2348369 GP0974 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:74 Fredagen den 22 februari 2001/02 74 2002-02-22 00:00:00 Aktuell debatt: Situationen inom den svenska äldreomsorgen aktuell debatt 04ADE3B0-6990-4391-92F6-30D9EA60A498 9 Socialminister LARS ENGQVIST (s) s Fru talman! Chris Heister påpekade att den soci- aldemokratiska regeringen har bidragit till att skatter- na har höjts sedan 1994 och låtsas som om detta inte har lett till resultat. Sanningen är att sedan dess har svensk ekonomi kommit i balans. Det har varit det viktigaste motivet. Men också på det område vi diskuterar i dag har det lett till påtagliga resultat. Just sedan 1995, som jag har redovisat, har antalet årsanställda i den kommu- nala äldreomsorgen ökat från 1995 till 2000 med nästan 30 000. Det är en ökning från 270 000 till 300 000. Det senaste året som jag har redovisat, 1999-2000, ökade antalet anställda med mellan 6 000 och 7 000. Vi har anledning att tro att det också har ökat under de senaste åren, 2000 och 2001. Vi har alltså gett resurser just för att förbättra resultaten. Därmed vill jag svara Bo Könberg att jag är övertygad om att äldreomsorgen i dag är bättre än vad den var 1994 när vi lämnade över makten. Det som man pekar på är att vi nu har kommit till rätta med de problem som skapades under 90-talets ekonomiska bekymmer. Vi har i dag fler anställda per vårdtagare i svensk äldreomsorg än vi hade 1990. Då har vi kom- mit en bra bit på väg, men det behövs ännu mer. Visst har pengarna använts för att förbättra äldreomsorgen, även om vi inte har anledning att slå oss för bröstet och säga att vi är nöjda. Lena Olsson ställde en fråga om vinstdrivande fö- retag i äldreomsorgen. Vi har sagt, och håller fast vid detta, att kommunerna måste ha möjlighet att använda andra aktörer än den egna verksamheten. Kommu- nerna ska alltså ha möjlighet att välja. Men det är naturligtvis viktigt att man ställer mycket höga krav på de privata vårdgivarna, att man inte inbillar sig att man kan spara pengar genom att engagera en privat vårdgivare. Det går inte att ha en bättre vård med färre anställda. Men vi har inga planer på att förbjuda kommunerna att anlita andra för uppdraget att driva äldreomsorg. Kenneth Johansson vill jag svara mycket enkelt: Jag är beredd att ta ansvar för att vi förbättrar de- mensvården. Det är ett av motiven för att vi tillsätter en arbetsgrupp. Det ska bli spännande att lyssna inte bara till forskarna utan också framför allt till anhöri- gorganisationerna. Vi är också beredda att ta ansvar för att staten gör vad staten kan göra när det gäller att se till att vi kla- rar rekryteringsfrågorna, för att förbättra utbildningen och förbättra och ge stöd också till vidareutbildning- en. Till Bo Könberg vill jag säga att idén om en kommunal äldreombudsman har jag stor sympati för. Oavsett hur vi väljer att lösa det måste man kunna vända sig till någon som representerar det offentliga för ett samtal om den oro och osäkerhet man kan känna inför verksamheterna. Jag tror att det är viktigt att vi utvecklar ett system, inte bara för den tillsynen eller med anledning av uppenbara problem utan också för dialog mellan medborgarna, vårdtagare, anhöriga och det offentliga. Jag har alltså stor sympati för den idén. Låt mig sedan säga några ord om Chris Heisters väsentliga budskap, nämligen idén om en äldrepeng. Vi avvisar förslaget om en nationell äldrepeng av följande tre skäl. För det första: Idén om en äldrepeng har sin grund i en helt annan syn på äldreomsorgen än den som vi menar har format den generella välfärden. Äldre- pengen bygger på ett marknadstänkande. Vårdtagaren ska vara kund på egentligen vilken marknad som helst. Men varken sjukvård eller äldrevård är en tjänst som vilken annan som helst. Vi vill att vård och äld- reomsorg ska vara en rättighet för alla. Integritet, trygghet och kvalitet ska prägla all vård och omsorg. Man ska naturligtvis ha möjlighet att välja var man vill bo, men man ska ha rätt till en trygg miljö oavsett hur man har valt. För det andra: De som driver idén om äldrepeng har ett vidare syfte, nämligen att driva fram mer av privat vård. Men det finns ingenting som säger att privata vårdföretag är en garanti för bättre kvalitet. Tvärtom har man i många rapporter pekat på att den tyngsta kritiken har riktats mot många vårdföretag. För det tredje: När man väljer äldreomsorg är det för många ett val för resten av livet. Man måste kun- na lita på att det fungerar. För de flesta äldre finns det inte möjlighet att shoppa runt eller att välja något annat när man väl har gjort sitt val. Man måste kunna räkna med att man får den bästa kvaliteten oavsett vad man har valt. För det fjärde: Detta är kanske det allvarligaste, nämligen att äldrepengen riskerar att legitimera dålig vård. Vårdgivaren kan alltid säga: Du får stå för ditt val. Ta din peng och gå. Det systemet vill vi definitivt inte införa i äldreomsorgen. 0763673691509 N 2010-01-01 00:00:00 150277 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0974/#anf9