<anforande>
<dok_hangar_id>2348367</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0972</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:72 Onsdagen den 20 februari</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>72</dok_nummer>
<dok_datum>2002-02-20 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Ungdomspolitik </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>34665F29-5666-4768-8FB3-BBA7E8DF500B</anforande_id>
<anforande_nummer>46</anforande_nummer>
<talare>ROY HANSSON (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! I motionen 2001/02:Kr425 har Mode-
rata samlingspartiet givit uttryck för tveksamheten att
forma en särskild ungdomspolitik.
Det kan inte vara rimligt att föra samman ett stort
antal människor bara med hänsyn till ålder. Alla som
hänförs till gruppen är enskilda individer och därför
måste det vara fel att försöka kollektivisera enbart
efter ålder.
Vi ger uttryck för detta i reservation 2, vilken jag
härmed yrkar bifall till. Självfallet står jag bakom alla
Moderata samlingspartiets reservationer men för tids
vinnande yrkar jag bifall enbart till reservation 2.
I stället för att försöka kollektivisera dem som för
tillfället är unga så måste vi se till var och en av våra
ungdomar, så att deras drömmar och önskningar så
långt möjligt kan förverkligas.
Varje individ har naturligtvis sina drömmar, öns-
kemål och egna förutsättningar. Jag hoppas och tror
att alla, i varje fall de flesta, delar min uppfattning i
detta avseende. Det är detta som gör en särskild poli-
tik för en stor grupp orimlig.
Fru talman! I stället måste vi naturligtvis arbeta
för en samhällsutveckling där våra unga kan få just
sina drömmar och önskemål så långt som möjligt
uppfyllda. Det sker inte genom gemensamma stora
kollektiva system vare sig inom skolväsendet eller
inom föreningslivet.
Vad gäller utbildning är det naturligtvis valfrihet i
val av såväl skola som utbildningsväg som ger förut-
sättningar för den enskilde unga individen. Alla är
inte lika, och därför måste strävan vara att utforma
våra utbildningsmöjligheter på så sätt att det passar
var och en efter vars och ens förutsättningar
Fru talman! Det är inte så att våra unga är på nå-
got sätt mindre intresserade av politik än vad tidigare
generationer varit. Det är nog i stället så att intresset
och engagemanget är större men möjligen inte för
traditionell partipolitik. Det är inte de ungas fel, utan
det är rimligen så att det gäller för partierna att möta
våra ungdomars inställning.
Tron att det går att organisera fram ett ökat intres-
se är naturligtvis fel väg; det är innehållet som fångar
såväl unga som gamla för idéer och gemensamma
intressen.
Fru talman! Vi har i vår motion 2001/02:Kr425
givit uttryck för vår tveksamma inställning till stora
organisationer som försöker ge röst åt alla ungdomar.
Organisationer som Ungdomsstyrelsen och
Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer för-
söker nog göra ett så bra arbete som möjligt. Det är
bara det att det inte är möjligt att samla alla ungdom-
sintressen under samma tak.
Naturligtvis är det omöjligt för en organisation
som Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer,
LSU, att balansera olika intressen hos våra olika
ungdomsorganisationer.
Av naturnödvändighet blir naturligtvis någon eller
några organisationer förfördelade när LSU har att
avge t.ex. ett remissyttrande, eller också blir yttrandet
så intetsägande att det är helt ointressant. Organisa-
tionen kommer därför att enbart bli en del av Organi-
sations- och Bidragssverige.
Lika svårt måste det vara för Ungdomsstyrelsen i
Stockholm att veta vilka önskemål som finns runtom i
landet. Självfallet är ungdomarnas behov och önsk-
ningar olika i storstäder, tätorter och på landsbygden,
likväl som det är skillnad i landets olika delar på
grund av tradition och förutsättningar.
Det är därför viktigt att frågor som berör ungdo-
mar hanteras nära och i samverkan med såväl icke-
politiska ungdomsorganisationer, stora och små, som
traditionella organisationer.
Fru talman! Jag tror att det är viktigt att nu finna
nya former för unga människors engagemang. Jag
tror inte att det går genom att inrätta fler kommissio-
ner eller delegationer.
Jag tror att det viktigaste är att lyssna på unga
människor. Det gäller oavsett om det är en av staten
organiserad verksamhet eller om det är en ytterst
tillfällig rörelse. Naturligtvis är varje individ viktig
och har rätt att få föra fram sina åsikter och få respekt
för detta.
Det är inte så att intresset för deltagande i allmän-
na val har minskat - valdeltagandet bland första-
gångsväljarna vid förra valet var högre än genom-
snittet. Därtill ska läggas att det är betydligt fler unga
människor som har deltagit i någon form av politisk
manifestation som bojkott eller skrivit på någon pro-
testlista.
Fru talman! I ett särskilt yttrande behandlar vi
frågan om åldersgränser. Vi anser att det är svårt att
finna någon enhetlighet, för olika åldersgränser har
olika syften:
- att skydda barn och unga, t.ex. genom åldersgrän-
ser vid biografbesök
- rättigheter, som att vid 12 års ålder få föra fram
sina synpunkter vid vårdnadsutredning och att få
köra moped vid 15 år
- skyldigheter, som att vara straffmyndig vid 15 år
och att vara värnpliktig till 47 år.
Frågan om olika åldersgränser innehåller en del
frågeställningar. Det är därför bra att det nu sedan
några veckor finns en särskild utredningsman som
ska granska så att ingen ska diskrimineras på grund
av ålder.
</anforandetext>
<intressent_id>0736583179204</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>149989</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0972/#anf46</protokoll_url_www>
</anforande>
