<anforande>
<dok_hangar_id>2348372</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0977</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:77 Onsdagen den 6 mars</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>77</dok_nummer>
<dok_datum>2002-03-06 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Sveriges klimatstrategi </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>308E2461-A76D-41D0-89C6-19E1DACF83D5</anforande_id>
<anforande_nummer>140</anforande_nummer>
<talare>INGEMAR JOSEFSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Det finns en risk att vi pratar bredvid
varandra. Långsiktigt är långsiktigt. Nu pratar vi ofta
om 2050. Regeringens förslag är att sträva efter en
sänkning. I propositionen nämner man att man ska
verka för lägre än 550 ppm internationellt. I praktiken
har regeringen redan stakat ut att det kan bli fråga om
att försöka eftersträva en minskning av det målet.
Det är inte meningsfullt att på lång sikt se till att
Sverige alltid ska ligga x % ovanför det teoretiska
slutmålet i protokollet - bara för att visa att vi är
duktiga. I och med att vi får protokollet måste Sverige
agera inom ramen för det protokollet. Jag hoppas att
Maria Wetterstrand förstod mig i den delen.
</anforandetext>
<intressent_id>0489591175704</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>150571</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0977/#anf140</protokoll_url_www>
</anforande>
