<anforande>
<dok_hangar_id>2348371</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0976</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:76 Tisdagen den 5 mars</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>76</dok_nummer>
<dok_datum>2002-03-05 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 2001/02:271 om yr- kesförbud</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>E354F791-8C6B-4A95-B20F-8FB6CCFE9E89</anforande_id>
<anforande_nummer>50</anforande_nummer>
<talare>STEN ANDERSSON (-)</talare>
<parti>-</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag hämtade mitt exempel från utta-
landen av ledande fackliga företrädare inom den
offentliga sektorn. Deras medlemmar vågade på sitt
jobb inte framföra sina ärliga åsikter om förhållanden
på jobbet. I jämförelse med det jag har tagit upp i min
interpellation är dessa rånarluvsmaskerade demon-
stranter något som är mindre värt.
Låt oss - för att inte ta upp ett enskilt fall - tänka
oss att man som lärare är behörig och får en tjänst,
även om det bara är en visstidsanställning, och någon
säger att man har en viss politisk uppfattning och att
man av det skälet inte får lov att ha kvar sin tjänst i
den svenska skolan.
Jag hoppas att vi är överens, Thomas Östros, om
att detta inte ska hända en gång till i Sverige, som ju
åtminstone i middagstal brukar påstås vara demokra-
tins förlovade land.

</anforandetext>
<intressent_id>0892012091809</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>150336</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0976/#anf50</protokoll_url_www>
</anforande>
