<anforande>
<dok_hangar_id>2348381</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0986</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:86 Torsdagen den 21 mars</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>86</dok_nummer>
<dok_datum>2002-03-21 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Sveriges tillträde till Stockholmskonventio- nen om långlivade organiska föroreningar</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>053CB76E-F687-4008-B486-5FD8C8110825</anforande_id>
<anforande_nummer>30</anforande_nummer>
<talare>KJELL-ERIK KARLSSON (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Herr talman! Det här betänkandet behandlar för-
utom Sveriges tillträde till Stockholmskonventionen
ett antal motioner om kemiska ämnen och produkter.
Vänsterpartiet har i betänkandet reservation om av-
fallsförbränning samt om produkter och avfall från
fiskenäringen. Vi har även ett särskilt yttrande om
kvicksilver i amalgam.
Herr talman! För tids vinnande yrkar jag bifall
endast till reservation 1 men står givetvis även bakom
vår andra reservation.
Syftet med Stockholmskonventionen är att för-
hindra skadlig påverkan av s.k. POP-ämnen. Ännu är
det bara tolv ämnen eller ämnesgrupper som omfattas
av konventionen, men det är inte vilka ämnen som
helst. Det är åtta bekämpningsmedel - aldrin, klor-
dan, DDT, dieldrin, endrin, heptaklor, mirex och
toxafen. Till detta kommer de två industrikemikalier-
na PCB och hexaklorbenzen. Utöver dessa finns på
listan två ämnen som bildas som biprodukter vid
förbränning. Det är polyklorerade dioxiner och fura-
ner.
Dessa långlivade organiska och bioackumulerbara
ämnen är inte att leka med. När de släpps ut i miljön
kan de finnas kvar i årtal, decennier eller t.o.m. i
århundraden. De sprids med luft och vatten över stora
avstånd, från ekvatorn till Nordpolen. En del av dem
lagras i feta vävnader hos djur och människor, vilket
gör dem till de mesta problematiska kemikalier som
vi och miljön kan utsättas för. Vi har fått kostråd när
det gäller dioxin i fisk. När får vi kostråd baserade på
kemikalier i andra livsmedel? Eller ska vi sluta pro-
ducera dessa ämnen som produceras både avsiktligt
och oavsiktligt?
En del vanlig mat innehåller i dag så höga nivåer
av dioxin att en stor del av livsmedlen skulle vara
otjänliga om gränsvärdena sattes på säkra nivåer.
Inom FN har över 100 länder enats om att utsläppen
måste minska för att till slut helt upphöra. EU har
sagt att medlemsstaterna måste vidta åtgärder för att
minimera utsläppen. Riksdagen har sagt och beslutat
att alla utsläpp av farliga ämnen till miljön ska upp-
höra.
Men i Sverige pågår ändå en av de största utbygg-
naderna av en dioxinkälla i modern tid, nämligen
sopförbränningen som ska fördubblas inom fem år.
Denna utbyggnad sker dessutom utan någon övergri-
pande konsekvensbeskrivning. Det är det som vår
reservation nr 1 handlar om.
Vi anser att det är anmärkningsvärt att denna ut-
byggnad - en av de största industriella utbyggnaderna
i modern tid - sker utan en nationell övergripande
konsekvensbeskrivning. Visserligen prövas varje
enskild anläggning, men ingen bedömning görs av
miljöeffekterna av den samlade utbyggnaden. Det
tycker vi är helt oacceptabelt, för oavsett reningsut-
rustning och modernisering kommer mängden dioxin
i aska som läggs på våra svenska soptippar att öka i
proportion med den ökade förbränningen.
Då kan man ställa sig frågan om vi följer konven-
tionens inriktning om att minimera och slutligen helt
eliminera utsläppen av dioxiner, furaner, PCB samt
hexaklorbenzen - ämnen som bildas vid sopförbrän-
ningen.
Dixoin är ett människoskapat, mycket farligt mil-
jögift som lagras i fettvävnaderna hos människor och
djur. Så länge dioxin produceras kommer det att spri-
das till miljön och människorna. En stor mängd finns
redan spridd i miljön, och den bryts ned sakta. Vi och
myndigheterna måste vidta kraftfulla åtgärder. Mins-
kade utsläpp räcker inte, de måste elimineras. Alla
källor till dioxinutsläpp bör kartläggas och åtgärdas.
Behovet av detta ser vi när kostråden kommer i
stället för åtgärder. Vad ska vi göra med den åter-
kontaminering som sker av vatten och våra hav ge-
nom produkter och avfall från fiskenäringen? Vi
anser att Livsmedelsverket borde få i uppdrag att i
samråd med Fiskeriverket och Naturvårdsverket se
över problematiken och föreslå en strategi för att
hantera just detta problem. Detta tar vi upp i vår re-
servation 2.
Slutligen, herr talman, vill jag nämna vårt särskil-
da yttrande som beskriver vår syn på kvicksilverhal-
tigt tandvårdsmaterial. Vår syn är att detta tand-
vårdsmaterial måste fasas ut och förbjudas.
Vi anser att skrivningen i delmål tre i kemikaliest-
rategin för giftfri miljö om utfasning av kvicksilver
senast 2003 inkluderar kvicksilverhaltigt tandvårds-
material.
Eftersom regeringen avser att anmäla ett förbud
mot användning av kvicksilver till EU har vi här
avstått från att reservera oss i denna del. Vi avvaktar
nu regeringens arbete på EU-nivå och avser att åter-
komma om detta arbete inte leder till några konkreta
åtgärder inom en snar framtid.
</anforandetext>
<intressent_id>0883123676901</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>151779</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0986/#anf30</protokoll_url_www>
</anforande>
