2348381 GP0986 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:86 Torsdagen den 21 mars 2001/02 86 2002-03-21 00:00:00 Aktuell debatt: Situationen i Mellanös- tern aktuell debatt 82E44989-06D5-4D75-A157-A2003AE31CB3 111 Utrikesminister ANNA LINDH (s) s Fru talman! En morgon i förra veckan hörde jag två kvinnor intervjuas i radio om hur det är att leva i konfliktens Mellanöstern. Den ena var palestinska och den andra israeliska. Den palestinska kvinnan berättade om sin rädsla och ångest varje dag när hon skickade i väg barnen till skolan, för de var tvungna att passera flera vägspärrar med nervösa och arga israeliska soldater. Den israeliska kvinnan berättade hur hon inte längre vågar vistas utomhus i parker och på promenader med sin tvååring av rädsla för attentat. Här ryms konfliktens hela tragik. Det finns inga fristäder från våldet - inte för civila, inte för kvinnor eller barn. Våldet trappas upp, och parterna har fast- nat i en hämndspiral där det blir allt svårare att se vad som är orsak och vad som är verkan. Den palestinska infrastrukturen ligger i spillror. Den normala ekono- miska aktiviteten har avstannat. Arbetslöshet, kor- ruption och social misär sprider sig. Även den israeliska ekonomin drabbas hårt. Tu- risterna sviker, hotell och restauranger står tomma. Arbetslösheten stiger. Unga och välutbildade flyr landet för en bättre tillvaro. Civila på båda sidor lever i ständig rädsla för att bli attackerade eller dödade när de går till skola och arbete. Situationen blir alltmer outhärdlig. Konflikten har kommit att handla om själva existensen för både palestinier och israeler. De senaste veckorna har vi sett ännu mer ökad förödelse och mänskligt lidande när den israeliska militären har invaderat de palestinska flyktinglägren. Vi har sett husdemoleringar, avspärrningar och daglig förnedring. Mustafa Barghouthi, läkare och chef för Palestinian Medical Relief Committees, gav mig på telefon häromdagen en förfärande ögonvittnesskild- ring av israeliska säkerhetsstyrkors attacker mot pa- lestinska ambulanser och sjukhus. Det är skamligt, det är omoraliskt och det är ett tydligt brott mot Ge- nèvekonventionen. Det är svårt att förstå vad Israel vill uppnå. Över- våld mot civila och utomrättsliga avrättningar gör palestinierna än mer upproriska mot den israeliska ockupationsmakten. Beskjutningen av den palestinska myndighetens olika institutioner omöjliggör styre, kontroll och ingripanden och är därmed kontrapro- duktiv. Husarresten av Arafat har inte haft den verkan som Sharon har avsett. I stället har våldet ökat. Sharon gick till val på att skapa säkerhet. Men re- sultatet är det motsatta. Israels regering bär huvudan- svaret för den nuvarande krisen. Men palestinska självmordsbombningar och andra terroristaktioner mot oskyldiga israeler är också hän- synslösa illdåd som bara kan fördömas. Det är helt oacceptabelt att extremister och fundamentalister bedriver en värvningskampanj av terrorister bland unga människor i de palestinska områdena. Den pa- lestinska myndigheten måste ta sitt ansvar och an- vända alla lagliga medel för att gripa och ställa de skyldiga inför rätta. De senaste veckorna har kort sagt varit de mest våldsamma på decennier. Misstro, hat och extremism har fått övertaget. Fred och försoning tycks vara mer avlägset än på länge. Men samtidigt som läget är mörkare än på länge kan det leda till nya öppningar. Det är uppenbart att det inte finns någon militär lös- ning på konflikten. Den kan bara lösas genom dialog och fredliga förhandlingar. En rättvis och hållbar fred måste innebära etablerandet av en fredlig, demokra- tisk och livskraftig palestinsk stat sida vid sida med staten Israel, med säkra och erkända gränser för båda. Den måste baseras på folkrätten, inklusive FN:s re- solutioner 242, 338 och 1397, och principen om land för fred. Den innefattar kraven på att bosättningspoli- tiken och ockupationen måste upphöra. Vi känner alla konfliktens rötter, två folks anspråk på samma stycke land. Eftersom konflikten har en bakgrund i ett FN-beslut har FN och dess medlems- stater ett särskilt ansvar att medverka till en lösning. Det var därför ett viktigt steg när FN:s säkerhets- råd nyligen antog resolutionen 1397 som initierats och förhandlats av USA. Resolutionen utmynnar i visionen av en palestinsk stat sida vid sida med Israel. Det är första gången säkerhetsrådet hänvisar till två stater, Israel och Palestina. Ett nytt viktigt fredsinitiativ har tagits av Saudi- arabien som föreslår att arabvärlden ska normalisera sina förbindelser med Israel i utbyte mot att Israel drar sig tillbaka från ockuperat område i enlighet med FN-resolutionerna. Det är första gången som ett arabland föreslår en politisk lösning som utmynnar i ett gemensamt erkännande av Israel inom erkända och säkra gränser. Förslaget ska diskuteras på Arab- förbundets toppmöte i Beirut den 28 mars. EU och USA har förklarat att de stöder förslaget. Mellanösternkonflikten kan inte lösas utan ett amerikansk engagemang. Vi välkomnar därför att USA nu verkar vilja öka sin roll. Vicepresident Che- neys rundresa i arabvärlden och general Zinnis besök i regionen kan öka chanserna till en vapenvila. Sha- rons förklaring att han inte längre kräver sju dagars totalt lugn innan en politisk dialog kan återupptas underlättar också möjligheterna att genomföra Tenet- planen och Mitchellrapportens rekommendationer om säkerhetssamarbete och förtroendeskapande åtgärder. Men inget säkerhetsavtal kommer att hålla utan ett politiskt sammanhang. Konflikten kan bara lösas av parterna själva, men det internationella samfundet måste samverka och sätta press på parterna. Krisen handlar inte bara om dem utan är ett hot mot allas vår säkerhet. Sverige bedriver sedan länge en aktiv Mellanös- ternpolitik. Vårt land har i olika omgångar genom åren utgjort bas för fredssamtal. Senast var det under Barakregeringens tid när parterna var mycket nära en överenskommelse också kring de svåraste frågorna om Jerusalem och flyktingarna. Vi är självklart be- redda att ge vårt stöd till nya fredssamtal om parterna så önskar. Den svenska regeringen ger ett stort och långsik- tigt bistånd till den palestinska myndigheten och till enskilda organisationers verksamhet i de palestinska områdena. Målet är att främja en fredlig utveckling och bidra till uppbyggnaden av en demokratisk pa- lestinsk rättsstat. Sverige värnar folkrätten och respekten för mänskliga rättigheter. Det gör vi genom uttalanden och protester mot övervåld och terrorhandlingar. Senast gjorde vi det genom att brev till Shimon Peres i förra veckan om brotten mot Genèvekonventionen. Men vi stöder också organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter. Vi ökar insatserna ytterligare för att hjälpa barn och ungdomar som naturligtvis drabbas hårdast av det krig som vi nu ser. Vi agerar också i den akuta humanitära krisen. Förra veckan beslutades om ökat bistånd till Röda korset och UNWRA, bl.a. för inköp av ambulanser som ersättning för dem som har förstörts och för annan medicinsk verksamhet. Vi vill också stärka EU:s gemensamma Mella- nösternpolitik. EU har haft en aktiv roll och bidragit till att hålla liv i den politiska dialogen och säkerhets- samarbetet, bl.a. genom Javier Solanas och Miguel Moratinos tydliga närvaro i regionen. EU är också den största biståndsgivaren och har gett ett avgörande stöd till palestinierna för att hindra en total kollaps av den palestinska myndigheten. En viktig insats för att få slut på våldet är att få till stånd en internationell oberoende övervakningsmeka- nism. EU har förklarat att man är beredd att ställa upp med övervakare. Självklart är Sverige det också. Freden är möjlig, men frågan är hur högt priset för de både folken ska tillåtas bli under vägen dit och hur våldsspiralen påverkar människors uppfattning om vad fred egentligen är. Nu måste båda parter ta sitt ansvar för att inte ge extremisterna vetorätt över regi- onens framtid. Hatpropagandan måste stoppas, och förtroendet byggas upp på nytt steg för steg mot en fredlig och rättvis lösning. Här spelar fredskrafterna på båda sidor, som trots motstånd arbetar vidare med mod och envishet, en viktig roll, och de har vårt star- ka stöd. De två kvinnornas berättelser som jag började med sammanfattar konflikten, en omöjlig vardag, en dröm om en framtid i trygghet. De har samma rädsla, men också samma längtan, och däri ligger hoppet om en fred och två stater sida vid sida. 0987448696517 N 2010-01-01 00:00:00 151860 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0986/#anf111