2348372 GP0977 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:77 Onsdagen den 6 mars 2001/02 77 2002-03-06 00:00:00 Sveriges klimatstrategi 68DD383C-0D4D-4C30-ABD4-B6D0C553D601 148 JONAS RINGQVIST (v) v Herr talman! Klimatfrågan är antagligen den mest angelägna miljöfråga som vi har att ta oss an, men den är också en av de svåraste. Grunden till våra utsläpp av växthusgaser är att nästan hela vår globala energiförsörjning kommer från fossila källor. Genom en ohållbar energiförsörjning ändrar vi atmosfärens sammansättning rejält. De förändringar som krävs av oss är därför mycket stora. Det är därför glädjande att trenden i Sverige för närvarande tycks gå åt rätt håll. Utsläppen har minskat de senaste åren. Än så länge sker det i otillräcklig omfattning, men vi har ändå sett ett trendbrott. Trots de små framstegen på nationell nivå de se- naste åren kan vi inte säga att riskerna med klimatför- ändringar verkar minska - tvärtom. Klimatfrågan är i huvudsak en internationell fråga. Det är oväsentligt var på jorden utsläppen sker. USA, som står för en betydande del av de totala utsläppen och är det land som släpper ut mest, har valt att stå utanför internationella överenskommelser om minskade utsläpp. I stället har den republikanska administrationen i USA valt att presentera en klimat- politik som inte alls är en garanti för minskade ut- släpp. Det är en politik som närmast är ett skämt, skulle jag vilja säga. De prioriterar helt uppenbart sina egna kortsiktiga ekonomiska intressen före miljöfrågor och grundläg- gande överlevnadsfrågor. Mot bakgrund av denna internationella utveckling krävs det att andra länder väljer att gå före och visar på en progressiv klimatpolitik som kan lösa utsläpp- sproblemen utan att äventyra välfärden. Det är glädjande att Sverige genom den klimat- proposition som vi ska fatta beslut om i dag tydligt ställer sig i den frontlinjen i det internationella arbetet för att begränsa växthuseffekten. Vi i Vänsterpartiet har tillsammans med regering- en enats om en klimatpolitik där vi sätter upp en mål- sättning som går väsentligt längre än vad som krävs av oss enligt internationella åtaganden. Vi sätter upp en målsättning som gör att vi bibehåller ett starkt tryck på att fortsätta minska utsläppen av växthusga- ser. Vi föreslår att målsättningen ska nås utan att vi handlar med utsläppsrätter eller tillgodoräknar oss skogssänkor, och vi överväger att senare föreslå kompletterande och mer långtgående mål för åtgärder som vi vidtar i andra länder eller genom ett handels- system med utsläppskvoter. Genom att en bred majo- ritet i riksdagen ställer sig bakom dessa förslag be- fästs Sveriges position bland världens ledande länder i arbetet med att begränsa mänsklighetens påverkan på jordens klimat. När det gäller målen vill jag ta upp något om normalårskorrigering. Det bör definitivt inte råda någon tvekan om hur vi räknar målet. Och för mig som har varit med i arbetet med att ta fram denna proposition råder det inte heller någon sådan tvekan. Jag vill ändå se till att det här i kammaren blir tydligt hur vi räknar. När det svenska målet beräknas normalårskorrige- rar vi inte nivån år 1990 utan utgår precis i enlighet med Kyotoprotokollet från de faktiska utsläppen. Inte heller normalårskorrigerar vi utsläppen under åtagan- deperioden år 2008-2012 eftersom vi i stället i enlig- het med Kyotoprotokollet använder medelvärdet av de faktiska utsläppen under en femårsperiod. Där- emot kan vi använda normalårskorrigering för vårt löpande och uppföljande interna arbete, vilket inte påverkar beräkningarna av målet. Jag skulle också vara tacksam om miljöministern senare kunde be- kräfta den uppfattning som jag här har framfört, så att det inte råder någon tvekan om det eftersom det har funnits en viss diskussion i utskottet. Fru talman! Det finns en stark rättviseaspekt på klimatfrågan. I-länderna, där ungefär en femtedel av jordens befolkning lever, har hittills stått för fyra femtedelar av utsläppen. Som exempel kan nämnas att USA, som släpper ut mest koldioxid, släpper ut 18 gånger mer per person än Indien och 200 gånger mer per person än Tanzania. Samtidigt som det är den rika delen av världen som står för det mesta av utsläppen är det den fattiga världen som drabbas hårdast av effekterna. Det är de som i dag inte får den mat de behöver som drabbas hårdast när deras odlingsförut- sättningar försämras till följd av klimatförändringar- na. Det är små fattiga öländer som Tuvalo och låg- länta fattiga deltaländer som Bangladesh som hotas av stigande havsnivåer, medan rika länder med sam- ma problem har råd att skydda sig. Även i Sverige finns det en stark rättviseaspekt på klimatfrågan. Vi släpper i genomsnitt ut ungefär sex ton koldioxid per person och år, men de utsläppen är otroligt ojämnt fördelade. Vänsterpartiet arbetar just nu med en rapport om rättvist miljöutrymme där vi bl.a. visar hur ojämnt vårt resursutnyttjande är förde- lat. Genom att jämföra olika typfamiljers miljöpåver- kan blir detta mycket tydligt. Vi beräknar t.ex. kol- dioxidutsläppen per person från en familj som består av ett par där båda är höginkomsttagare, deras barn har flyttat hemifrån, men de bor ändå kvar i en stor villa, de har var sin bil som de använder för resor till och från jobbet, de åker på semester med flyg ett par gånger om året, m.m. Och vi jämför deras utsläpp med utsläppen från en familj som består av en ensam- stående mor som är låginkomsttagare med två barn och bor i en trea, som inte har bil, som inte har råd att åka på semester, osv. Skillnaden i fråga om utsläpp mellan dessa familjer är enorm. Höginkomsttagarna släpper ut ungefär sju gånger mer koldioxid än lågin- komsttagarna när det gäller det som vi har räknat på. Skillnaden mellan en svensk höginkomsttagares och en svensk låginkomsttagares utsläpp är, om våra beräkningar stämmer, större än skillnaden mellan Sveriges och Indiens utsläpp. Det är viktigt att kom- ma ihåg att det är så här det är fördelat i Sverige när vi formulerar en strategi för att minska utsläppen. I samma rapport visar vi också på betydelsen av en god samhällsplanering. Vi jämför koldioxidut- släppen från en familj med rätt vanliga förutsättningar med utsläppen från en familj som bor i ett samhälle med en genomtänkt infrastruktur och där man har valt att använda modern men befintlig teknik. Det handlar bl.a. om att det finns en lokal affär och inte bara ett externt köpcenter dit man måste ta bilen, att det finns god tillgång till kollektivtrafik och en lokal bilpool så att man inte blir beroende av att ha egen bil, att husen byggs med senaste teknik för att minimera energiåt- gången, osv. Jämförelsen i fråga om koldioxidutsläpp mellan de två typfamiljer som vi jämför visar på en skillnad på två till tre gånger. Det är alltså en hoppfull bild som denna jämförelse visar på. Genom en klok och framsynt samhällsplanering och genom främjan- de av ny energisnål teknik kan koldioxidutsläppen minskas avsevärt utan att vi behöver välja bort den välfärd vi vill ha. Tvärtom kan det på många sätt ge en ökad välfärd. Med detta vill jag komma in på de väsentliga de- larna av den proposition som vi nu debatterar. Det finns en stor mängd områden som tas upp, stort och smått. Jag tänkte nämna fyra punkter som tillhör de mest väsentliga delarna i klimatstrategin. Samhällsplaneringen ska ses över genom en över- syn av hur plan- och bygglagen bättre kan bidra till att miljömålen nås. Bl.a. ska man se på problemen kring externa köpcenter. Samhällsplaneringen är central för att skapa ett samhälle där energiförbruk- ning och koldioxidutsläpp kan minska väsentligt. Genom att bygga och planera smartare kan mycket åstadkommas. Vi satsar ett antal hundra miljoner åren framöver på kommunala klimatinvesteringsprogram. Vi behö- ver en fortsatt ombyggnad av samhället till hållbarhet. Genom klimatinvesteringsprogrammen kommer om- fattande investeringar att styras mot åtgärder som direkt eller på sikt skapar förutsättningar för minska- de utsläpp. Vi redovisar också i propositionen den omfattande skatteväxling som är planerad och som har påbörjats under denna mandatperiod. De ekonomiska styrmed- len är centrala för att driva på utvecklingen i en håll- bar riktning. De höjningar som vi hittills har gjort riktar sig i första hand mot uppvärmning av fastighe- ter, ett område där det finns en mycket stor potential att minska energiåtgången och att gå över till förny- bara energislag. Vi gör också en satsning på förnybara drivmedel genom skatterabatter - bättre villkor för miljöanpas- sade förmånsbilar - och vi ska gå vidare och se på möjligheten att tillämpa gröna certifikat för förnybara drivmedel. Detta är ett område där vi ska se till att den nya hållbara teknik som redan finns ska börja tillämpas i större omfattning samtidigt som vi stimu- lerar utvecklingen av nya alternativ. Vi tar i propositionen upp en hel mängd andra åt- gärder - ekonomiska styrmedel för transporter, gröna certifikat för förnybar elproduktion, offentlig upp- handling, investeringar i järnväg, koldioxidkoppling till start- och landningsavgifter för flyget, osv. Allt detta är åtgärder som kan minska utsläppen av koldi- oxid på kort eller på längre sikt. Sannolikt går det att nå betydligt längre till år 2010 än det mål som vi sätter upp i propositionen. Om den positiva trenden som vi nu ser håller i sig finns det starka skäl att skärpa målet vid de översyner som ska göras. Vi har enats om förslaget om att nu fastslå målet om att minska utsläppen med 4 % till 2010. Vi skulle ha velat ha ett högre mål men anser att de framsteg som vi gjort ändå gör att vi bör ställa oss bakom den kompromiss som vi nu har enats kring. Personligen tror jag att det är Naturskyddsföre- ningen, utmanarkommunerna eller Fältbiologerna som är de verkliga realisterna när de säger att utsläp- pen skulle kunna minska betydligt mer till 2010. Men det viktiga är att vi sätter målet tillräckligt högt för att visa på en tydlig inriktning mot minskade utsläpp, att vi bibehåller den positiva trend som vi för närvarande har och att vi bibehåller ett politiskt tryck för att ut- släppen ska minska. Framför allt är det viktigt att vi nu vidtar alla de åtgärder som krävs för att vi på sikt ska minska våra utsläpp till en hållbar nivå. Nu ska vi inte luta oss tillbaka och nöja oss med att minska utsläppen med 4 % till år 2010, utan vi ska envist fortsätta arbetet med att vidta alla de åtgärder som nämns i proposi- tionen. Vi ska också envist söka alla möjligheter att ytterligare höja ambitionerna i klimatpolitiken. Jag hoppas att vi, ganska många i denna kamma- re, är överens inte bara om målet 2010 utan också om att inte vara nöjda förrän vi har åstadkommit ett eko- logiskt hållbart energisystem utan en omfattande mänsklig påverkan på klimatet. Jag vill tacka Socialdemokraterna för ett gott samarbete kring den här propositionen. Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna. 041424287315 N 2010-01-01 00:00:00 150579 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0977/#anf148