2348369 GP0974 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:74 Fredagen den 22 februari 2001/02 74 2002-02-22 00:00:00 Aktuell debatt: Situationen inom den svenska äldreomsorgen aktuell debatt EC881BFE-512D-4E16-B952-3A0F784E4BA5 8 BO KÖNBERG (fp) fp Fru talman! Ingen välfärdsuppgift är viktigare än att se till att vi har en bra och väl fungerande äldre- omsorg. Det handlar om en mängd olika saker. Det allra första är förstås att prioritera äldreomsorgen, att se till att vi ute i verksamheten runtomkring i kom- muner och landsting verkligen ser till att vi har en god verksamhet. Det handlar om sådana saker som vi i vanliga fall tänker på när vi säger äldreomsorg, t.ex. en väl fungerande hemtjänst, bra särskilt boende, men det handlar också om delar av sjukvården som är extra viktig för de äldre. Det handlar om att se till att vårdköerna kortas så att människor slipper vänta länge på angelägna behandlingar. Det handlar om att ha en fast läkarkontakt. Bägge dessa två senare saker är viktiga för alla medborgare, men det är de äldre som har allra störst behov av dem. När man ska prioritera i äldreomsorgen handlar det om att använda omsorgspengar till omsorg. För någon vecka sedan här i kammaren var det en inter- pellationsdebatt mellan Kerstin Heinemann och soci- alministern med utgångspunkt i att Socialstyrelsen har gjort en undersökning i södra delen av landet för att se om de pengar som anslogs efter 1998 hade använts till det som de skulle användas till. Det fanns här och var tecken på förbättringar. Det bör det göra om man anslår 4 miljarder kronor. Men det var också klart att man inte hade fått några riktigt stora förbätt- ringar, att det inte var fråga om att personaltäthet och annat hade ökat markant. En av de viktigaste uppgifterna är utbildningen, att se till att den personal som har dessa viktiga upp- gifter har en bra utbildning. Det är en fråga som man måste satsa på ute i kommunerna. I Stockholms stad har Folkpartiets äldreborgarråd lagt fram en plan för att se till att inom en treårsperiod nå en avsevärt bätt- re utbildningsnivå än den man har i dag. Om vi ska kunna locka människor att ta dessa an- gelägna arbetsuppgifter handlar det om en förnyelse av sättet att arbeta. Det visar sig nu på många olika sätt att den förnyelsen inte har kommit så långt. Ett av de tecknen är de mycket omfattande sjukskrivningar som äger rum i vårt land och som framför allt handlar om personer, oftast kvinnor, som arbetar med de viktiga omsorgsuppgifterna. Det verkar som om en av de största bristerna är bristen på inflytande över den egna arbetssituationen. På några håll i landet prövas goda metoder. Det prövas nya arbetsscheman, som är mera tillfredsställande för personalen och som där- med också återverkar på den omsorg som de gamla får som vistas på dessa ställen. Från Folkpartiets sida har vi länge föreslagit nå- gonting som vi har kallat en omsorgsgaranti, med åtta nio punkter som skulle kunna bli mer konkreta och som därmed skulle kunna kontrolleras om de efter- levs. Några av de punkterna är rätt till medicinsk kompetens i vården, rätt till värdigt omhändertagan- de, som vi har försökt specificera, rätt till trygghets- larm, rätt till eget rum, m.m. Många äldre och många anhöriga känner att de har svårt att komma fram i kommunerna, att nå fram med synpunkter och ibland berättigade klagomål. Vi har därför föreslagit, och genomfört i flera kommu- ner, inrättandet av en speciell äldreombudsman, en person som i och för sig kan vara anställd av kommu- nen men som måste vara fristående från ledningens sida för att kunna hantera de klagomål som kan komma in. Det är inte alltid fråga om klagomål, utan det kan också handla om att hjälpa folk till rätta. För att öka de äldres och deras anhörigas valfrihet behövs det mycket skarpa förslag ute i kommunerna. Det behövs något av det som vi från vår sida har kallat en äldrepeng eller äldreomsorgspeng. Den har införts i Nacka och är på väg att införas i Stockholms stad. Det betyder inte i första hand att de äldre ska gå runt och shoppa bland en mängd olika producenter av äldretjänster, hemtjänst eller särskilt boende, men det betyder att valfriheten ska finnas. Det viktigaste, fru talman, är inte vad vi kallar det, vilket namn det har, utan att instrumentet fungerar just för att öka valfriheten för de enskilda och också för att de som ger tjänsten ska veta att de äldre har valfrihet och att de kan, om de skulle bli missnöjda, vända sig någonstans. Jag tror att detta är en av de mer angelägna uppgifterna att genomföra ute i kom- munerna för att förbättra för de gamla. Utvecklingen inom äldreomsorgen har lett till att trycket på de anhöriga har ökat. Många anhöriga och närstående vill göra en insats för de sina. För dem som vill göra detta måste samhällets olika instanser vara beredda att hjälpa till och ställa upp, i form av avlastning, i form av stöd och i form av förändringar i socialförsäkringen som gör det lättare för den som vill ställa upp för den nära anhörige att kunna göra detta. Vi har sedan mitten på 90-talet från vår sida före- slagit ytterligare förbättringar i socialförsäkringsför- månerna för dem som ställer upp för sjuka anhöriga. Vi har tyckt att man borde ta krafttag på nationell nivå, genom att regeringen tillsammans med de båda kommunförbunden tar fram förslag till en plan på hur man förbättrar villkoren allmänt för dem som ställer upp för sina anhöriga. Fru talman! Socialdemokraterna har nu haft det nationella ansvaret i vårt land i över sju år. De har haft det i många av våra landsting och kommuner. Den fråga som man bör ställa sig och som jag gärna vill ställa till socialministern är: Är det bättre i dag för våra gamla? Finns det någon som helst anledning att tro att det blir bättre med en fortsatt socialdemokra- tisk regering? 0384833975200 N 2010-01-01 00:00:00 150276 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0974/#anf8