2348373 GP0978 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:78 Torsdagen den 7 mars 2001/02 78 2002-03-07 00:00:00 Franchising och avtalsvillkor mellan när- ingsidkare FBBF65CA-ED59-4B03-94CF-281B54C338E8 175 CHRISTEL ANDERBERG (m) m Fru talman! I detta betänkande är Moderata sam- lingspartiet ense med majoriteten om att samtliga där behandlade motioner bör avslås. Jag vill ändå framfö- ra några kortfattade reflexioner om hur vi ser på dessa frågor. De aktuella motionerna har av utskottet blivit fö- remål för en omfattande remissbehandling. Remiss- yttrandena, som i sin helhet fogats till betänkandet som bil. 2, är en intressant läsning. Av yttrandet från Svenska Franchiseföreningen framgår t.ex. att flerta- let av motionerna synes vara resultatet av en ovanligt framgångsrik lobbying från en enda person. Av remissyttrandena från Svenska Franchiseföre- ningen, Sveriges advokatsamfund, Föreningen Svenskt Näringsliv m.fl. framgår bl.a. följande. Sve- rige är ett av världens franchisetätaste länder. Fran- chising har haft stor betydelse för tillväxten i vårt land. Motionärernas syn på franchisetagaren som den svagare parten som är i behov av skyddsregler på samma sätt som en arbetstagare eller hyrestagare bygger på en felsyn. Franchisetagaren är inte anställd utan har själv valt att vara företagare. Allt företagan- de innefattar chansen att lyckas och risken att miss- lyckas. Där citeras en utredning som visar att franchi- setagaren rentav kan ha en starkare ställning än andra företagare. Andelen konkurser under ett bolags tre första år är nämligen inom franchising 5 % jämfört med 30 % inom nyföretagande i allmänhet. Befintlig lagstiftning och av branschen upprättade regler och självsanerande organ erbjuder tillräckligt skydd för franchisetagare. Så långt remissyttrandena. Moderata samlingspartiet instämmer i dessa be- dömningar. Vi anser, i likhet med de flesta remissin- stanser, att inga sådana missförhållanden på franchi- seområdet har påvisats som skulle motivera det in- grepp i avtalsfriheten som motionärerna efterlyser. Lagreglering skulle verka direkt hämmande på ut- vecklingen av franchising och orsaka ökade kostnader för företagen och för konsumenterna. Om en lagre- glering över huvud taget ska aktualiseras är detta ingenting som Sverige ensidigt kan eller bör införa. Vi bör, som utskottsmajoriteten anför, avvakta arbetet inom Unidroit. Tanja Linderborg efterlyser klara verba. För Mo- derata samlingspartiets räkning kan jag meddela att vi inte anser att det behövs någon lagstiftning. Tanja Linderborg lade ned ett stort engagemang i att förkla- ra att det behövs en lagstiftning, men hon nämnde inte med ett enda ord varför. Vad gäller avtalsvillkor mellan näringsidkare gäller ju enligt 36 § avtalslagen att avtalsvillkor får jämkas eller lämnas utan avseende om villkoret är oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll, omständig- heterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade för- hållanden och omständigheterna i övrigt. I fråga om skiljeklausuler i avtal mellan näringsidkare som är jämställda bör enligt förarbetena jämkning som regel inte förekomma. I rättsfallet NJA 1992 s. 290 säger emellertid Högsta domstolen att en jämkning ändå kan vara påkallad om t.ex. avtalet har likhet med ett anställningsförhållande eller då en resurssvag fran- chisetagare behöver samma skydd som en konsument mot kostnadsriskerna med ett skiljeavtal. Advokaten Rolf Åbjörnsson citerade flera gånger vad Företagarnas Riksorganisation har sagt, men han citerade inte alls vad Sveriges advokatsamfund har sagt på den punkten: "Skydd för en svagare part i ett avtalsförhållande utöver möjligheten att jämka avtal enligt 36 § avtalslagen är inte enligt Advokatsamfun- dets mening påkallat, då nyssnämnda lagbestämmelse just tar sikte på sådana situationer som skulle kunna uppstå om en stark franchisegivare missbrukar sin ställning." Flera av de andra remissinstanserna uttrycker sig på ungefär samma sätt. Det faktum att stora företag i allmänhet har större finansiella muskler än småföretagen är ett generellt problem och inte specifikt för franchising. Därför bör vi också nöja oss med avtalslagens generella regelsy- stem. Avtalsfriheten är en av företagandets viktigaste principer, och för att inskränkningar i denna ska ac- cepteras måste det föreligga ett klart dokumenterat behov. Vi moderater har inte övertygats om att det finns något sådant behov och ansluter oss därför till utskottets bedömning och förslag. 0408672730600 N 2010-01-01 00:00:00 150877 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0978/#anf175