2348372 GP0977 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:77 Onsdagen den 6 mars 2001/02 77 2002-03-06 00:00:00 Våldsbrott och brottsoffer 39F5D346-A677-4CB9-875F-1028A9E92B67 221 HELENA ZAKARIASÉN (s) s Fru talman! I det här betänkandet behandlas olika frågor som rör våldsbrott och brottsoffer - oerhört viktiga frågor som måste tas på allvar. Alla som ut- sätts för brott måste bemötas med värdighet och re- spekt. Man måste kunna få sin anmälan behandlad på ett bra och rättssäkert sätt och känna just att man får ett värdigt bemötande. Det är lika självklart under hela rättsprocessen vad gäller kontakter med såväl polis som åklagare och domstolspersonal. Har man blivit utsatt för brott ska man kunna känna sig trygg i sina kontakter med rättsväsendet. Man måste veta vilket stöd och vilken hjälp man kan få. För knappt ett år sedan presenterade regeringen sin proposition Stöd till brottsoffer med ett antal för- slag som just syftar till att förbättra villkoren för dem som utsatts för brott. Det betänkande som vi då dis- kuterade innehöll förslag om lagändringar och andra åtgärder - t.ex. att rätten till målsägandebiträde ut- vidgas genom att begränsningen till brott i brottsbal- ken tas bort och att socialtjänstens ansvar förtydligas, för socialtjänsten har en viktig roll när det gäller samhällets stöd till brottsoffer. Inte minst gäller det stödet till utsatta barn. Jag säger nu som jag då sade: Det räcker inte med enbart förändrad lagstiftning. Det behövs också atti- tydförändringar hos dem som möter brottsoffer. Den lagstiftning som redan finns måste användas på ett riktigt sätt. Att det blir en bättre samverkan, som flera här har nämnt om, mellan myndigheter som möter brottsoffer tycker jag också är en självklarhet. Det behövs mer forskning om brottsoffer och också mer kunskap och forskning om äldre som utsätts för våld och övergrepp - kunskap som vi inte alls har haft och som är något som vi måste ta tag i. Framför allt behö- ver hela samhället engageras. I dag finns det brister i bemötande och omhän- dertagande av brottsoffer. Det har förmodligen sin grund i dåliga kunskaper om vad det innebär att bli utsatt för brott. Därför behöver alla som arbetar inom rättsväsendet och som kommer i kontakt med brottsoffer få utbildning kring det här - inte bara en gång, utan kontinuerligt. Som brottsoffer har man ibland svårt att se de oli- ka roller som myndigheterna har. För det mesta finns det ingen anledning att fundera över vilken av de olika instanserna som ser till att ens ärende förs fram- åt, att ersättning betalas ut m.m. Det ligger alltså ett stort ansvar på de anställda att vara tillmötesgående när det gäller information om hur hela processen fungerar. Återigen vill jag framhålla vikten av myndighets- samverkan, som är bra. Det händer ändå ett antal saker inom rättsväsendet. Myndigheterna inom rätts- väsendet arbetar nu på allvar och med kraft tillsam- mans för att komma framåt i just frågorna om myn- dighetssamverkan. Detta är oerhört viktigt; man måste utgå från en helhetssyn på verksamheten och ha medborgarperspektivet i fokus. Under förra året anmäldes mer än 15 000 brott som avser misshandel av kvinnor utförd av en närstå- ende person. Vi vet att långt ifrån allt våld mot kvin- nor anmäls. Detta är något som vi naturligtvis inte kan acceptera. Det behövs åtgärder inom många områden. Tan- ken med kvinnofridsreformen är att våld mot kvinnor ska bekämpas genom ett brett och långsiktigt arbete inom alla samhällets sektorer och på alla nivåer. Vad gäller lagstiftningen är syftet att just fånga upp den verklighet som många kvinnor berättar om, nämligen att det allvarliga för dem ofta inte är de enskilda brotten utan den systematiska kränkning och den totala press som de utsätts för genom upprepade brottsliga gärningar. Men även här är lagstiftningen endast ett av flera medel för att uppnå en förändring. Även på detta område behövs det mer kunskap om våldets omfattning och om de mekanismer som styr våldet mot kvinnor. Detta är avgörande för möjlighe- ten att förhindra våld mot kvinnor och att hjälpa ut- satta kvinnor. Kunskapen och attityden hos dem som möter ut- satta kvinnor är en central fråga. Därför har regering- en tagit initiativ till olika utbildningssatsningar för berörda grupper inom bl.a. hälso- och sjukvården, socialtjänsten och rättsväsendet. Myndigheter på alla nivåer måste effektivisera och konkretisera arbetet med dessa frågor. Också där har regeringen gett flera myndigheter uppdrag som går ut på att förebygga våld mot kvinnor och på att förbättra myndigheternas bemötande av brottsoffer. En rad olika projekt pågår inom rättsväsendet för att förhindra våld mot kvinnor och för att hjälpa kvinnor som utsätts för våld. Det är oerhört viktigt att vi åstadkommer ett bättre skydd för kvinnor som är hotade och som utsätts för våld. I dag finns, som tidigare sagts här från talarsto- len, exempelvis de s.k. trygghetspaketen. Jag måste säga att inte heller jag accepterar att kvinnor får stå i kö som är i behov av ett trygghetspaket. Ett sådant bör naturligtvis finnas till hands om så behövs. Detta är för mig en självklarhet. Vad gäller frågan om elektronisk övervakning, den s.k. fotbojan, i samband med besöksförbud pågår nu - Jeppe Johnsson nämnde här att det undersöks, utreds osv. - ett grundligt analysarbete på Justitiede- partementet. Det har nämligen varit svårt att hitta en lämplig rättslig lösning. Just det försöker man nu lösa. Jag hoppas att man lyckas med det. Något mer uttömmande svar om det kan jag tyvärr inte ge i dag. Det är bara att hoppas att man hittar en lämplig lös- ning i det avseendet. Vidare har vi det utökade besöksförbudet. Vi vill flytta på mannen, inte på kvinnan. Misstänks mannen vara på väg att slå sin kvinna ska mannen kunna be- ordras bort från hemmet i några dygn. Fru talman! De här frågorna rör och berör oss alla i samhället. Alla kan vi råka ut för brott. Kanske är det så att flera av oss i denna kammare har gjort det och vet hur det är att befinna sig i en så utsatt situa- tion. Som sagt: De här frågorna rör och berör oss alla i samhället och måste ständigt hållas levande. Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. 0874331493311 N 2010-01-01 00:00:00 150652 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0977/#anf221