2348372 GP0977 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:77 Onsdagen den 6 mars 2001/02 77 2002-03-06 00:00:00 Sveriges klimatstrategi 9C198BBA-84DB-4DF6-8EE0-608C0E143B14 131 Maria Wetterstrand (mp) mp Herr talman! Det är många som har pratat om klimatproblemen och de effekter man kan vänta sig att de kommer att ge upphov till. Jag tycker att Mode- raterna gav en bra sammanfattning av de problem som hotar i och med klimatförändringarna. Vissa saker kan man se nu, men det mesta kommer. Jag vill egentligen bara komplettera bilden med att säga några ord om vad som kan tänkas hända i Sverige. Man tror bl.a. att fjällvärldens ekosystem kommer att påverkas drastiskt av en klimatföränd- ring. Det kommer att leda till en ökad förbuskning och utslagning av många av de organismer som är anpassade till det karga klimatet. Det kommer att bli ökad sannolikhet för extrema sommar- och höstflöden i floderna, samtidigt som vårflödena avtar. Kusterna i södra Sverige kan drabbas av ökad ero- sion som följd av en stigande havsnivå. Man tror att korrosionen på byggnader, bilar osv. kommer att tillta på grund av en ökad luftfuktighet. Det finns naturligtvis också effekter som man i ett kortsiktigt perspektiv kan betrakta som positiva. En högre temperatur på vintrarna ger exempelvis färre tjälskador och mindre snömängder, som t.ex. skulle kunna leda till mindre kostnader för väghållning. Men det skulle leda till stora problem när det gäller turist- näringen. Det tar tid att vända den utveckling vi har nu. Miljöpartiet har pratat om klimatproblem sedan 80- talet. Först nu har det kommit ett mål för den svenska klimatpolitiken som innebär någonting annat än oför- ändrade utsläpp. Det tar tid att vända denna utveck- ling, och det är inte förrän världens politiker tar sitt ansvar för detta problem som man kommer att kunna hejda klimatförändringarna. Det vi ser nu är i många avseenden en vänta-och- se-politik, tycker jag. Tyvärr är en vänta-och-se- politik i detta fall att betrakta som en synnerligen aktiv politik. Det är inte så att det kommer att bli enklare om vi väntar och ser. Tvärtom kommer för- ändringarna att bli desto tydligare om vi väntar och ser. Miljöpartiet anser, precis som regeringen, att Sve- rige ska vara ett föregångsland på klimatområdet. Det innebär att vi inte ska invänta andra länders agerande utan ta det ansvar som ankommer på oss som ett av de länder i världen som släpper ut mest växthusgaser. Det är vårt ansvar som världsmedborgare. Där delar vi regeringens uppfattning helt och hållet. Jag tror att det är viktigt att inse att klimatföränd- ringar inte är gratis. Man måste ställa sig frågan vem det är som ska betala för de åtgärder som behöver vidtas som en konsekvens av klimatförändringarna. Är det vi som lever nu, eller ska vi skjuta över kost- naderna till kommande generationer? En stor del av kostnaderna kommer att drabba kommande generationer, oavsett vad vi gör, eftersom vi har väntat så länge med att vidta konkreta åtgärder. Vi som lever nu har inte heller något val, utan vi kommer att drabbas. Men vi måste ändå ställa oss frågan hur vi ska se på vårt eget ansvar i förhållande till kommande generationer när det gäller de ekono- miska konsekvenserna. Försäkringsbolagen, t.ex., har blivit allt aktivare i klimatdebatten. Man konstaterar att de effekter som klimatförändringarna ger orsakar stora kostnader för försäkringsbolagen och för dem som är försäkrade, dvs. för oss vanliga människor och för samhället i stort. 30 naturkatastrofliknande händelser orsakade av klimatförändringar orsakade försäkringsförluster på vardera över 1 miljard dollar. De berodde på klimatet eller på väderrelaterade fenomen som kan kopplas till klimatförändringar. Det är oerhört stora kostnader. Översvämningar runt Arvika och i södra Norrland, osv., har kostat över 100 miljoner kronor vardera. Det är alltså inte gratis att vänta. Det är inte gratis att inte göra någonting. Det är klart att de internationella sambanden är viktiga i detta fall. Det är många som pratar om att det enbart är internationella överenskommelser som kan lösa dessa problem. Det håller vi i Miljöpartiet med om. Internationella överenskommelser är helt nödvändiga för att komma åt klimatförändringarna. Men det är bara med en kraftfull nationell klimatpoli- tik i ryggen som Sverige kan vara verkligt pådrivande i internationella klimatförhandlingar både inom ra- men för Kyotoprotokollet och inom EU. Vi anser att vi i Sverige ska ta initiativ till mer in- formella överenskommelser med våra grannländer om gemensamma åtgärder. Vi måste försöka skapa internationella överenskommelser på klimatområdet på många olika plan. Vi är övertygade om att det bästa argumentet i alla former av internationella förhandlingar är att vara ett gott exempel själv och visa en tydlig vilja att ta sitt eget ansvar. Moderaterna har en underlig syn på vad som är världen när man säger att Sverige är ett av de länder i världen som har lägst koldioxidutsläpp per person. Det stämmer naturligtvis inte - om man inte bara räknar västvärlden. Det finns ganska många länder som ligger i Latinamerika och Afrika, exempelvis. Varje svensk orsakar i genomsnitt drygt tre gånger mer utsläpp än varje person i Latinamerika. Det är vi i den rika delen av världen som i dag tar oss rätten till en utveckling och ett samhälle som rubbar balansen i jordens klimatsystem. Vi i Miljöpartiet anser att dessa skillnader måste utjämnas. Vi måste minska våra utsläpp för att det ska kunna skapas ett rättvist miljöutrymme i världen när det gäller koldioxidfrågorna. Angående den målsättning som föreslås i propo- sitionen - att man ska minska utsläppen med 4 % - låter det på en del som pratar här som att det skulle vara ett stort problem som kräver en stor mängd drastiska åtgärder. Jag tycker man ska fråga sig hur radikal denna målsättning egentligen är. Den utredning som ligger till grund för proposi- tionen, Klimatkommitténs utredning, föreslog som målsättning -2 % till 2010. I det avseendet kan -4 % betraktas som en ganska radikal målsättning. Faktum är att det är ganska många saker som har förändrats sedan Klimatkommittén kom med sitt förslag. Bl.a. har prognoserna för de framtida utsläppen förändrats avsevärt. De gäller hur utsläppen framöver kommer att förändras om vi inte gör någonting mer än vad vi redan har gjort. När Klimatkommittén lade sitt förslag trodde man att utsläppen skulle öka med upp till 15 % till 2010 med redan vidtagna åtgärder. Det var med denna utgångspunkt som Klimatkommittén föreslog ett mål på -2 %. Nu tyder i stället prognoserna på att utsläp- pen kommer att vara oförändrade år 2010 med de redan vidtagna åtgärderna. Utifrån en jämförelse däremellan borde man rimligen kunna komma till ett betydligt starkare mål än -4 % om man är beredd att vidta några ytterligare åtgärder. De förslag på åtgärder som fanns i Klimatkom- mittén, och som skulle innebära den stora förändring- en att man kunde gå från en prognos på +15 % till ett mål på -2 %, handlade till största delen om en infor- mationskampanj. Det fanns också en diskussion om ekonomiska styrmedel, men inga konkreta förslag. Jag tycker att det är väldigt viktigt att känna till dessa grundläggande fakta när man ska bedöma hur målsättningen egentligen ser ut. Vi i Miljöpartiet anser inte att -4 % är en radikal målsättning. Vi anser tvärtom att den skulle kunna skärpas rejält. Vi före- slår ett mål på -10 % till år 2010. Man kan för en gångs skull berömma Centerparti- et, som också har vågat gå längre i det här avseendet. Egentligen är det bara ett parti här i kammaren som tycker att -4 % är en för radikal målsättning. Det är Moderaterna. Vi i Miljöpartiet föreslår alltså en mål- sättning på -10 %. Man kan också diskutera vilken betydelse sådana här mål över huvud taget har. Vi i Miljöpartiet anser att mål kan vara av väldigt stor betydelse, framför allt för att visa vad man anser behövs i ett långsiktigt perspektiv. Därmed visar man också på en viljeinrikt- ning som man förhoppningsvis avser att följa upp med de åtgärder som krävs för att man ska nå mål- sättningen. Vilka åtgärder föreslår vi i Miljöpartiet för att man ska nå vårt mål på -10 %? Framför allt handlar det om ekonomiska styrmedel av olika slag. Klimat- kommittén pekade ut ekonomiska styrmedel som den viktigaste åtgärden för att komma till rätta med kli- matförändringarna. Miljöpartiet delar den uppfatt- ningen. En fortsatt grön skatteväxling är därför grundbulten i den gröna klimatpolitiken. Det är också viktigt att man har en långsiktig strategi för en grön skatteväxling, så att man får en förutsägbarhet och så att företag och enskilda kan anpassa sig. Vi anser att koldioxidskatten bör höjas stegvis och att detta ska kompenseras med en höjning av grun- davdraget och en sänkning av arbetsgivaravgifterna i motsvarande mån. Vi anser också att en större del av industrin ska åläggas att betala full koldioxidskatt. När det gäller den särskilt elintensiva industrin anser vi att den tills vidare bör få behålla sina undantag, men endast för den del av utsläppen som rör produk- tionsprocessen. Vi anser att man ska införa miljösty- rande trängselavgifter i tätorter. Vi vill att man ska gynna introduktion av förnybara bränslen genom att skattebefria dessa. Vi stöder Centerpartiets uppfatt- ning i det avseendet. Vi har också en del andra åtgärder som inte bara handlar om ekonomiska styrmedel - olika åtgärder för att exempelvis minska flygtrafiken, tillfälligt stopp för nyetablering av externa köpcentrum, krav på att alla bensinmackar ska tillhandahålla ett icke- fossilt drivmedel osv. Vi har en mängd åtgärder som man skulle kunna genomföra och som skulle leda till ett mål som var mer anpassat till de långsiktiga kra- ven. Man behöver nå ungefär 75 % minskning av kol- dioxidutsläppen till år 2050. Vi i Miljöpartiet föreslår därför att man ska ha en målsättning som är betydligt radikalare än de 4 % som regeringen föreslår. Det finns egentligen en sak som är riktigt bra i re- geringens proposition, och det är att man utesluter sänkor och flexibla mekanismer ur målet och sätter upp ett rent nationellt mål. Det är vi mycket glada för. Den svenska regeringens klimatpolitik är an- svarstagande i ord, men tyvärr inte i de förslag som den resulterar i. Målsättningen om 4 % minskning till 2010 innebär att man lämnar över större delen av problemet till kommande generationer. Det handlar alltså än en gång om att dagens miljöproblem ska lösas av någon annan, någon annan gång, någon an- nanstans. Vi i Miljöpartiet tycker att det är mycket beklagligt. Jag vill yrka bifall till reservation 3 och reserva- tion 32. 031414803913 N 2010-01-01 00:00:00 150562 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0977/#anf131