2348381 GP0986 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:86 Torsdagen den 21 mars 2001/02 86 2002-03-21 00:00:00 Sveriges tillträde till Stockholmskonventio- nen om långlivade organiska föroreningar 053CB76E-F687-4008-B486-5FD8C8110825 30 KJELL-ERIK KARLSSON (v) v Herr talman! Det här betänkandet behandlar för- utom Sveriges tillträde till Stockholmskonventionen ett antal motioner om kemiska ämnen och produkter. Vänsterpartiet har i betänkandet reservation om av- fallsförbränning samt om produkter och avfall från fiskenäringen. Vi har även ett särskilt yttrande om kvicksilver i amalgam. Herr talman! För tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 1 men står givetvis även bakom vår andra reservation. Syftet med Stockholmskonventionen är att för- hindra skadlig påverkan av s.k. POP-ämnen. Ännu är det bara tolv ämnen eller ämnesgrupper som omfattas av konventionen, men det är inte vilka ämnen som helst. Det är åtta bekämpningsmedel - aldrin, klor- dan, DDT, dieldrin, endrin, heptaklor, mirex och toxafen. Till detta kommer de två industrikemikalier- na PCB och hexaklorbenzen. Utöver dessa finns på listan två ämnen som bildas som biprodukter vid förbränning. Det är polyklorerade dioxiner och fura- ner. Dessa långlivade organiska och bioackumulerbara ämnen är inte att leka med. När de släpps ut i miljön kan de finnas kvar i årtal, decennier eller t.o.m. i århundraden. De sprids med luft och vatten över stora avstånd, från ekvatorn till Nordpolen. En del av dem lagras i feta vävnader hos djur och människor, vilket gör dem till de mesta problematiska kemikalier som vi och miljön kan utsättas för. Vi har fått kostråd när det gäller dioxin i fisk. När får vi kostråd baserade på kemikalier i andra livsmedel? Eller ska vi sluta pro- ducera dessa ämnen som produceras både avsiktligt och oavsiktligt? En del vanlig mat innehåller i dag så höga nivåer av dioxin att en stor del av livsmedlen skulle vara otjänliga om gränsvärdena sattes på säkra nivåer. Inom FN har över 100 länder enats om att utsläppen måste minska för att till slut helt upphöra. EU har sagt att medlemsstaterna måste vidta åtgärder för att minimera utsläppen. Riksdagen har sagt och beslutat att alla utsläpp av farliga ämnen till miljön ska upp- höra. Men i Sverige pågår ändå en av de största utbygg- naderna av en dioxinkälla i modern tid, nämligen sopförbränningen som ska fördubblas inom fem år. Denna utbyggnad sker dessutom utan någon övergri- pande konsekvensbeskrivning. Det är det som vår reservation nr 1 handlar om. Vi anser att det är anmärkningsvärt att denna ut- byggnad - en av de största industriella utbyggnaderna i modern tid - sker utan en nationell övergripande konsekvensbeskrivning. Visserligen prövas varje enskild anläggning, men ingen bedömning görs av miljöeffekterna av den samlade utbyggnaden. Det tycker vi är helt oacceptabelt, för oavsett reningsut- rustning och modernisering kommer mängden dioxin i aska som läggs på våra svenska soptippar att öka i proportion med den ökade förbränningen. Då kan man ställa sig frågan om vi följer konven- tionens inriktning om att minimera och slutligen helt eliminera utsläppen av dioxiner, furaner, PCB samt hexaklorbenzen - ämnen som bildas vid sopförbrän- ningen. Dixoin är ett människoskapat, mycket farligt mil- jögift som lagras i fettvävnaderna hos människor och djur. Så länge dioxin produceras kommer det att spri- das till miljön och människorna. En stor mängd finns redan spridd i miljön, och den bryts ned sakta. Vi och myndigheterna måste vidta kraftfulla åtgärder. Mins- kade utsläpp räcker inte, de måste elimineras. Alla källor till dioxinutsläpp bör kartläggas och åtgärdas. Behovet av detta ser vi när kostråden kommer i stället för åtgärder. Vad ska vi göra med den åter- kontaminering som sker av vatten och våra hav ge- nom produkter och avfall från fiskenäringen? Vi anser att Livsmedelsverket borde få i uppdrag att i samråd med Fiskeriverket och Naturvårdsverket se över problematiken och föreslå en strategi för att hantera just detta problem. Detta tar vi upp i vår re- servation 2. Slutligen, herr talman, vill jag nämna vårt särskil- da yttrande som beskriver vår syn på kvicksilverhal- tigt tandvårdsmaterial. Vår syn är att detta tand- vårdsmaterial måste fasas ut och förbjudas. Vi anser att skrivningen i delmål tre i kemikaliest- rategin för giftfri miljö om utfasning av kvicksilver senast 2003 inkluderar kvicksilverhaltigt tandvårds- material. Eftersom regeringen avser att anmäla ett förbud mot användning av kvicksilver till EU har vi här avstått från att reservera oss i denna del. Vi avvaktar nu regeringens arbete på EU-nivå och avser att åter- komma om detta arbete inte leder till några konkreta åtgärder inom en snar framtid. 0883123676901 N 2010-01-01 00:00:00 151779 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0986/#anf30