2348373 GP0978 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:78 Torsdagen den 7 mars 2001/02 78 2002-03-07 00:00:00 Författningsfrågor, m.m. D0BB87D3-4703-4D96-8933-43B648CEC35F 1 NILS FREDRIK AURELIUS (m) m Herr talman! Sveriges inträde i EU har aktualise- rat författningsdebatten och då inte minst frågorna om maktdelning i Sverige. Bland de många publikationer som behandlar dessa frågor kan jag t.ex. nämna an- tologin Maktdelning, som var den första av Demo- kratiutredningens många forskarvolymer. Jag kan också nämna de årliga volymer som SNS demokrati- råd ger ut och åtskilliga skrifter inom ramen för Tim- bros författningsprojekt. Det har nu gått så lång tid sedan 1974 års reger- ingsform att det borde vara dags för en övergripande författningsutredning. Den sittande författningsutred- ningen har alldeles för snäva direktiv, och detsamma kan sägas gälla t.ex. Kommunaldemokratiska kom- mittén. Demokratiutredningen berörde många konstitu- tionella frågor, kanske rentav fler än vissa hade öns- kat sig. Men den stora utredningen förefaller ha lagts åt sidan av regeringen. En ny författningsutredning bör ta sin utgångs- punkt i respekten för den enskildes rätt och i insikten att en ökad maktdelning stärker den enskildes frihet och förbättrar demokratins vitalitet. Inrättandet av en i väsentliga avseenden fristående riksbank kan, liksom beslutet om en fristående riksre- vision, ses som ett uttryck för krav på en bättre makt- delning. Denna tradition har historiskt sett inte varit så stark i Sverige, även om de fristående ämbetsver- ken och de, åtminstone på papperet, självständiga kommunerna finns med redan i 1809 års regerings- form. I dagens Sverige med maxtaxor inom barnomsor- gen och inomkommunal skatteutjämning är det för- stås uppenbart att det kommunala självstyret inte är så starkt som det borde eller kunde vara. Det är vidare ett oroande tecken att den utredning om maktfördelning mellan olika politiska nivåer som statssekreteraren Sören Häggroth sagt ska vara på gång enligt samme talesman bör se över om det svenska systemet med fristående ämbetsverk passar i nuvarande EU-ram. I stället för det lappverk av begränsade utredning- ar, som delvis överlappar varandra, skulle vi nu fak- tiskt behöva en mer heltäckande översyn av författ- ningen. Herr talman! Redan Demokratiutredningen som kom för två år sedan gjorde den självklara kopplingen mellan en vitalare lokal demokrati och den kommu- nala självstyrelsen. Kravet på skilda valdagar för riksdags- och kommunalval var också en logisk följd av detta synsätt. Mötet med den kontinentala traditionen har hur som helst fört upp frågan om maktdelning på dagord- ningen. De formuleringar som finns i regeringsfor- men om den kommunala självstyrelsen har uppenbar- ligen inte förmått att skydda den tillräckligt. Det finns en koppling mellan den kommunala självstyrelsen och kravet på en bättre lagprövning. Man kan med fog hävda att skyddet för kommunernas självbestämmande liksom för de medborgerliga fri- och rättigheterna får substans först när det finns en reell möjlighet för domstolar och andra rättstilläm- pande organ att underkänna lagstiftning som kränker dessa rättigheter. Denna skyldighet har svenska dom- stolar och myndigheter i dag, men endast i de fall där lagstiftningen uppenbart kränker individers och före- tags rätt. Den debatt vi hade i författningsfrågor här i kam- maren för ett år sedan kom mycket att handla just om detta, om huruvida det är rimligt från ett medborgar- perspektiv att Sverige klamrar sig fast vid uppenbar- hetsrekvisitet samtidigt som rättsutvecklingen i Euro- pa går i motsatt riktning. Riksdagen gjorde då be- dömningen att så inte är fallet, vilket ledde till ett tillkännagivande till regeringen. Sedan dess har emellertid ingenting hänt i frågan, vilket majoriteten i utskottet nu uttrycker sitt miss- nöje över. Socialdemokraterna och vänsterpartisterna i utskottet utnyttjar den möjlighet som finns att avge ett särskilt yttrande till att i en liten uppsats än en gång räkna upp de argument som de anser finns mot en bättre lagprövning. Man menar också att det är orimligt att genomföra en reform av detta slag mot uppfattningen hos en stor minoritet i riksdagen. Det sistnämnda kan nog vara riktigt. Men vad det nu handlar om är att utreda frågan om bättre lagpröv- ning. Detta är vad riksdagen har beställt av regering- en genom beslutet för ett år sedan och som regeringen ännu inte har levt upp till. Låt mig säga några ord om det som förefaller vara huvudargumentet mot en bättre lagprövning, nämli- gen att politikerna förlorar makten till experterna, i detta fall juristerna. Enligt en traditionell vänsterupp- fattning i Sverige har större domstolsmakt uppfattats som en demokratisk förlust. Enligt min mening är detta emellertid en missuppfattning. En bättre makt- delning är till att börja med inget nollsummespel, som bl.a. Olof Petersson har framhållit. Demokratin kan totalt sett fungera bättre genom t.ex. en mera obero- ende, mindre politiserad riksrevision. Ytterst är det ändå riksdagen som bestämmer ge- nom att stifta lag. Det är inget konstigt i att vissa lagar, demokratiskt beslutade av riksdagen, under- ordnas andra lagar i en normhierarki. Grundlagarna har ju också stiftats demokratiskt. Portalparagrafen till regeringsformen slår som bekant fast att makten utövas under lagarna. Våra vänstervänner fick inte plats för det tillägget i sitt i övrigt digra särskilda yttrande. Domstolens uppgift blir att pröva om det som vi kan kalla vardagslagstiftningen stämmer med grundlagen. Politikerna har förstås alltid möjligheten att ändra en lag som inte bestått provet eller att ändra grundlagen. Makten ligger alltså ytterst kvar hos den lagstiftande församlingen, riksdagen. Varken EG-rätten, som har företräde framför svensk lag, eller Europakonventionen, som gäller som svensk rätt, kräver att brister i lagstiftningen ska vara uppenbara. Det förtjänar än en gång att understrykas att De- mokratiutredningen var enig i kravet på en bättre lagprövning. Utredningens ställningstagande växte fram som en naturlig följd av resonemangen om en juridisk kvalitetssäkring som ett led i en bättre funge- rande demokrati. Detta ledde till krav på en större rättssäkerhet för individer och kommuner i deras mellanhavanden med staten. I en förlängning kan man överväga om en författ- ningsdomstol kan bidra till något mer. Vi har för vår del markerat en öppenhet i frågan om hur en sådan eventuell författningsdomstol ska konstitueras. En möjlighet kan vara att låta domare ur Högsta dom- stolen och Regeringsrätten bilda en sådan. Inom EU har Italien, Luxemburg, Portugal, Spa- nien och Österrike författningsdomstolar. Och Belgi- en, Grekland och Frankrike har liknande institutioner. Vänsterminoritetens påstående om att författ- ningsdomstolar främst finns i förbundsstater - så står det alltså i det särskilda yttrandet - är därför felaktigt. I Tyskland, som onekligen är en förbundsstat, finns förstås författningsdomstolen i Karlsruhe, som sliter tvister mellan länderna och själva förbundsstaten. Men dessutom har man författningsdomstolar i varje delstat, eller varje land som man säger. Det kan tilläggas att i länder som nyligen befriats från diktatur t.ex. här i Europa är författningen och författningsdomstolen viktiga instrument för att skydda och utveckla rättsstaten. När konstitutionsutskottet besökte Sydafrika kun- de vi också märka vilken stor betydelse författnings- domstolen där tillmättes. Herr talman! Åtskilliga andra intressanta frågor behandlas i detta betänkande, men eftersom de flesta har avhandlats tidigare och inte bara en gång har jag här koncentrerat mig på framför allt förslaget om att utreda en bättre lagprövning. När det gäller frågan om antalet riksdagsmän - vi för vår del vill alltså reducera till ett rimligare antal - vill jag dock ännu en gång framhålla det godtyckliga i att antalet ledamöter år 2002 ska vara bestämt av hur många ledamöter som skulle avgå med pension när första kammaren och andra kammaren avskaffades. De som var kvar var 350 till antalet. Så blev också beslutet - som senare, som bekant, ändrades margi- nellt till 349 ledamöter. Frågan om fullt genomslag för personvalet har vi nyligen också diskuterat. Samma tre partier som för en månad sedan står bakom detta krav, och gör så också i dag. Vår syn på domstolarnas ställning i fråga om Domstolsverkets avskaffande och annat är också känd, så jag går inte vidare in på den saken nu. Slutligen ser jag att några partier också nu vill förbereda införandet av republik. Huvudargumentet förefaller vara att det är oförenligt med demokratins principer med en monark. Jag tycker att man då gör det fundamentala misstaget att glömma att denne monark i vår demokrati saknar politisk makt. Det finns många statsvetare som rentav har formulerat det så att Sverige inte är en konstitutionell monarki utan en konstitutionell demokrati. För övrigt är det ju så, som jag tror att många av oss känner till, att monarkin genom åren varit till mycket stort gagn för Sverige och är det även i dag. Herr talman! Jag står naturligtvis bakom alla mo- derata yrkanden, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 1. 0817433088402 N 2010-01-01 00:00:00 150703 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0978/#anf1