<anforande>
<dok_hangar_id>2348380</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0985</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:85 Onsdagen den 20 mars</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>85</dok_nummer>
<dok_datum>2002-03-20 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Immaterialrättsliga frågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>5FA805B7-2AD4-425A-AE25-8DA415B102E2</anforande_id>
<anforande_nummer>164</anforande_nummer>
<talare>HENRIK S JÄRREL (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag konstaterar då att det finns andra
upphovsrättsorganisationer, Författarförbundet, Sve-
riges bildkonstnärers upphovsrättsorganisation BUS
och DUR och allt vad de heter, där staten inte förbe-
håller sig rätten att utse någon representant. De får
klara sig alldeles på egen hand. Det finns också för
dessa organisationer anledning att ibland tillämpa
internationella konventionsåtaganden som Sverige
har tillträtt. Varför har de inte i så fall, om man ska
följa Anders Berglövs resonemang, representanter
utsedda av staten? Dessa konstnärer är väl minst lika
viktiga som upphovsrättsinnehavare som någonsin
musikutövande personer.

</anforandetext>
<intressent_id>0857394544302</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>151666</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0985/#anf164</protokoll_url_www>
</anforande>
