2348367 GP0972 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:72 Onsdagen den 20 februari 2001/02 72 2002-02-20 00:00:00 Idrottsfrågor 32D1C78B-0426-4DAB-A479-A36EAD751436 98 BIRGITTA SELLÉN (c) c Fru talman! Folkhälsan kommer att bli en viktig valfråga. Med tanke på att så många är förtidspensio- nerade och att rehabiliteringskostnaderna rusar i höj- den är det naturligt att lyfta de här frågorna och att försöka hitta möjligheter att stoppa upp den negativa utvecklingen. Egentligen är det inte så svårt att se vad som ska göras. Lek, rörelse och idrott måste bli ett naturligt och dagligt inslag i barnens uppväxt. För att skapa förutsättningar för det måste idrott få ökad status i grundskolan. Det gäller att få goda vanor redan i unga år. Om timplanen tas bort i skolan skapas det fler möjligheter i skolorna att få ett ökat antal idrottstimmar. Det är ett önskemål som inte minst idrottslärarna har framfört under många år. Det är idrottslärarna som först ser hur dålig muskulatur våra ungdomar har. De har kunskapen och vet hur man ska bygga upp friska och sunda kroppar. Låt oss ta till vara deras kunskaper och ge våra barn en friskare framtid. Mycket av idrottsutövandet kan utföras utomhus, och då inte bara på idrottsanläggningar. Mycket av motionsträning kan göras där det finns grönområden. Det är därför viktigt att tänka på när vi planerar bo- stadsområden att det måste finnas annat än asfalt. Grönområden har stort värde även för avkoppling, vilket också är viktigt för människans välbefinnande och påverkar folkhälsan positivt. Vi anser att det behövs ett åtgärdsprogram som har till syfte att öka den fysiska aktiviteten och då i första hand för barn och ungdomar. Därför, Peter Pedersen, yrkar jag också bifall till reservation 4 under punkt 6. Fru talman! Jämställdhet är en fråga som vi ofta talar om. Nu blir det lite repetition av vad Dan Kihlström nyss har lyft fram vad gäller jämställdhet, men repetitioner skadar aldrig, det bara befäster hur viktig saken är. Inom idrotten är det viktigt att pojkar och flickor får likvärdiga träningsmöjligheter. Alltför ofta får flickor de obekväma träningstiderna i idrotts- hallarna. Kommunerna prioriterar ofta anläggningar som gynnar pojkarnas idrottsintresse. Det finns ofta många fotbollsplaner och hockeyrinkar i en kommun, medan det är brist på ridhallar, precis som det kom- menterades i ett replikskifte nyligen. Kommunerna kan mycket väl bekosta ridhallar likaväl som de be- kostar hockeyrinkar osv., medan däremot hästarna i ridhallarna kan vara privatägda. För att förbättra möjligheterna för flickor att få stöd och hjälp med elitinsatser behövs att en hel del annat också förbättras. Det behövs fler kvinnliga ledare. Regeringen har förvisso avsatt pengar för att i samverkan med SISU utbilda fler kvinnliga ledare. Det är väldigt positivt, och jag hoppas innerligt att det kommer att bli en lyckad satsning. Idrottsledare har, förutom ett stort ansvar för att träna upp ungdomar rent sportsligt, också en fostran- de uppgift. Genom idrotten lär man sig rent spel. Dels ska man följa reglerna inom idrotten, dels gäller det att förmedla kunskaper om hur kroppen reagerar vid olika dopningsmedel. Dessutom behöver ungdomar uppträda på ett schyst sätt mot sina kamrater. Riksidrottsförbundet har tagit på sig ett stort an- svar för det. De startade redan 1999 med etiksatsning som gick under namnet Starta vågen. Nu har Riks- idrottsförbundet sagt sig redo att fortsätta att bygga upp en grundläggande basverksamhet för de id- rottsanknutna och sociala frågorna. Det är bra, och jag hoppas verkligen att de mäktar med det. Utskottsmajoriteten har stor tilltro till att Riksidrottsförbundet i samarbete med SISU ska klara av detta uppdrag. Jag har också stort förtroende både för Riksidrottsförbundet och för SISU. Det enda som oroar mig är att studieförbundens frysta anslag ska göra det svårt att genomföra alla de uppdrag som åläggs SISU. Jag har sett siffror på hur antalet studie- timmar minskar inom SISU som en följd av frysning- en. I mitt län Västernorrland har antalet studietimmar minskat från ca 42 000 år 1999 till ca 37 000 timmar 2001. Jag har också sett en lista på de olika länen i landet. De flesta visar på en markant minskning av studietimmar, t.ex. Dalarna, Gotland, Gästrikland, Jämtland, Östergötland. Fru talman! Handikappidrotten i Sverige är fram- gångsrik, och våra duktiga handikappidrottare har tagit många medaljer i internationella sammanhang och naturligtvis också i nationella. Men en del id- rottsklubbar klagar över att de inte har tillräckligt bra möjligheter att hjälpa de handikappade. Det kan bero dels på att de saknar kompetenta ledare, dels på så banala saker som att deras anläggningar inte är han- dikappanpassade. Föreningar som äger sina anlägg- ningar själva saknar ofta ekonomi för att just handi- kappanpassa sina anläggningar. Av den anledningen har Centerpartiet sagt att vi vill ha en utredning för att se över möjligheten att införa ett bidrag till föreningsägda idrottslokaler. Likaväl som det finns anslag för allmänna samlings- lokaler för att bl.a. handikappanpassa bör det vara möjligt för föreningsägda idrottslokaler att söka såda- na speciella pengar. Den lilla summa som finns i dag på 6 ½ miljon är alltför liten. Därför tycker jag att det behöver utredas. Jag står bakom alla våra reservationer, men jag yrkar bifall bara till reservation 4. Avslutningsvis kan jag inte låta bli att säga nå- gonting om OS jag också. Vi har pratat väldigt myck- et om hur viktigt det är att värna breddidrotten. Det tycker jag att vi är ganska duktiga på här i Sverige. Det anslås mycket pengar till det. Men hur är det sedan med våra elitidrottare? Hur tar vi hand om dem när de börjar tjäna pengar? Ja, vi vet att de flesta vill stanna här i Sverige, men för många är det dessvärre svårt på grund av skattereglerna. Det är kanske det vi ska skylla på för att vi inte har fått alltför många medaljer. De vill inte tjäna så mycket pengar. Vi måste ge förutsättningar. 0185503778507 N 2010-01-01 00:00:00 150041 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0972/#anf98