2348377 GP0982 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:82 Torsdagen den 14 mars 2001/02 82 2002-03-14 00:00:00 Information från regeringen om övertalig försvarsmateriel information från regeringen C36FE1DF-7683-449B-BBED-E5862FD10D83 103 Försvarsminister Björn von Sydow (s) s Herr talman! När jag senast var i kammaren för att informera om avvecklingen av övertalig materiel hos Försvarsmakten, den 16 november 2000, hade myn- dighetens beslut att av miljöskäl avveckla många äldre fordon genom destruktion fått stor uppmärk- samhet och väckt många frågor. Sedan dess har av- vecklingen fortsatt i oförändrad takt och efter den inriktning som regeringen informerat riksdagen om under hösten 1999. Riksdagens försvarsutskott dela- de, som ni vet, regeringens bedömning att eventuella överlåtelser ska ske skyndsamt och helst utan kostnad för Försvarsmakten samt att överskottsförnödenheter i första hand bör utnyttjas - inom de frivilliga försvarsorganisationerna, - för humanitära insatser, - för militärt säkerhetsfrämjande materielsamarbete samt - för stärkandet av det svenska samhället vid svåra påfrestningar i fred. Inom ramen för de fyra ändamålen har exempelvis motsvarande 488 fullastade långtradare med mängdmateriel levererats till Estland, Lettland och Litauen sedan augusti 2000. Under det gångna året har bl.a. tre fältsjukhus och 500 sjukvårdstält skänkts till Förenta nationerna, och många av våra svenska biståndsorganisationer har fått materiel till den verk- samhet de bedriver världen över. Svenska Kraftnät har fått bandvagnar för att bl.a. kunna höja förmågan att säkra elförsörjningen vid snöoväder. Under förra året har dessutom Rikspolisstyrelsen fått bandvagnar för fjällräddning, Riksförbundet Sveriges Lottakårer har fått övertalig materiel till sin verksamhet och Länsstyrelsen i Södermanland fick brandslangar, som man hade önskat. Listan kan göras oändligt lång, men jag vill i dag i stället redogöra för den försäljning som har påbörjats. Regeringens inriktning var nämligen att förnö- denheter i andra hand bör säljas eller destrueras. När jag står här i dag har Försvarsmakten i samverkan med Försvarets materielverk genomfört en första stor försäljningsomgång. Under 1990-talet hade varken Försvarets materi- elverk eller Försvarsmakten någon organisation för att hantera det materielöverskott som uppstått. För- säljningen delegerades ofta till lokala aktörer. Antalet olika aktörer var därför stort och kompetensen varie- rande. Att hos alla dessa aktörer på lokal nivå inom För- svarsmakten finna tillräckliga kunskaper om det re- gelverk som gäller vid försäljning, som t.ex. miljö- balken, köplagen och konsumentköplagen, är ingen självklarhet. Myndigheten har inte heller i uppgift att ägna sig åt detaljhandel och har följaktligen inte hel- ler kvalificerad kompetens inom det området. Den analys myndigheten gjort med utgångspunkt i regeringens inriktning och de krav som ställs på av- vecklingsarbetet har resulterat i en strategi för för- säljning av övertalig materiel. Av analysen framgår bl.a. att försäljningarna bör ske periodiskt, att offere- ring ska ske till större aktörer och att utleveranserna sker vid ett antal utpekade förråd. Avvecklingen av materiel, precis som anskaff- ningen, styrs och kvalitetssäkras av ett mycket om- fattande regelverk. Försvarsmakten har ett ansvar inom ramen för en kvalitetssäkrad avvecklingspro- cess för att krigsmateriel och hemlig materiel inte kommer ut okontrollerat på marknaden. Myndigheten ansvarar även för att sådan materiel som berörs av s.k. slutanvändarintyg inte exponeras på marknaden och att övertalig materiel som på ett eller annat sätt skulle kunna utgöra en risk för sam- hället eller enskilda individer inte säljs. Även under 2001 har destruktion av viss materiel fortsatt, och några av de viktigaste skälen har, precis som tidigare, varit miljö- och säkerhetsskäl. Exem- pelvis har 50 000 kulsprutepistoler, 13 000 ton am- munition och 1 500 fordon destruerats. Tack vare att fordonen till en viss del kunnat återvinnas som re- servdelar och ammunitionen som stål och civilt sprängämne har kostnaderna för destruktionen kunnat sänkas. Att avveckla ammunition på ett miljömässigt sätt är trots detta kostsamt, och under 2001 uppgick den kostnaden till drygt 145 miljoner kronor. Mot bakgrund av detta beslutade regeringen den 19 april förra året att de samlade intäkterna från för- säljningen av övertalig materiel under perioden 2000- 2004 får disponeras av Försvarsmakten för att betala avvecklingskostnader. Utöver destruktionskostnader kan det exempelvis röra sig om försäljningsomkost- nader. I samband med årsbokslutet 2004 ska Försvar- smakten därefter betala eventuellt överskott till stats- kassan. Både lagen om statsbudgeten och förordningen om överlåtelse av statens lösa förnödenheter ställer krav på affärsmässig försäljning. Någon definition av vad som avses med affärsmässighet finns däremot inte, och Försvarsmakten har valt att inte enbart foku- sera på maximering av försäljningsintäkter. Försälj- ningsintäkterna ställs i relation till både det jag vill kalla kvalitetssäkrad utförsäljning, kostnaderna för själva försäljningen och inte minst för förrådshyran samt ledtider m.m. Det säger sig självt att höga försäljningsintäkter i sig inte kan garantera affärsmässighet om de endast är resultatet av ett dyrt arbetssätt där administration, marknadsföring m.m. flera kostnader inte ens kan täckas med hjälp av försäljningsintäkterna. Avveckling av övertalig materiel i den aktuella omfattningen tillhör inte Försvarsmaktens kärnverk- samhet, och myndighetens inriktning har därför varit att med stöd av Försvarets materielverk finna en af- färsmässig lösning. I juli 2001 överlämnade Försvarsmakten ett un- derlag med beskrivning av den materiel som sorterats ut för att ingå i den första försäljningsomgången. Vid den första försäljningsomgången, som omfattade viss materiel som klassas som krigsmateriel, fanns en del problem innan exempelvis effektiva samverkansruti- ner med Institutionen för Strategiska Produkter ska- pats för arbetet. Även rutiner för hur slutanvändarin- tyg och miljöfarligt innehåll ska hanteras utvecklades under den första försäljningsomgången. Bland den materiel som såldes fanns bl.a. 100 haubits 77A, ca 280 terrängbilar och knappt 800 bandvagnar. Proces- serna för hantering av materielöverskottet är delvis nyutvecklade, och förbättring och utveckling sker naturligtvis kontinuerligt. Försvarets materielverk tecknade i december 2001 avtal med det engelska företaget JT Leavesley Ltd angående försäljning av den första omgången över- skottsmateriel från Försvarsmakten. Försäljningen har skett genom budgivningsförfarande där såväl svenska som utländska anbudsgivare har konkurrerat. I utvär- deringen av anbuden har förutom pris bl.a. erfarenhet av att hantera försvarsmateriel varit avgörande. Försvarsmakten och Försvarets materielverk be- dömer preliminärt att tidsplanen för resterande för- säljningsomgångar kan fullföljas. Ansträngningarna att sammanföra materielsystem, t.ex. fordon och reservdelar till dessa, i försäljningsomgångar bör öka. En renodling av innehållet skulle ytterligare kunna underlätta marknadsföringen, men naturligtvis måste detta ske i en avvägning mot kravet på skyndsamhet och strävan att finna ett okomplicerat arbetssätt för Försvarsmakten. Herr talman! Försvarsmaktens övertaliga materiel koncentreras nu till ett fåtal förråd eller s.k. avveck- lingsterminaler. Därefter sker försäljningen efterhand vid tidpunkter som fastställs baserat på både kom- mersiella faktorer och logistiska förutsättningar. Det kommer att bli ungefär två försäljningsomgångar per år. Försäljningen av överskottsmateriel som föranletts av försvarsbeslutet år 2000 ska vara slutförd före år 2005. Den brittiske köparen Leavesley beskriver bl.a. internationella organisationer, skogsindustri, gruvnä- ring och enskilda samlare som möjliga köpare vid vidareförsäljning av materielen. Redan vid den auk- tion företaget anordnar i Norrköping den 23 mars kommer intresserade att kunna köpa bl.a. Volvotrak- torer, snöplogar, jeepar och andra fordon. Avvecklingen av övertalig materiel inom krigsor- ganisationen bedöms kunna bidra till en icke oansen- lig sänkning av kostnaderna för förrådshållning efter- som Försvarsmakten räknar med att successivt kunna minska den förrådsyta insatsorganisationen behöver med cirka en miljon kvadratmeter. Det är, ärade le- damöter och herr talman, en golvyta som är svår för de flesta, inklusive mig, att se framför sig. Jag svävar på målet, men antagligen hjälper det inte heller om jag berättar att mina medarbetare har räknat ut att den ytan motsvarar nästan 1 430 plenisalar. 0787533297400 N 2010-01-01 00:00:00 151357 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0982/#anf103