2348372 GP0977 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:77 Onsdagen den 6 mars 2001/02 77 2002-03-06 00:00:00 Sveriges klimatstrategi EC9B3587-45F8-4110-8F73-9F60B08BE67A 127 LARS LINDBLAD (m) m Herr talman! Hårda stormar, smältande isar, djur och växtarter som dör ut, människor som svälter och översvämningar. Det är inga små konsekvenser som FN:s klimatpanel, IPCC, målar upp i sitt framtidssce- nario. Visst är det skrämmande? Tittar man ut genom fönstret ser man förändring- ar: sämre vintrar, översvämningar, ovanligt mycket regn m.m. FN:s klimatpanel menar att jordens medeltempe- ratur har ökat med ca 0,6 grader under 1900-talet. Förändringar har observerats, t.ex. när det gäller snö- täckt mark, isars utbredning och Arktis tjocklek. Samtidigt har man observerat att koncentrationen av växthusgaser, t.ex. koldioxid, i atmosfären har ökat. Man hävdar att naturliga variationer i solstrålningens intensitet och jordföreteelser som vulkanutbrott har lett till en viss avkylning. Därför är kanske uppvärm- ningen ännu större än visat. Klimatpanelen använder sig av s.k. klimatmodel- ler - datamodeller - för att måla upp framtidsscenari- er. De data som matas in i modellen baseras på tolk- ningar av tusentals forskningsrapporter världen över. Detta är den allmänna bilden av klimatutvecklingen. Slutsatsen är att det har skett en uppvärmning av jorden och att det är människors utsläpp som är den viktigaste orsaken. Är detta då den enda bilden av klimatutveckling- en? Nej, den har kritiserats från flera håll. Forskare som IPCC har hänvisat till i sina rapporter hävdar att de aldrig konsulterats i arbetet. Richard Lindzen, meteorlog vid Massachusetts Institute of Technology och en av huvudförfattarna till rapportunderlaget, säger till tidningen The Toronto Star: Allmänheten fås att tro att hundratals, t.o.m. tusentals, kom till samförstånd angående rapporten. Sanningen är att vi inte ens tillfrågats. De datamodeller som man har använt sig av har fått mycket kritik från forskare världen över. Man har sagt att de är alltför teoretiska och att resultatet själv- klart blir påverkat av de data man för in. Jarl Ahlbeck vid miljövårdstekniska institutet vid Åbo akademi i Finland hävdar att IPCC:s mest extrema scenario bygger på att vi teoretiskt bränner ut samtliga i dag kända fossilbränslekällor, vilket är nationalekono- miskt helt omöjligt. Priset blir för högt. Den danske rymdforskaren Henrik Svensmark vid Danish Space Research Institute hävdar att IPCC helt och hållet har bortsett från att räkna med molnbild- ningens effekter på klimatet, vilket IPCC också har medgett. Han håller på med ett världsomspännande forskningsprojekt om detta tillsammans med ett 60-tal forskare. Den amerikanska rymdforskningsorganisationen NASA hävdar att solens aktiviteter har ökat drama- tiskt under den uppvärmningsperiod som IPCC refe- rerar till. Det skulle innebära att andra faktorer än de mänskligt påverkbara skulle kunna bidra till upp- värmningen. För att göra detta ännu mer komplicerat vill jag påpeka att det finns en hel del forskare, främst kli- matologer, som menar att det inte sker någon upp- värmning alls. De menar att mätningarna är felaktiga beroende på att man har mätt i fel luftskikt eller på att mätstationerna är felplacerade. Dessutom hävdas att de mätningar som har gjorts sedan 1866 är en alltför kort serie för att kunna dra slutsatser av. Parallellt med denna debatt kunde man nyligen i den prestigefyllda vetenskapstidningen Nature läsa om en stor kartläggning av Antarktis, där forskarna har påvisat en drastisk nedkylning av polarisen. Ned- kylningen är så svår att de stackars pingvinerna fryser och har svårt att hitta mat. Vidare har ögruppen Mal- diverna höjts med två decimeter - inte sjunkit, som scenarierna pekar på. Vad är då mitt motiv med att lyfta fram kritiken mot den uppfattning som är allmänt rådande, åtmins- tone i de europeiska parlamenten och vid FN:s olika möten? Är det att förneka den globala uppvärmning- en? Är det att förneka människans inblandning i upp- värmningen? Nej, det är det inte. Jag är ingen forska- re. Det finns rätt få forskare i riksdagen. Riksdagens uppgift är att fatta beslut på den vetenskapliga grund som forskarna ger oss. Mitt enda syfte med detta inlägg är att peka på de frågetecken - berättigade frågetecken - som borde finnas kring klimatfrågan. Ibland tycker jag att denna fråga behandlas alltför lättvindigt och alltför tvärsä- kert i denna kammare. Hur förhåller jag och mitt parti oss då till klimat- frågan? Vi är inte säkra på att det verkligen sker en global uppvärmning, och vi är inte säkra på att det är utsläpp av koldioxid som har lett till den eventuella uppvärmningen. Men vi anser att den hotbild som FN:s klimatpanel har målat upp är alltför hotfull för att ignorera. Vi anser att vi måste reducera utsläppen av växthusgaser för att förhindra en sådan utveckling. Därför måste frågan hanteras balanserat. Lek med tanken att vi har fel. Tänk om vi har satsat mångmil- jardbelopp, flyttat arbetstillfällen utomlands och ska- pat en mycket svårare ekonomisk situation för våra medborgare och det visar sig att vi har fel. Hur det verkligen blir får framtiden utvisa. Vi tar en mycket stor risk om vi inte gör något åt växthusgaserna, men det är inte riskfritt att göra tvärtom heller. Det måste vi vara medvetna om. Den s.k. klimatutredningen skrev i sitt slutbetänkande att växthusgaserna måste reduceras med ca 50 % till år 2050. Det måste sättas in kraftiga ekonomiska styr- medel för att uppnå det målet. Men det krävs åtgärder nu. Därför ställer vi oss bakom Sveriges tillträdande till Kyotoprotokollet och det ansvar som det innebär att vi tar på oss internatio- nellt. Det finns med som ett av två förslag i proposi- tionen. Herr talman! Mot denna bakgrund vill jag yrka bi- fall till vår reservation nr 1. Den innebär att vi mode- rater vill att riksdagen avslår regeringens proposition. Vi menar att regeringens proposition inte innehåller de överväganden som vi anser att en klimatstrategi bör innehålla. Att efter flera års arbete och minst ett års förse- ning lägga fram en proposition som bara innehåller ett suddigt procentmål - att reducera de svenska ut- släppen av växthusgaser med 4 % mellan 2008 och 2012 - är inte mycket att komma med. Att dessa 4 % dessutom bara får åtgärdas inom Sverige är inte bätt- re. Sverige har i dag en av de lägsta utsläppsnivåerna i i-länderna när det gäller växthusgaser. Vår koldioxi- deffektiva energiproduktion, t.ex. vattenkraft och kärnkraft, och ett miljömedvetet näringsliv är våra främsta framgångsrecept. Vi har så låga utsläpp att vi inom ramen för EU:s åtaganden har tillåtits att släppa ut 4 % mer än vi gjorde normalåret 1990. IPCC:s beräkningar ligger till grund för regering- ens politik. IPCC hävdar att klimatproblemen är glo- bala. FN:s miljömöten i Rio de Janeiro och Kyoto pekade på att de globala problemen behöver globala lösningar. Dessutom hävdade man att redan hårt an- strängda nationella budgetar behöver kostnads- och miljöeffektiva lösningar. Vad gör då den svenska regeringen? Jo, man häv- dar de globala problemen men talar mest om natio- nella lösningar. Varje procents reduktion av kol- dioxidutsläppen är oerhört mycket dyrare i ett koldi- oxideffektivt land som Sverige än i de länder som släpper ut mer. Om man fick göra investeringar ut- omlands skulle vi få betydligt lägre utsläpp för sam- ma pengar eller en likvärdig utsläppsminskning till en betydligt lägre kostnad. Ändå föreslås en nationell reduktion. Det är ologiskt och dumt. Ännu värre är att regeringen inte har pekat ut hur man har kommit fram till de fyra procenten. Tidigare har det handlat om införande och höjande av koldi- oxidskatten. Klarar det svenska näringslivet av fler skattehöjningar i en redan hård internationell konkur- rens? Hur många förlorade arbetstillfällen skulle det leda till? Vi tycker inte heller att bilisterna ska beläg- gas med ytterligare straffavgifter, t.ex. trängselavgif- ter i storstäder. Jag är orolig för vad framtiden för med sig! Vi behöver globala lösningar på globala problem. Till betänkandet har vi fogat reservationer om att s.k. flexibla mekanismer är en bättre lösning på proble- men - dvs. att vårt näringsliv får göra effektiva kli- matinvesteringar i andra länder och att vi kan göra miljöeffektiva skuldavskrivningar i andra länder m.m. Det är en bättre väg att gå. Dessutom anser vi att en miljöklassning av eldningsoljor skulle vara ett sätt att främja miljövänliga metoder. Herr talman! Det har sagts förut och det tål att sä- gas igen i denna kammare, regeringen för en märklig energipolitik. Nu kommer vi att fatta beslut om det sista miljödelmålet Begränsad klimatpåverkan. Kli- matmålet är enligt regeringen ett av de viktigaste miljömålen för Sverige. Miljöminister Kjell Larsson har vid flera tillfällen förklarat att den koldioxidef- fektiva energiproduktionen är den främsta anledning- en till detta. Ändå valde man att lägga ned Barse- bäck 1. För miljön har detta inneburit att bl.a. dans- karna får producera mer energi i sina kolkraftverk. Den ökade koleldningen i vårt närområde har förvisso inte lett till högre svenska utsläpp men väl till ett rejält nettotillskott till atmosfären. Hade vi i stället satsat alla de pengar som det kostat den svenska staten att lägga ned Barsebäck 1 på de mest effektiva internationella insatserna hade det varit betydligt bättre för miljö. Enligt flera studier, bl.a. utredningen Handla för att uppnå klimatmål, kostar de billigaste åtgärderna under 5 öre per kilo koldioxid. Kostnaden för nedläggningen av Barse- bäck 1 motsvarar alltså en koldioxidreduktion jäm- förlig med hela Sveriges, hela Danmarks och halva Norges totala utsläpp av växthusgaser. Har vi då råd att fortsätta med att lägga ned Barsebäck 2? Det är ett ekonomiskt och miljömässigt vansinne. Herr talman! Regeringens klimatproposition är undermålig. Att sätta ett utsläppsmål utan att visa på vägen dit är inte ett bra sätt att bedriva miljöpolitik. Därför vill vi avslå regeringens mål för den svenska klimatpolitiken. Däremot tillstyrker vi Sveriges till- träde till Kyotoprotokollet. Jag vill trots mina kommentarer här hälsa nya statsrådet välkommen till kammaren. 0371414788216 N 2010-01-01 00:00:00 150558 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0977/#anf127