2348380 GP0985 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:85 Onsdagen den 20 mars 2001/02 85 2002-03-20 00:00:00 (forts. från 12 §) Mänskliga rättigheter m.m. - länder, områden, enskilda folkgrupper och CB73956E-003A-473E-8AED-BD58B847E08E 219 BERTIL PERSSON (m) m Fru talman! Grova brott mot de mänskliga rättig- heterna begås fortfarande på många håll i vår värld. De har begåtts i alla tider, och det är någonting som vi alltid måste kämpa mot. Deklarationen om de mänskliga rättigheterna är en omistlig kod. Det är en etisk kod som fungerar oberoende av religion och kultur, och den fungerar över hela världen. Den får successivt mer och mer acceptans men det finns fortfarande många länder i världen som inte uppfyller grundläggande mänskliga rättigheter. Detta är utomordentligt bekymmersamt. Det leder till våld. Det leder till terror, och inte minst hindrar det utveckling, tillväxt och demokrati. När jag kom till riksdagen 1988 var Margaretha af Ugglas den enda som stod här och talade i kammaren om behovet av krav på mänskliga rättigheter i de länder där vi bedrev utvecklingssamarbete. Nu har det här blivit ett viktigt inslag även i den formen av svensk politik, och jag uppskattar verkligen att vi har kommit fram till den enighet som vi faktiskt genom- gående har i det här betänkandet. När det gäller de mänskliga rättigheterna är de politiska, sociala och ekonomiska rättigheterna av utomordentlig betydelse. Det är också väldigt viktigt att vi har god information om situationen för mänsk- liga rättigheter när vi fattar våra beslut i riksdagen. Den borgerliga regeringen införde en rapport om Sveriges internationella utvecklingsarbete. Den för- svann när den borgerliga regeringen föll men har sedan återkommit. Där redovisar man situationen för våra samarbetsländer vad gäller mänskliga rättigheter och demokrati. Den är ett viktigt instrument och skulle kunna vara det även för vårt budgetarbete om den bara kunde komma i tid till det. Jag hoppas att jag får ett löfte av Urban Ahlin i kommande inlägg om att vi ska få den saken ordnad. Detta är faktiskt viktigt när vi tar ställning till samarbete. Den i kväll aktuella frågan gäller naturligtvis skillnaden mellan folkrättsbegrepp och historisk forskning. Det ottomanska riket begick grova över- grepp och massakrer på armenier, assyrier/syrianer och kaldéer. Det är ingen tvekan om att det handlade om fördrivning, mord och utrotningsförsök. Assyrier- na har varit utsatta för massakrer 1843, 1915 och 1933. År 1948 fick vi folkmordskonventionen, som en följd av Nürnbergrättegångarna. Därmed blev ordet "folkmord" en juridisk term. Det är inte bara ett litet ord. Det är en juridisk term av mycket stor betydelse och ska reserveras för officiella beslut. Det är inte längre någonting som officiella organ som riksdagar, som inte är domstolar, ska sätta som etikett på förete- elser. Folkmordskonventionen innebär också att det här begreppet inte kan användas när det gäller det som har hänt tidigare än 1948. Annars skulle man finna en lång rad folkmord när man går igenom historien. Om folkmordskonventionen hade varit i kraft - det står i utredningen - hade man sannolikt kommit fram till att det som har drabbat armenier, assyri- er/syrianer och kaldéer är att betrakta som något så- dant, men det är inte riksdagens sak att fungera som domstol. Det framgår både av texten i riksdagen och av texten i reservationen. Jag tycker däremot att det är väldigt viktigt, precis som Sten Tolgfors har berättat, att vi skapar kunskap om Förintelsen, om folkmord och om mänsklig onds- ka. Vi har i kulturutskottet föreslagit att man ska skapa en organisation eller en ideell förening där näringsliv, folkrörelser och universitetens förintelse- forskare ägnar sig åt att ta fram sanningen, ta fram en kritisk granskning och få fram vad som egentligen har hänt historiskt. Det är ett brett uppdrag. Det handlar om Förintelsen. Det handlar om folkmord. Det hand- lar om kommunismens illdåd, och det handlar om religiös intolerans. Det är också viktigt att vi ingriper vid akuta hän- delser. Situationen i Zimbabwe i dag är upprörande. Det är väl att Sverige har dragit in sitt bistånd till Zimbabwe. Vi krävde det redan när man började kriget i Kongo, och det är en tydlig signal om hur observatörerna såg på valsituationen i Zimbabwe att Samväldet nu i dag har uteslutit Zimbabwe. När det gäller mänskliga rättigheter är det också viktigt, tycker jag, att FN:s och Världsbankens mil- lenniemål, som vi alla har skrivit på, kompletteras med krav på en utveckling av mänskliga rättigheter och demokrati. Det är ett område som jag tror att vi ska ägna mycket möda åt under den närmaste tiden. Jag vill yrka bifall till reservation 1. 0336920874106 N 2010-01-01 00:00:00 151721 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0985/#anf219