2348372 GP0977 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:77 Onsdagen den 6 mars 2001/02 77 2002-03-06 00:00:00 Sveriges klimatstrategi 7185A944-2C1A-48BD-B582-9FC727B36269 130 HARALD NORDLUND (fp) fp Herr talman! Även jag vill säga välkommen till miljöminister Lena Sommestad. Klimatfrågan är en global angelägenhet, och vi i Sverige har vår del av det totala ansvaret. Vi får ju larmrapporter om hur temperaturen stiger på grund av växthusgaser. Polarisar smälter, och nederbörden ökar. De här siffrorna tas av en del på lika stort allvar som en opinions- och väljarundersökning från Sifo sex månader före nästa val. Man menar att sifferrap- porteringen ligger inom felmarginalen och att det rör sig om naturliga förändringar inom en längre tidscy- kel. Alla vet att felmarginaler existerar, men inte borde vi använda dem som snuttefilt och sova vidare. Det sägs att regnskogarna i Amazonas inte mins- kat med mer än 13 % sedan människan gjorde sin entré där, men om man ska göra den bilden komplett måste man veta att det försvann bara 1 % mellan åren 1500 och 1970. De övriga 12 procenten har försvun- nit de senaste 30 åren. Det sägs att jordens skogar årligen minskar med en yta som motsvarar Greklands storlek. Det sägs att det existerar en av människan förorsakad växthusef- fekt, och det är uppenbart att det finns människor som inte tror på det. Självfallet ska alla uppgifter granskas kritiskt, men en majoritet av forskare hävdar att män- niskan har en påverkan på växthuseffekten. FN:s klimatpanel, IPCC, har i år lagt fram en rap- port om växthuseffekten. Flera tusen forskare är eniga om att våra utsläpp av växthusgaser, där koldioxid är den viktigaste, kommer att orsaka stora störningar på vårt klimat. Det nya med den här rapporten är att den om möjligt är ännu mer pessimistisk än tidigare rap- porter. Forskarnas dataprogram blir säkrare på att visa vilka störningar som kommer. Prognossäkerheten ökar. De kommande 100 åren kommer klimatet i Mel- lansverige, säger många forskare, att förändras från ett nordiskt till ett mellaneuropeiskt klimat. Det låter i och för sig skönt men bär inom sig stora problem. Ingen vet hur en så hastig klimatförändring kommer till stånd. Vi riskerar tvära kast mellan stora ytterlig- heter; massor av regn på sina håll under vissa år, torka på andra. Extrem värme eller långa köldperio- der kan avlösa varandra. Vill det sig riktigt illa för Sverige stannar den nordatlantiska pumpen, den som till sin verkan är känd som Golfströmmen. Skulle pumpen stanna stan- nar Golfströmmen. Ett sådant stopp kan komma snabbt, kanske inom en tioårsperiod, och komma att bli en total katastrof för norra Europa. Medeltempe- raturen i Sverige skulle sjunka, säger forskarna, med 7 grader. Vintern skulle bli minst sex månader i hela landet. Den odlingsbara marken skulle i princip för- svinna. Ja visst är det en svartmålning, kan många tycka, men det är ändå signaler som vi måste ta på största allvar. Den samlade expertisen är enig i sin oro. Det finns enstaka forskare som ifrågasätter IPCC:s rön, men de är få. Oavsett det är risken stor att IPCC:s forskare har rätt. Vi måste handla som om de har rätt. Det finns inget försvar för att strunta i frågan. Det finns heller inget försvar för dem som försöker för- ringa vårt ansvar för den globala miljön. Regeringens mål är att de svenska utsläppen av växthusgaser ska bli minst 4 % lägre än 1990. Vi tror inte att de åtgärder regeringen föreslår är tillräckliga. Redan i april 2000 presenterade Klimatkommittén sina överväganden och mål, och redan i den kommit- téns direktiv poängterade man målsättningen med de beslut som regeringen och stödpartierna ställt sig bakom. Man har inte presenterat tillräckligt med åtgärder som kan tänkas bryta denna negativa ut- veckling av Sveriges utsläpp. Från något partis sida efterfrågas flexibilitet. Man säger sig vilja ta klimatfrågorna på allvar men de facto ifrågasätter och bagatelliserar man problemen. Det finns en risk för att kortsiktigt ekonomiskt tän- kande tar över om man vill mäta med ett måttband av gummi. Dessutom har Moderaterna ingått en ohelig allians med Socialdemokraterna och vill inte låta EU:s beslutsregler förändras så att beslut om mil- jöskatter kan fattas med majoritet. Eftersom enighet krävs kommer det medlemsland som har den lägsta miljöambitionen att stoppa en rationell klimatpolitik. Ett annat parti ger sken av att vilja gå längre. Man säger sig vilja sänka utsläppen mer än 4 %, men då räknar man in s.k. sänkor. Kolsänkorna, som vi har anledning att diskutera, är inte statiska. De varierar med tiden genom avverkningar och skogsbränder och inte minst genom naturlig död. Kyotoprotokollet ger möjligheter för länder att klara sina åtaganden genom att handla med utsläpps- rätter. Att fördela utsläppsrätter via marknaden har stora fördelar jämfört med administrativa regleringar och jämfört med skatter och subventioner. I förläng- ningen ges hushåll och företag möjlighet att påverka den tekniska utvecklingen i rätt riktning. Det är därför nödvändigt att vi ägnar kraft åt att införa ett system för handel med utsläppsrätter. Vi kan skapa en ekolo- gisk euro, en gemensam valuta för den handeln. Herr talman! När det slutligen gäller val av metod för att producera energi är de i dag kända källor som uppfyller kraven på hållbarhet egentligen begränsade till vinden, solen och biobränslen. Jag skulle när det gäller åtgärderna från regeringens sida vilja se kraft- fullare tag för att påskynda utbyggnaden av vindkraft, dock inte till vilket pris som helst. Utbyggnad av vindkraft måste självklart miljöprövas. Den medför på sina ställen miljöproblem i sig i form av buller, estetiska problem m.m. Det är dock min bestämda uppfattning att det finns en potential för regeringen att agera kraftfullare för att påskynda utvecklingen. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 15. 0442872782509 N 2010-01-01 00:00:00 150561 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0977/#anf130