<anforande>
<dok_hangar_id>2348373</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0978</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:78 Torsdagen den 7 mars</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>78</dok_nummer>
<dok_datum>2002-03-07 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 4 §) Vissa mineralpolitiska frå- gor (forts. NU10)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>A537125F-163A-441C-985B-A1761D6EE97E</anforande_id>
<anforande_nummer>99</anforande_nummer>
<talare>HARALD BERGSTRÖM (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>Fru talman! Ja, visst fick jag svar på min inter-
pellation, men den springande punkten för mig är
huruvida regeringen och Socialdemokraterna vill göra
markägaren till en förhandlingspart. Det är i först i
det läget som markägaren har något reellt att sätta
emot. Han har sin egendom att spela med i en för-
handling. Vill man inte göra det är markägaren bort-
spolad redan från början. Att få vederbörande till
förhandlingspart anser jag vara den avgörande frågan.
Sedan kan man diskutera ersättningar osv., men för-
handlingsrätten, att bli en fullvärdig part, är det avgö-
rande.
Än en gång om de gamla gruvorna. Det är faktiskt
så, K G Abramsson, att de problem som vi mötte i ett
enskilt ärende, som K G Abramsson väl känner till, är
mer än tio år gamla.
</anforandetext>
<intressent_id>0508589337602</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>150801</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0978/#anf99</protokoll_url_www>
</anforande>
