2348372 GP0977 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:77 Onsdagen den 6 mars 2001/02 77 2002-03-06 00:00:00 Våldsbrott och brottsoffer 9BB58D4F-3793-4536-8E8C-6A65B47FDF91 217 YVONNE OSCARSSON (v) v Fru talman! Jag tänker ägna hela mitt anförande åt att prata om våld mot kvinnor. Det tycker vi i Väns- terpartiet är lämpligt två dagar före Internationella kvinnodagen. Jag ska börja med att yrka bifall till reservation nr 5. Vi står naturligtvis bakom alla våra andra reser- vationer men yrkar bara bifall till den. Man äger bara det man kan försvara, och kan man inte försvara det äger man det inte. Bella kan inte försvara sig, alltså äger hon inte sig själv. Bella ägs av alla och av ingen. Hon är var mans egendom. Hon är det ursprungliga kollektivet, till var och en efter hans behov. Låtom alla dricka ur hennes källa! Detta avsnitt är ur Dirty Weekend av Helen Zaha- vi. Sedan vill jag ta ett citat till. Det är ur kvinno- fridspropositionen: "Det våld som män riktar mot kvinnor har ofta sitt ursprung i och finner näring ur fördomar och föreställningar om mäns överordning och kvinnors underordning." Vi lever i dag i ett samhälle där kön är den mest genomgripande kategorisering som existerar. Vilket kön du har påverkar hur mycket makt du har och vilket utrymme du kan få inom i stort sett samtliga sfärer i livet. Denna könsmaktsordning innebär att kvinnor systematiskt underordnas män. Detta tar sig uttryck bl.a. i att kvinnors arbete betalas lägre än mäns, att män är överrepresenterade i samtliga makt- bärande organisationer och att kvinnor utsätts för våld och övergrepp. Vänsterpartiets feministiska politik tar som sin uppgift att bekämpa denna maktordning och försöker skapa ett samhälle där kön saknar betydelse för hur man bemöts och vilka möjligheter man har i livet. En central del av denna politik handlar om att eliminera all form av könsrelaterat eller sexualiserat våld - ett våld som är det yttersta uttrycket för den ojämna maktfördelningen mellan kvinnor och män. För att förstå omfattningen av detta våld krävs en helhetssyn och en förståelse av den rådande köns- maktsordningen. För att förhindra våldet krävs att samhällets olika aktörer utgår från en feministisk analys i sina åtgärder. Arbetet för att stoppa det sexu- aliserade våldet måste ske utifrån insikten om att det handlar om makt och samhällsstrukturer. Att tala om samhällsstrukturer är inte detsamma som att tolka dessa som orsaksförklaring i enskilda fall. Det är inte strukturer som slår, misshandlar eller våldtar. Det är enskilda män som på detta sätt utövar makt. Det är därför mäns självklara ansvar att aldrig ta sig den makten och alla mäns ansvar att aktivt manifestera sitt motstånd mot sexualiserat våld. Kvinnors liv begränsas av den rådande köns- maktsordningen på en mängd olika plan. Tjejer i skolan får lära sig att pojkar som utsätter dem för kränkningar egentligen tycker om dem. Sexuella trakasserier på arbetsplatser negligeras eller ses som något som ingår i jobbet. Ingen kvinna kan veta om den man som går bakom henne på vägen är en god man eller inte. Ingen kvinna kan veta om mannen som hon blivit förälskad i kommer att utsätta henne för våld eller övergrepp. Hotet om våld finns överallt i kvinnors liv. En undersökning visar att för hälften av landets kvinnor är denna rädsla så stor att man undviker att gå ut ensam på kvällar och nätter. Störst rädsla upp- levs av yngre kvinnor. 70 % av dem som är mellan 16 och 29 år är rädda för att bli utsatta för sexuella över- grepp. Den oro som kvinnorna känner handlar också om tvivel på polisens och sjukvårdens förmåga att skydda och hjälpa. Mer än var tionde kvinna bär med sig något som de tror kan skydda dem vid överfall. Oron och rädslan har också ökat över tid. Kvinnor lär sig olika strategier för att på olika sätt hantera rädsla och fruktan för övergrepp. Resultatet blir ett samhällskli- mat där rädslan i sig själv begränsar livsutrymmet även utanför de situationer där övergreppen sker. Det blir begränsande för hur livet kan levas. Våldet är dock också en upplevd verklighet. Un- der år 2000 anmäldes över 8 700 fall av sexualbrott varav drygt 2 000 var våldtäkt. Samma år anmäldes 20 500 fall av kvinnomisshandel. I 80 % av fallen avser anmälan övergrepp av en man som är bekant för kvinnan. Detta år anmäldes även ca 1 080 brott mot kvinnofridslagen. Det var en ökning med 22 % jämfört med 1999. En generell bedömning när det gäller relationer mellan antal brott och anmälda brott brukar vara att ca 25 % av alla brott anmäls. Faktorer som påverkar benägenheten att anmäla är brottets allvarlighetsgrad, relationer till gärningsmannen och platsen där brottet begicks. Vid grovt fall av våld av tidigare okänd person är anmälningsbenägenheten mycket hög. Detta resulterar i sannolikheten att mörkertalet när det gäl- ler mäns våld mot kvinnor är ännu större eftersom det ofta begås av en partner till kvinna i deras gemen- samma bostad. Våld mot kvinnor finns i alla samhällsskikt och kategorier. Trots detta finns det även en klassdimen- sion i våldet. Kommittén Välfärdsbokslut rapporterar hur våldsbrotten ökar mot redan svaga grupper. En- samstående mammor och unga kvinnor lever i dag under en ökad utsatthet för våld eller hot. Bland de ensamstående kvinnor som var mottagare av socialbi- drag hade 25 % varit utsatt för våld eller hot medan motsvarande siffra för övriga ensamstående mammor var ca 7 %. För att få en heltäckande bild av mäns våld mot kvinnor och dess konsekvenser bör man se på vad mäns våld mot kvinnor kostar samhället. Att mäns våld mot kvinnor tar stora ekonomiska resurser i anspråk är helt klart, men i dag finns ingen analys av vilka faktorer som påverkas av mäns våld eller någon beräkning av vad det kostar samhället totalt. Det sexualiserade våldet har både direkta och in- direkta kostnader. Det handlar om direkta vårdkost- nader för utsatt kvinnor och barn, kostnader för rättsprocesser, fängelse, jourverksamhet och andra kostnader för att ge kvinnor och barn skydd. Det handlar också om bortfall i arbetstid och begränsande av kvinnors deltagande i samhället. När man i Kana- da räknat på direkta kostnader av mäns våld mot kvinnor som exempelvis rättsliga kostnader, medi- cinsk vård och frånvaro från arbetet uppgick dessa till 900 miljoner amerikanska dollar per år. Från Norden visar en ny utredning att våld mot kvinnor kostar det finska samhället 1,5 miljarder per år. Liknande kost- nadsberäkningar har gjorts även i Storbritannien, Nederländerna och Tyskland. Vänsterpartiet har i en tidigare motion understru- kit vikten av att Sverige som föregångsland i arbetet med att bekämpa mäns våld mot kvinnor bör tillsätta en utredning för att utveckla en vetenskaplig metod samt genomföra en nationell kostnadsberäkning för mäns våld mot kvinnor och barn. Med det vill jag ytterligare en gång yrka bifall till reservation nr 5. 0463667731519 N 2010-01-01 00:00:00 150648 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0977/#anf217