2348380 GP0985 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:85 Onsdagen den 20 mars 2001/02 85 2002-03-20 00:00:00 (forts. från 12 §) Mänskliga rättigheter m.m. - länder, områden, enskilda folkgrupper och 7F61411B-6020-4C96-9E69-5294E9761E17 206 MARIANNE JÖNSSON (s) s Fru talman! Det är med blandade känslor som jag står här i dag för att prata om utrikesutskottets betän- kande om mänskliga rättigheter. Det är glädjande att det råder stor enighet i Sveriges riksdag kring dessa viktiga frågor. Även om vi på några punkter har olika åsikter förenas vi kring synen att svensk utrikespolitik ska vara aktiv och fast förankrad i respekten för de- mokrati och mänskliga rättigheter. Detta ger Sverige en stark röst inom det internationella samfundet, en röst vi kan använda för att ständigt arbeta för att re- spekten för mänskliga rättigheter upprätthålls. Under det senaste året har ett par händelser i vår omvärld starkt påverkat förutsättningarna för arbetet med mänskliga rättigheter. Det första är naturligtvis attacken mot World Trade Center i New York den 11 september förra året. Attacken och de händelser som sedan följt visar på ett tydligt sätt behovet av att FN stärks och lika tydligt på behovet av att de spelregler som vi gemensamt satt upp i världen följs. Det gäller krigets lagar såväl som att de mänskliga rättigheterna följs. En rad händelser har de senaste åren förändrat den syn vi har på internationella relationer. Krigen på Balkan, folkmorden i Rwanda och kriget i Östtimor visar alla att vi är på väg mot en värld där stater spe- lar mindre roll och människor större. Mänskliga rät- tigheter är inte bara en skrift i vatten utan blir just vad de en gång var tänkta: Alla människors rättigheter, universella till sin karaktär, individuella i sin tillämp- ning. Inte minst Serbiens förra diktator Milosevic kan vittna om detta från sin cell i Haag. Förmodligen trodde han att han skulle komma undan på samma sätt som generationer av diktatorer har gjort före honom. Det är min fasta övertygelse att ställningen för de mänskliga rättigheterna kommer att fortsätta stärkas. Samtidigt som denna utveckling känns hopp- full finns det mycket att vara sorgsen och oroas över. Vi har de senaste dagarna bevittnat hur Robert Mugabe i Zimbabwe utnyttjar hela registret av tricks och fula knep för att bli omvald som landets presi- dent. Genom att utnyttja frågan om fördelningen av land har han kunnat bryta mot de mänskliga rättighe- terna i en omfattande och systematisk skala. Detta är inte på något sätt acceptabelt, och jag välkomnar EU:s tydliga ställningstagande mot Mugabe. Precis som alla andra folk förtjänar folket i Zimbabwe en regering som respekterar demokratins grundläggande spelregler och de mänskliga rättigheterna. En annan konflikt som flera har nämnt i dag och som det finns anledning att vi ser med stor oro på är konflikten i Mellanöstern. Våldet måste få ett slut! Dagligen kan vi se på nyheterna hur människor dödas och skadas i vad som ser ut att vara en oändlig spiral av våld. Hela det internationella samfundet måste arbeta gemensamt för att vi ska kunna lösa konflik- ten, även om huvudansvaret naturligtvis ligger på de berörda parterna. Därför är det mycket positivt att FN:s säkerhetsråd nyligen i resolution 1397 betonade behovet av att både Israel och Palestina får leva inom säkra och erkända gränser. Resolutionen visar att världssamfundet står enigt i kravet på att få ett ome- delbart slut på våldet och på terrorn. Mänskliga rättigheter är en förutsättning för de- mokratisk utveckling. Därför går kraven på demokra- tiska fri- och rättigheter inte heller att kompromissa om. Samtidigt är, precis som det redogörs för i betän- kandet, den extrema fattigdom som i dag råder på många håll i världen det främsta hindret för varaktig fred och för konsolidering av demokratin. - Fattigdomsbekämpning är därför den i särklass största utmaningen vi har framför oss. - Fattigdomsbekämpningen är en förutsättning för det hållbara samhället. - Fattigdomsbekämpningen måste gå hand i hand med det globala strävandet mot en socialt och ekologiskt hållbar värld. Vi måste både kämpa mot brotten mot mänskliga rättigheter och kämpa för att orsakerna till dessa brott, som krig, nöd och brist på demokrati, upphör. Fru talman! Kvinnors rättigheter är också mänsk- liga rättigheter. I gårdagens Aftonbladet finns en artikel om Latifa från Kabul som numera lever i landsflykt. Hon be- skriver hur hon hölls inspärrad i sitt hem för att hon var kvinna. När hon var 16 år intog talibanerna Kabul och hennes och hennes familjs liv förändrades totalt. Hon tvingades bära chadri, dvs. den heltäckande dräkten. Skolor och universitet stängdes. Latifas be- rättelse är bara ett exempel av många på hur kvinnors rättigheter blir kränkta, hur kvinnor blir offer för krigets vedermödor. Över en natt kan en människas liv bli helt förändrat. För kvinnorna i Afghanistan finns nu kanske hopp om ett nytt liv med en ny frihet. Kränkta rättigheter och kvinnors utsatthet hittar vi också i Sverige, nu och förr. Min egen mormor var statare. Hon ägde ingenting. Det var godsägarna som ägde henne, hennes man och deras sju barn. För kvinnorna i den tidens Sverige, inklusive min mor- mor, såg livsprojekten mycket lika ut. Valalternativen var minimala. Blev du som kvinna kränkt och som min mormor utsatt för våld i hemmet fanns inte heller mycket hjälp att få. Dessutom var Sverige på 1800- talet ett av Europas fattigaste länder. Från det läget till det läge vi är i i dag, ett fritt och betydligt mer rikt land, har kampen om rättigheterna spelat stor roll, från att den allmänna rösträtten infördes och fram till idag. Med en titt i backspegeln kan vi i dag säga att jämställdhetsarbetet i Sverige har burit frukt. Och precis som påpekas i betänkandet kan vi, eftersom jämställdheten kommit långt i vårt land i jämförelse med många andra stater, hålla en hög ambitionsnivå i dessa frågor i såväl FN- som EU-samarbetet. Vi vet i dag att sociala normer, politik och lagar har betydelse för skillnader mellan könen, vad gäller tillgång och möjlighet till hälsovård, arbete och utbildning. Studi- er visar också att ju fler kvinnor som får utbildning, desto högre blir tillväxten i ett land. Men på alltför många ställen i världen har vi bara sett början till en sådan positiv utveckling. Diskrimineringen av kvin- nor har visat sig ha ett högt ekonomiskt pris. Diskri- minering av kvinnor bidrar fortfarande till att bibe- hålla eller till och med öka fattigdomen. Mot den bakgrunden är FN:s millennieutvecklingsmål att halvera fattigdomen ett tufft mål, men också den viktigaste utmaningen världssamfundet har framför sig. Diskrimineringen av kvinnor har också ett poli- tiskt pris. När det råder brist på kvinnor i politiken blir den inte bara odemokratisk utan också kolossalt ensidig, eftersom halva befolkningens intressen inte speglas i besluten. I världens parlament i dag finns i genomsnitt 14 % kvinnliga ledamöter. Det lägsta antalet kvinnor återfinns i arabvärlden där de kvinnli- ga parlamentsledamöterna utgör endast 4 %. Och i Kuwait och Förenade Arabemiraten har kvinnor fort- farande ingen rösträtt. Fru talman! Jag blir rädd när jag erfar uppgifter som säger att prostitutionen och handeln med kvinnor växer lavinartat. Jag blir arg när jag hör om unga flickor som gifts bort mot sin vilja. Lika förfärade som arga blir vi när vi hör om den kvinnliga köns- stympning som sker i dag på flera håll i världen. Vi blir skakade när vi ser vad kvinnor utsätts för i krig. Det finns exempel på flyktingläger där kvinnor ut- nyttjas, t.o.m. av hjälparbetare. Genom Rädda Barnen och UNHCR avslöjades nyligen att flickor och unga kvinnor har utnyttjats av personalen i flyktingläger. Ett omfattande arbete pågår för att klarlägga de hän- delserna. Hiv och aids är tillsammans med fattigdomen två av de största problemen i dag för världens kvinnor. Det finns byar i Afrika där kvinnorna helt har dött ut i hiv och aids. Medicin som skulle kunna bromsa sjuk- domen förvägras dem som mest behöver den. Men det finns också ljusglimtar som inger fram- tidstro. Konkreta exempel som visar att bistånd i form av mikrolån till kvinnor blivit en succé i många län- der och att lagarna mot kvinnovåld har blivit fler. I t.ex. Afrika blir fattiga flickors möjlighet till utbild- ning ett lyft för hela samhället. Därför är jag glad att vi i betänkandet tydligt slår fast det svenska engagemanget i jämställdhetsfrågan. Det framgår också i betänkandet att vi på olika sätt i utvecklingssamarbetet stöder åtgärder för att förbättra flickors situation, bl.a. genom att öka andelen flickor som får tillgång till grundskoleutbildning. Där kvinnors rättigheter kränks måste detta för- dömas. Men det räcker inte! I hög grad handlar det om att öka antalet rättigheter och förstärka kvinnor- nas lagliga rättigheter. Kvinnors rätt till sitt eget liv och till sin egen kropp, liksom kvinnors rätt till ut- bildning och att äga mark, är grundläggande. Men kvinnor och män måste också i övrigt ges samma lagliga rättigheter och möjligheter. Kvinnors och mäns behov måste tas på lika stort allvar vid utform- ning av verksamheter och i tillgång till och reell möj- lighet till utbildning, arbete och försörjning. Genom att göra detta befrämjas inte bara situationen för värl- dens halva befolkning utan även människors livsvill- kor totalt sett. På det viset är nog jämställdhetsarbetet ett av de mest långsiktigt effektiva medel vi har att tillgå för att bekämpa fattigdomen i världen. Att ut- bilda kvinnor är att utbilda hela världen! Fru talman! Jag yrkar härmed bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. 0771794334400 N 2010-01-01 00:00:00 151708 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0985/#anf206