<anforande>
<dok_hangar_id>2348380</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0985</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:85 Onsdagen den 20 mars</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>85</dok_nummer>
<dok_datum>2002-03-20 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 12 §) Mänskliga rättigheter m.m. - länder, områden, enskilda folkgrupper och</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>F7434835-F91C-4043-BE4B-40118CBBA4A2</anforande_id>
<anforande_nummer>212</anforande_nummer>
<talare>MARIANNE JÖNSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Kurdernas situation är allvarlig. Jag
tar för givet, precis som beskrivs i betänkandet, att vi
i Sverige kommer att ha beredskap att ge stöd till
demokratiska val i norra Irak när det blir aktuellt.
Vi har många gånger konstaterat att sanktioner är
trubbiga instrument. Trots att FN har försökt att mild-
ra verkningarna för civilbefolkningen genom olja-för-
mat-programmet är situationen svår. Vi kan konstate-
ra och erkänna att försöken att tvinga regimen till
samarbete har misslyckats. Det pågår i FN ett arbete
med att försöka förfina sanktionsinstrumenten. Det är
dock inte särskilt lätt.
En sak får vi inte glömma, Murad Artin. Det krävs
handling från Saddam Hussein. Han driver ett makt-
spel för att få FN på knä. Han håller undan alla de
nödvändiga varorna för omvärlden för att peka ut en
fiende. Ibland blir resultatet sådant av sanktioner.
Sverige hör till de allra största givarna när det
gäller humanitärt bistånd till Irak. FN och Sverige
värnar mycket mer om det irakiska folket än vad
Saddam Hussein gör.
</anforandetext>
<intressent_id>0771794334400</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>151714</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0985/#anf212</protokoll_url_www>
</anforande>
