2348380 GP0985 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:85 Onsdagen den 20 mars 2001/02 85 2002-03-20 00:00:00 (forts. från 12 §) Mänskliga rättigheter m.m. - länder, områden, enskilda folkgrupper och 969ACA44-AFB3-43B0-8B2A-F052F131FFA2 178 MARGARETA VIKLUND (kd) kd Fru talman! Jag vill inledningsvis framföra att vi kristdemokrater ställer oss bakom samtliga de reser- vationer där vi finns med, men för att vinna tid yrkar jag bifall endast till reservationerna 6 och 10. För mig är frågor som handlar om mänskliga rät- tigheter tillsammans med demokrati och jämställd- hetsfrågor ett fundament för mitt politiska handlande. Det handlar om svåra frågor som ständigt ger anled- ning till fördjupning, begrundanden och ställningsta- ganden, oavsett om frågorna är internationella eller nationella. Den s.k. efterkrigstiden har gång på gång visat att inga konventioner eller traktat i världen avskräcker människor, grupper eller stater från att begå krigsför- brytelser, folkmord och brott mot mänskliga rättig- heter. Det måste därför i varje land också finnas ef- fektiv bevakning av hur de mänskliga rättigheterna respekteras, och framför allt måste det finnas möjlig- heter och vilja att förhindra, behandla och bestraffa dem som bryter mot mänskliga rättigheter. Genom att skriva under olika internationella MR- konventioner förbinder sig länder att garantera att rättigheterna respekteras inom respektive land. Men människor kan inte utöva sina medfödda rättigheter utan en god lagstiftning och effektiva domstolar. I de fall stater inte lyckas skydda sina medborga- re, eller systematiskt bryter mot mänskliga rättigheter, har vi en förpliktelse att ställa upp för utsatta med- människor. Ingen har rätt att förklara sig neutral och överge människor som utsätts för kränkningar av människovärdet. Fru talman! Det största hotet mot upprätthållandet av de mänskliga rättigheterna är passivitet inför orätt- visor, kränkningar av människovärdet, förnekandet av grundläggande mänskliga fri- och rättigheter och organiserade mord av hela folkgrupper. Botemedlet mot denna passivitet handlar i grun- den om medvetenhet om de brott som begås mot människors medfödda rättigheter i dag, men också om de brott som begåtts i dåtiden. Om vi inte kan bekämpa brott mot de mänskliga rättigheterna i dag och erkänna brott som begicks i går kommer vi aldrig att kunna förhindra brott som begås i framtiden. Fru talman! Vid förra årets debatt om mänskliga rättigheter vid ungefär den här tiden på året kunde majoriteten i utrikesutskottet inte förmå sig att erkän- na att den stora förföljelsen och dödandet av oskyldi- ga, fördrivandet av hundratusentals assyrier/syrianer och kaldéer och konfiskeringen av mark och egen- dom var ett folkmord. Man gick ändå så långt i sitt ställningstagande att man använde det allmängiltiga ordet "tragedi" om händelsen, vilket naturligtvis inte godtogs av dem som har en helt annan bild av vad ett folkmord är och som har släktingar, föräldrar, syskon och vänner som utsatts för denna systematiska för- följelse. I dag finns ungefär 70 000 av assyrier- na/syrianernas släktingar - syskon, föräldrar, mor- och farföräldrar - i Sverige. Självklart har dessa människor oerhört svårt att förstå att vi infödda svenskar inte kan tro på dem och inte heller kan förstå hur oerhört viktigt detta erkännande av folkmordet är för dem, så att de på riktigt ska finna sig till rätta och känna sig accepterade i sitt nya land. De som jag har talat med säger att ett erkännande av svärdets år 1915-1919 är en direkt förutsättning för att de ska kunna fortsätta och bygga upp sina egna och sina familjers nya liv i vårt land. Fru talman! Jag måste säga att jag förstår dem. Liknande tankar har jag hört från bosnier, kosovoal- baner och andra som bor på Balkan och här i Sverige och som blivit trakasserade och förföljda intill döden och terroriserade och fråntagna alla sina mänskliga rättigheter. De har sagt och säger fortfarande: "Det blir ingen fred på Balkan förrän Milosevic, Karad ic och Mladic står inför domstolen i Haag." Jag tror dem, och jag förstår dem. För att kunna gå vidare behöver man stryka ett streck över det som varit. Men det kan man inte förr- än det som är orättvist, förödmjukande och mot allt vad mänskliga rättigheter heter har förts fram i ljuset och erkänts med sina rätta namn. Begraver man histo- rien, begraver man också de etiska värden som vårt demokratiska samhälle vilar på. Folkmordet på assyrier/syrianer och kaldéer måste fastställas för att folket ska kunna gå vidare. Jag för- står mig inte på utskottsmajoritetens resonemang och ställningstagande i denna fråga. Det handlar om folkgrupper som inte har rättig- heten att existera i sitt eget land. I dag lever exempel- vis hundratusentals assyrier/syrianer som flyktingar i Jordanien. De flesta har flytt från Irak, och de lever utan mänskliga rättigheter och under mycket knappa förhållanden. De lever under ett enormt tryck från de övriga invånarna i området, och naturligtvis från Saddam Hussein som vill utrota alla kristna. Med anledning av bombningarna i Afghanistan får assyrierna/syrianerna också utstå trakasserier från flera olika grupper. De blir syndabockar för västvärl- dens, eller som man säger den kristna världens, enga- gemang i denna fråga. Fru talman! Assyrierna/syrianerna är ett bortglömt folk som lever i skuggan av storpolitiken. Sverige har en lång tradition av att stå på de svagas och utsattas sida, och jag vill därför vädja till utrikesministern att i sitt internationella arbete på olika plan lyfta frågan om assyriernas/syrianernas svåra situation; det gäller inte minst de som lever i Jordanien. Jag är övertygad om att inte någon av oss vill vara med om eller höra talas om ett nytt folkmord på assyrierna/syrianerna. Jag har fått informationen om assyrier- na/syrianernas svåra situation dels vid ett besök i Jordanien för något år sedan, dels från flyktingar som kommer därifrån och från andra som har kontakt med sina släktingar som finns i Jordanien men inte kan komma därifrån. Jag har också fått dessa uppgifter om situationen för det assyrisk/syrianska folket i Jordanien verifierade bl.a. av forskare som är specia- liserade på Mellanöstern. Fru talman! Nu går jag över till något helt annat. Jag är helt övertygad om att om världens stater och ledare verkligen skulle vilja göra en genomgripande insats för att rädda människor från att dö i aids och barn från att bli föräldralösa därför att deras föräldrar dött i den sjukdomen skulle situationen inte vara så mörk på aidsfronten som den är i dag. Jag säger "fronten", då hiv/aids redan har slagit ut miljontals människor, samhällen och kulturer. Men den del av världen som har resurser att gå emot angrepp gömmer som strutsen huvudet i sanden fram till den dag då det gäller dem själva. Men då kan det vara för sent. Framför allt är det, som det oftast brukar vara, flickorna och kvinnorna som drabbas hårdast. Efter- som flickorna vanligtvis måste ta hand om familjen och pojkarna prioriteras får flickorna ofta ingen skol- undervisning. Går de inte i skolan och genom utbild- ning får sitt människovärde bekräftat blir de genom sin okunskap och brist på kärleksfulla vuxnas stöd lätt offer för hänsynslöst utnyttjande. Många flickor blir därför i unga år utsatta för sexuella övergrepp och därmed också hivsmitta. T.o.m. spädbarn utsätts för övergrepp. Villfarelsen att en oskuld kan bota en redan smittad är allmänt spridd där det fattas infor- mation och kunskap. Kvinnan är i många av världens länder så ned- tryckt och diskriminerad att hennes problem och situation inte räknas in i mänsklighetens. Många av dessa gravt diskriminerade kvinnor finns i de mest hiv/aids-drabbade länderna. Fru talman! Jag anser att det måste till ett uppvak- nande i denna fråga. Engagemang måste skapas, och insatser måste göras. Här har den svenska regeringen också ett stort ansvar. Det går inte att i den här frågan peka på vad man har gjort. Här måste det till en kraft- samling, inte bara i vackra ord utan också i handling. Världens ledare måste påminnas om de löften som de gav vid t.ex. FN:s speciella session om hiv/aids förra sommaren. Jag har vid flera tillfällen efterfrågat en världsomfattande handlingsplan i den här frågan. Och jag gör det igen. Kan världen enas om att kriga mot talibanerna, al-Quaida och annan hotfull terrorism måste den också kunna enas om kraftfulla insatser mot hiv/aids, som kallas det tredje världskriget eller vår tids digerdöd. Fru talman! Tiden räcker inte för att ta upp andra angelägna frågor, som prenatal könsdiskriminering, könsstympning, hedersmord, trafficking, slavhandel m.m. Men jag får nöja mig med att nämna orden, och bara de väcker ju känslor av avsky och förskräckelse. Jan Erik Ågren kommer att senare i debatten speciellt ta upp frågan om prenatal könsdiskriminering. Det är en bit kvar till olika folkgruppers och kvin- nors mänskliga rättigheter i världen. Det finns mycket att göra. Jag yrkar bifall till reservationerna 6 och 10. 0812087943307 N 2010-01-01 00:00:00 151680 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0985/#anf178