<anforande>
<dok_hangar_id>2348372</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0977</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:77 Onsdagen den 6 mars</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>77</dok_nummer>
<dok_datum>2002-03-06 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Våldsbrott och brottsoffer </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>880D4FC5-825A-473E-9AE9-5F94CB9E147A</anforande_id>
<anforande_nummer>244</anforande_nummer>
<talare>KIA ANDREASSON (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Min åsikt när det gäller målsägande-
biträden är att de inte alltid behöver vara jurister. Det
finns också andra yrkeskategorier som kan vara ett
stöd till den som behöver speciellt stöd i vissa situa-
tioner, och det är inte alltid en jurist som är bäst på
det. Det handlar inte alltid om juridiska frågor, men
när man behöver stöd i juridiska frågor ska målsä-
gandebiträden självklart tillhandahållas. Men det
finns ju också situationer då det kanske är bättre med
en person från en annan yrkeskategori.
Jag tror att det står bestämt i lagen att också andra
kan vara målsägandebiträden, att det inte behöver
vara enbart jurister, och det tycker jag är bra.
</anforandetext>
<intressent_id>0745615729714</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>150675</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0977/#anf244</protokoll_url_www>
</anforande>
