<anforande>
<dok_hangar_id>2348374</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0979</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:79 Fredagen den 8 mars</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>79</dok_nummer>
<dok_datum>2002-03-08 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 2001/02:237 om de ungas skuldsättning</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>E91D780A-14E8-4CD1-A411-69EBC85DB1BB</anforande_id>
<anforande_nummer>44</anforande_nummer>
<talare>Finansminister Bosse Ringholm (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag delar naturligtvis Marie Eng-
ströms oro över att det är för många ungdomar som
hamnar i kronofogdemyndigheternas register. Vi ska
naturligtvis på alla sätt och vis försöka motverka en
sådan utveckling.
Den lagändring som gjordes förra hösten är ett led
i detta. Utöver utvärderingen av vad som hänt efter
lagändringen tycker jag att det är viktigt att vi också
funderar på vad vi kan göra när det gäller information
och utbildning. Här har naturligtvis skolan ett stort
ansvar att se till att skapa bra kunskaper hos våra
ungdomar om det ansvar för pengar, skatter och be-
talningsskyldigheter som man har.
För att ta exemplet med telefonräkningar, som har
varit en mycket omdiskuterad fråga och som säkerli-
gen är en stor anledning till att många ungdomar har
hamnat i kronofogdemyndigheternas register, är det
naturligtvis bra att det numera finns så många andra
tekniker, t.ex. kontantkort, som gör att man kan hålla
bättre kontroll på kostnadsutvecklingen. Jag vet också
att många ungdomar i växande utsträckning har gått
över till att använda sig av exempelvis kontantkort för
mobiltelefoner. Därmed har en del av riskerna för att
få en växande andel ungdomar i kronofogdemyndig-
heternas register undanröjts.
Men det finns mycket mer att göra på det här om-
rådet. Det är en svår avvägningsfråga. Det handlar om
att ta hänsyn till de risker som finns. Om samhället
inte reagerar i tid kan ju skulderna dra i väg rätt fort
och många ungdomar kan hamna i en ännu svårare
situation. Därför måste samhället naturligtvis reagera
på ett sådant sätt att vi inte medverkar till att fler får
svårigheter. Det kan ske inte minst via det som skolan
kan medverka till, men också genom en lagstiftning
som är utformad på ett sådant sätt att rätt signal
skickas till våra ungdomar och andra som råkar ut för
betalningssvårigheter. Det är inte bara skolan som har
ett ansvar här, utan också banker och många andra
aktörer på marknaden bör ta ett större ansvar för att
förmedla information om rättigheter och skyldigheter
när det gäller betalningsförelägganden.
</anforandetext>
<intressent_id>0552112259207</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>150948</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0979/#anf44</protokoll_url_www>
</anforande>
