2348373 GP0978 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:78 Torsdagen den 7 mars 2001/02 78 2002-03-07 00:00:00 Författningsfrågor, m.m. 1F5C3193-6EC5-4119-9DEC-F449FBF62586 14 GÖRAN MAGNUSSON (s) s Herr talman! Låt mig börja med att yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande. Jag gör det med tanke på att det faktiskt finns ett skarpt förslag i detta betänkande, nämligen det som rör Riksbanken. Det är angeläget att kammaren tar ställning till detta. Dess- utom yrkar jag avslag på samtliga reservationer. Herr talman! Sverige har en bra författning. Det är knappast någon som vid något tillfälle för fram att den nuvarande författningen inte klarar att hantera, eller ger politikerna möjlighet att hantera, en viss politisk situation eller ett visst läge i det politiska livet. Jag tycker det är angeläget att säga att den här författningen - grundad på folksuveränitetens princip, där all offentlig makt utgår från folket och att man ska styras under lagarna - väl har tjänat det svenska samhället, egentligen inte bara från 1974 utan långt tidigare, då 1809 års författning blev mer och mer obsolet och praxis utvecklades. Jag har därför ganska svårt att förstå varför man måste rikta i varje fall indirekt kritik mot den nuva- rande författningen. Det skulle vara intressant om meddebattörerna kunde peka på faktiska, konkreta lägen och situationer där författningen inte har räckt till och inte fungerat, och där det finns ett kraftigt reformbehov. Man kan också konstatera att författningen tid ef- ter annan har anpassats till förändrade förutsättningar: EG-medlemskapet, för att ta ett exempel. Det finns flera andra, naturligtvis. De som nu utger sig för att vara de mest fulländade och oberoende - alltid obero- ende - konstitutionella tänkarna klagar ju på att för- fattningen har ändrats för ofta, dvs. att den är för mycket up-to-date, eller hur man nu resonerar. Det tycker jag finns anledning att också observera i en sådan här debatt kring demokratins spelregler. Det är riktigt som Åsa Torstensson sade: Flera av de här frågorna dyker upp också i andra sammanhang, och det blir delvis repriser på olika saker. När det gäller den stora del av betänkandet som rör motioner är det ju mestadels väl kända ståndpunkter som där förs till torgs, så det är inte så lätt att komma med nya inlägg i den här debatten. Jag vill gärna från socialdemokratins sida slå fast att vår uppfattning är att den här författningen svarar mot väldigt högt ställda anspråk på hur en författning kan vara utformad och hur den ska fungera i olika samhällsskiften och lägen. Icke desto mindre finns det ett flertal motioner, och flera partier har samlats i reservationer med långtgående krav på väldiga förändringar. En del av de här kraven drivs utifrån ett resonemang där man säger att det är frihetliga aspekter som gör att man måste ändra författningen. Ett annat motiv för att ändra författningen är att det inte är i Sverige som det är i Europa i övrigt, och det skulle i sig vara ett änd- ringsskäl. Jag underkänner naturligtvis det. Herr talman! Låt mig komma tillbaka lite till fri- heten. När jag talade med min farfar på hans tid och när jag talade med min pappa på hans tid var det väl ingen av dem som definierade författningen eller den utveckling i samhället som hade stöd i riksdagsbeslut och annat såsom att det handlade om inskränkningar i deras frihet. Hela författningsutvecklingen - hela utvecklingen under 1900-talet - har inneburit att för de många människorna har friheten ökat. Då tycker jag att det är lite egenartat att man säger att den mest moderna författningen - den som vi nu har - inte uppfyller kraven på frihetlighet eller frihet, hur det nu ska definieras. Jag har ärligt talat, herr talman, svårt att riktigt hänga med i de här sammanhangen. Därför blev jag intresserad när jag läste på i går kväll i de här handlingarna. Jag läste Moderaternas motion, som ju är ledande för reservationen till vilken andra partier har anslutit sig när det gäller kravet på en stor och bred översyn av författningen. Motionen hämtar, som det nu heter på EU-språk, sin inspiration i Cityuniversitetets bok Den konstitutionella revolu- tionen. Det är där det återfinns, det mesta av det mo- derata tankegodset. Vad som är hönan och vad som är ägget vill jag inte diskutera, men där kunde man hitta en rad sådana här saker. Författarna ställer upp tre olika handlingsvägar. Den konstitutionella revolutionen är det som egentli- gen ska genomföras. Om det inte går, därför att de som fattar besluten är för förstockade, finns det ett alternativ som innebär att man ska utnyttja den nuva- rande grundlagens potential. Det innebär på lagpröv- ningsområdet att domstolarna helt enkelt inte ska bry sig om den restriktion som uppenbarhetsrekvisitet lägger på lagprövningsrätten, utan helt enkelt bara sätta i gång och lagpröva. Det är där Nils Fredrik Aurelius hämtar sin inspiration för författningspoliti- ken. Sedan finns det en pragmatisk tredje medelväg, som innebär att man ska hanka sig fram. Den ska man kunna anlita om det är så att den konstitutionella revolutionen inte kan åstadkommas. Anledningen till att jag uppehåller mig vid det här är att det är intressant att konstatera att Cityuniversi- tetets konstitutionella revolution vill minska antalet ledamöter i riksdagen. Det stämmer ju väl med vad som förs fram här. 249 vill väl Moderaterna ha, om jag har förstått det rätt. De säger att det inte är något problem med representationen över landet. Det blir färre riksdagsledamöter från Norrbotten, men det finns ju numera IT och datamaskiner, så det spelar inte så stor roll hur mycket folk det kommer från olika delar av landet. Bara det är ju en häpnadsväck- ande ståndpunkt. En annan ståndpunkt som Cityuniversitetet, inspi- ratörerna till Moderaternas politik, har är att man ska införa ett tvåkammarsystem. Syftet med tvåkammar- systemet är att den ena kammaren ska förhindra att den andra gör något - i huvudsak. Då har man också kommit in på maktdelning. Jag har för övrigt svårt att förstå detta: Om man ska dela makten så kan väl inte makten öka? Det finns väl något slags makt, och så delar man den, och då får någon dela med sig. Jag föreställer mig att det är det mest centrala i mängdläran. Så till frågan om tvåkammarsystemet. Står Åsa Torstensson, Helena Bargholz, Ingvar Svensson och Nils Fredrik Aurelius bakom Cityuniversitetets reso- nemang kring tvåkammarsystemet? De skriver att det som fördes fram kring tvåkam- marsystemet när det inrättades var bl.a. att den första kammaren skulle vara en jämlike till och balansera den mer rörliga andra kammaren. Den skulle vara en återhållande kraft, som stod för kontinuitet och mot- verkade förhastade beslut samt att den skulle värna minoritetens rätt, varvid främst de privilegierades intressen stod i förgrunden. Dessa argument, som för övrigt upprepades 1918, torde alltjämt äga konstitu- tionell giltighet. Är det så, ärade meddebattörer, att ni i praktiken vill minska betydelsen av att gå och rösta, att folksu- veräniteten ska kringskäras genom att minska bety- delsen av att avlämna rösten i det allmänna valet? Den rösten blir mindre värd därför att man har insti- tutioner, lagprövning, en första kammare och en andra kammare och annat som ska se till att det blir svårare att fatta politiska beslut. Det är vad jag upp- fattar att det i praktiken handlar om. Det resonemang som Åsa Torstensson förde om att delegera makten underifrån och uppåt är också intressant. Det har väl aldrig inträffat i praktiken. Hur ska man lösa det? Det skulle vara intressant med praktiska exempel. Eftersom min talartid nu rinner ut ska jag bara fråga Åsa Torstensson: Hur har Åsa Torstensson tänkt sig att Lidingö kommun och Dan- deryds kommun ska delegera upp sitt skatteunderlag så att man kan ha en kommunal skatteutjämning även i fortsättningen? Hur är det tänkt att de välsituerade kommunerna ska frivilligt delegera till överordnade nivåer en del av sina pengar? Det är egentligen vad det ytterst handlar om. 0502770250503 N 2010-01-01 00:00:00 150716 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0978/#anf14