<anforande>
<dok_hangar_id>2348372</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0977</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:77 Onsdagen den 6 mars</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>77</dok_nummer>
<dok_datum>2002-03-06 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Sveriges klimatstrategi </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>5D4CA801-842D-451B-9AD0-B002A31950DD</anforande_id>
<anforande_nummer>138</anforande_nummer>
<talare>INGEMAR JOSEFSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! När vi inte hade något protokoll, när
det inte fanns någon internationell överenskommelse,
gjorde Sverige egna åtaganden. Vi kunde visa att det
gick att göra förändringar. Då var det en fördel att
visa för världen i övrigt att här finns exempel på hur
man kan göra.
När protokollet väl är antaget ska vi verka inom
ramen för det. Det är ingen mening att på sikt ha
större ambitioner än andra länder. Det viktiga är att se
till att alla länder förflyttar sig. Att lilla Sverige en-
skilt i slutändan skulle ha ett annat mål - då talar jag
inte på kort sikt utan på lång sikt - än övriga världen
är icke meningsfullt. Därför är det fråga om en infas-
ning för Sveriges del i det internationella åtagandet.
Det är ekonomiskt fördelaktigt om Sverige börjar
infasningen så tidigt som möjligt och har det tillgodo
senare. Så är det tänkt.
</anforandetext>
<intressent_id>0489591175704</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>150569</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0977/#anf138</protokoll_url_www>
</anforande>
