<anforande>
<dok_hangar_id>2348367</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0972</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:72 Onsdagen den 20 februari</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>72</dok_nummer>
<dok_datum>2002-02-20 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Ungdomspolitik </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>93F7CA1D-6F0D-4566-8E3D-F9A93C3830DE</anforande_id>
<anforande_nummer>65</anforande_nummer>
<talare>DAN KIHLSTRÖM (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag är medveten om att tiden går och
om att vi ska försöka fatta oss kort, men jag vill ändå
ge Annika Nilsson möjlighet att i ett replikskifte ta
upp ungdomsorganisationer och bidrag. Den frågan
har vi diskuterat under många år, och vi kristdemo-
krater och även andra har anfört att de nya regler som
nu har fastslagits för tiden fr.o.m. 2004 är ganska
fyrkantiga och statiska. Jag sade i mitt inlägg att sta-
tens roll ska vara stödjande och inte styrande. Jag
tycker också att Annika Nilsson varit inne på det i
replikskiftet med Roy Hansson. Vi ska vara öppna för
nya organisationer, nya nätverk och nya möjligheter.
Samtidigt visar det sig att alltfler organisationer
nu får hänvisas till den dispensregel som finns lite vid
sidan av och som har begränsad räckvidd.
Då är min fråga: Varför ska det vara så? Kan inte
också staten vara lite flexibel och öppen när det gäller
olika sätt att arbeta och också bejaka de olika typer av
organisationer som finns? Än så länge finns väl möj-
ligheten att gå in och titta på det här?
</anforandetext>
<intressent_id>0338278373318</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>150008</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0972/#anf65</protokoll_url_www>
</anforande>
