<anforande>
<dok_hangar_id>2348377</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0982</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:82 Torsdagen den 14 mars</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>82</dok_nummer>
<dok_datum>2002-03-14 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Information från regeringen om övertalig försvarsmateriel</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>information från regeringen</kammaraktivitet>
<anforande_id>439D1B68-8824-4083-9B59-1EA29442C965</anforande_id>
<anforande_nummer>140</anforande_nummer>
<talare>BJÖRN LEIVIK (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag tror att vi alla förstår problemen
med avveckling av så ofantligt stora mängder materi-
el och förnödenheter. Vi förstår också att det är pro-
blem när det är en myndighet som ska genomföra
detta som inte har erfarenhet av denna verksamhet.
Jag ska inte ta upp något av det som tidigare har
sagts utan inriktar mig på en särskild fråga. Det gäller
Frivilliga Skytterörelsen som har begärt att få köpa ett
antal k-pistar men fått nej med motiveringen att för-
säljning enbart sker till militära, paramilitära eller
polisiära myndigheter. Försäljning till andra organi-
sationer medges ej.
Den uppfattning som man kan få är att regeringen
i detta avseende prioriterar andra länders militära,
paramilitära och polisiära myndigheter framför våra
egna frivilliga försvarsorganisationer. Min fråga är:
Är detta rätt uppfattat?
</anforandetext>
<intressent_id>0591624095901</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>151394</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0982/#anf140</protokoll_url_www>
</anforande>
