2348373 GP0978 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:78 Torsdagen den 7 mars 2001/02 78 2002-03-07 00:00:00 Författningsfrågor, m.m. 47F66748-5069-47AD-98F1-9C1F11A2919D 3 INGVAR SVENSSON (kd) kd Herr talman! Det här betänkandet behandlar inte bara en rad motioner om författningsfrågor utan ock- så ett förslag om en grundlagsändring gällande Riks- banken. Man justerar en tidigare felaktighet, nämli- gen att Riksbanken nu ska ha möjlighet att utfärda föreskrifter om betalningsväsendet. Herr talman! Henrik Ibsen skaldade en gång i ti- den följande: Allt vad du är, var fullt och helt och icke styckevis och delt. Det är en bra princip för oss människor att leva efter, även om det i verkligheten inte alltid är lätt att vara så där hel eller att alltid agera utifrån helheten, att se helheten, att förstå sammanhangen. Men det är viktigt, herr talman, att åtminstone ha ambitionen "fullt och helt och icke styckevis och delt". Efter huvudbeslutet för 1974 års regeringsform har ett antal justeringar av grundlagen gjorts. Ofta görs författningsutredningar under en kort period - oftast inom en mandatperiod - inom begränsade om- råden. Jag har viss erfarenhet från detta område, och det har också andra inom utskottet. Herr talman! Efter ett val funderar ofta regeringen något år på om det behövs förändringar av grundla- gen. Så småningom tillsätts en utredning som har begränsad tid att arbeta på, kanske ett eller ett och ett halvt år. På så sätt blir grundlagsfrågorna behandlade "styckevis och delt". Herr talman! Det ständigt begränsade tidsper- spektivet är ett bekymmer i vårt författningsarbete. Helheten och sammanhanget riskerar att gå förlorat. Det är bl.a. av den anledningen som vi hösten 1998 lade fram en motion som innebär en totalrevidering av grundlagen sett ur ett rättsnormsperspektiv. En sådan översyn går inte att göra på något år, kanske får man räkna med att det tar fem till sju år. Författningsutredningen en gång i tiden satt i tio år. Det är Kristdemokraternas uppfattning att det är dags att lämna kortperspektivet och jobba med de här frå- gorna på lite sikt - just för helheten och samman- hanget, "icke styckevis och delt". Herr talman! 1974 års regeringsform har varit i kraft i mer än ett kvarts sekel. Under denna tid har enbart partiella områden i den belysts. Det är dags att ta ett mer långsiktigt och översiktligt grepp över re- geringsformen och dess konsekvenser för det svenska rättssamhället. En utredning som kan arbeta under lång tid och med stor grundlighet bör därför utvärdera hela regeringsformen och förstås i konsekvens med denna utvärdering komma med förslag till eventuella förändringar. Herr talman! Det är nu glädjande att det finns en bred minoritet av fyra partier som vill genomföra en sådan utvärdering. Om vi har lite tålamod tror jag att medvetenheten på den här punkten också kommer att öka hos majoritetspartierna. Jag skulle här gärna vilja citera en annan Henrik, nämligen Henrik Tikkanen som sade: Den som inte kan se bakåt och inte vågar se framåt måste se upp. Så Göran Magnusson, Mats Einarsson och Per Lager: Se upp! Herr talman! Härmed yrkar jag bifall till reserva- tion 1. Kristdemokraterna har i andra sammanhang påpe- kat att subsidiaritetsprincipen bör bli vägledande även för nationella förhållanden. Om den appliceras på kommunal självstyrelse kan man konstatera att det nog behövs en utökad respekt från statsmaktens sida för den kommunala gemenskapens eget kompetens- område. De nuvarande förhållandena är inte accep- tabla. Vill man ha en reell kommunal självstyrelse måste det till en kraftfull rättslig kompetens för kommunerna. Då krävs också en reell lagprövnings- rätt som kommunerna kan använda för att hävda sin suveränitet. Herr talman! Man kan tänka sig att fastställa den kommunala kompetensen i grundlagen. Möjligen kan det vara svårt att i en sådan lagstiftning få en tillräck- lig spännvidd, eftersom regeringsformen inte är en detaljlagstiftning. Men frågeställningen skulle kunna lösas - det var en idé som jag fick för något år sedan - genom att man skapar en särskild lagstiftning för den kommunala kompetensen lik den som gäller för riksdagsordningen. I regeringsformen 8:16 anges att beslut om riksdagsordningen kan fastställas på sam- ma sätt som grundlag eller genom ett majoritetskrav på tre fjärdedelar vid ett och samma tillfälle. Det skulle mycket väl kunna tänkas att upprätta en "kommunalordning" av samma dignitet och därmed ge en större substans åt innebörden i den kommunala självstyrelsen. Den frågan borde utredas. Egentligen tycker jag att majoriteten är lite väl tam i hanteringen i denna fråga. Regeringen har faktiskt aviserat en utredning om ansvarsfördelningen mellan stat och kommun. Med en lite större tydlighet kunde vi enkelt ha enats om att även grundlagsperspektivet borde ha kommit med i arbetet med den ansvarsfördelningen. Men jag förstår att det på sina håll finns en rädsla för lokal folksuveränitet - det är bara på riksplanet som majoriteten slår vakt om folksuveränitetsprincipen. Herr talman! Valsystemet har ju sina brister, även i grundlagsdelen. Vi kristdemokrater har lång och gedigen erfarenhet från fyraprocentsspärrens undersi- da så att säga. Vi vet en del om innebörden i orden "katastrof för partiet". Det är intressant att Vänster- partiet och Miljöpartiet konsekvent stöder vår ambi- tion att utreda frågan avseende småpartispärren. Vi har ju delvis gemensamma erfarenheter av denna problematik, även om vi för vår del tidsmässigt leder erfarenhetsligan. Vad som också är intressant att notera är att ett par andra partier, som borde vara uppmärksamma på detta område, går omkring och låtsas som om ingenting hänt. Kanske vore det bra att ta av skygglapparna! Herr talman! Nytt för i år från oss kristdemokrater är att vi tycker att det kan vara på tiden att fundera något över riksdagens storlek. En gång i tiden före- slog Författningsutredningen 290 ledamöter. Men vi vet att den svåraste av alla segrar att vinna är den över sig själv och det lyckades inte tvåkammarriks- dagen med, utan antalet blev 350, sedermera 349, som Nils Fredrik Aurelius var inne på tidigare. I ett internationellt perspektiv har vi en stort parlament, ca 25 000 medborgare per mandat. I Tyskland är det 115 000 och i Frankrike 66 000. Herr talman! En fråga som har funnits i debatten länge gäller partibytares rätt. Det är min övertygelse att vi blir tvungna att fokusera det området än mer framöver. Är man invald på folkets vägnar i ett be- slutande organ har man förstås när man blivit vald en förfoganderätt över sitt mandat. Men är det verkligen så självklart att man sedan har förfoganderätt - om man lämnar sitt parti - till de mandat i nämnder eller utskott där inte folket utan ens partigrupp har utsett vederbörande? Jag tycker att man seriöst borde granska den frågeställningen. Nu har vi inte fått något stöd för en sådan granskning, men vi har väckt idén. Jag skulle nog vilja sia om att den frågan kommer att aktualiseras än mer framöver. Herr talman! En liten kommentar med anledning av domstolars och Domstolsverkets ställning. Mode- raterna har en reservation 15 på denna punkt. Vi har en likartad syn, men eftersom vår motion i frågan behandlats i justitieutskottet och här i kammaren i höstas, vill vi i ett särskilt yttrande bara markera vår ståndpunkt i den frågan. Herr talman! Vi står självfallet bakom samtliga våra reservationer, men här och nu yrkar jag som sagt endast bifall till reservation 1. 0575413157004 N 2010-01-01 00:00:00 150705 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0978/#anf3