<anforande>
<dok_hangar_id>2348367</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0972</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:72 Onsdagen den 20 februari</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>72</dok_nummer>
<dok_datum>2002-02-20 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Förlängning av giltighetstiden för konven- tionen den 9 februari 1972 mellan Sverige och</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>6B01924E-C83C-484D-9333-BF134D04CAEE</anforande_id>
<anforande_nummer>222</anforande_nummer>
<talare>ULF BJÖRKLUND (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>Fru talman! Först och främst vill jag säga att vi
kan invänta Gränsdragningskommissionens arbete,
eftersom den hinner slutföra sitt arbete innan vi här i
kammaren ska ta ställning till en ny renbeteskonven-
tion. Dessutom är tre år för lite.
Bara av det skälet att det råkar sammanfalla att
man befinner sig i skarven av renbeteskonventionen
och att Gränsdragningskommissionen fördröjs finns
det ingenting som säger att det är lämpligt att blanda
ihop dessa, för det kan i slutändan innebära att vi
förlänger den nuvarande konventionens giltighetstid
ytterligare ett antal år utöver de tre åren. Då blir det ju
nya skadestånd i alla fall, Åke Sandström.
Den konvention som vi har i dag är en dålig kon-
vention. Det är därför som vi nu får säga att vi är
beredda att betala skadestånd i  ytterligare tre år.
Varför ska vi hålla på med en dålig konvention
och fördröja möjligheterna till en mer gynnsam kon-
vention för våra svenska samer? Jag har mycket svårt
att förstå vad Åke Sandström och Centern egentligen
menar med det. Det är ologiskt.
</anforandetext>
<intressent_id>0653132951201</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>150165</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0972/#anf222</protokoll_url_www>
</anforande>
