsättningarna för avfallsförbränning. Det har vi inte tagit upp i vår motion, men det är en viktig del. Jag instämmer därför i Vänsterpartiets yrkande av bifall till reservation 1. Jag tänkte också säga några ord om en annan av Miljöpartiets reservationer, som handlar om bromera- de flamskyddsmedel. I dag finns det ett 70-tal brome- rade flamskyddsmedel som används som brandskydd i framför allt elektronisk utrustning, bl.a. datorer. Dessa ämnen är långlivade och har också den typen av egenskaper att de byggs upp i kroppsvävnaderna, i kroppens fetter. Bl.a. har man uppmätt höga halter i bröstmjölk. De här ämnena kan också påverka de mänskliga hormonerna. De stör därmed processer i kroppen och kan orsaka svåra skador. Vi anser att man kan klara sig utan bromerade flamskyddsmedel, och det anser även t.ex. Rädd- ningsverket. Vi menar att Sverige måste gå i täten med ett nationellt förbud mot hela gruppen bromera- de flamskyddsmedel och att man också ska verka för att fasa ut de här ämnena i hela EU. Sverige jobbar med de här frågorna på EU-nivå, men vi menar att man också måste gå före nationellt med ett förbud mot hela den här gruppen. Jag vill yrka bifall till reservation 9, som handlar om bromerade flam- skyddsmedel. I övrigt har Miljöpartiet en mängd reservationer i det här betänkandet. Det är många av våra förslag som behandlas. Det handlar bl.a. om försiktighet och framförhållning vid tillverkning av nya kemiska äm- nen. Det handlar om utfasning av enskilda kemikalier och kemikaliegrupper. Det handlar om kvicksilver i amalgam, som vi anser ska bort. Det handlar om avvecklingsplan för bekämpningsmedel och om ut- fasning av PVC. Sedan har vi ett särskilt yttrande om flera särskilt besvärliga kemikalier som skulle kunna fasas ut, varav Barbro Feltzing senare kommer att ta upp en del. 031414803913 N 2010-01-01 00:00:00 151782 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0986/#anf33