2348367 GP0972 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:72 Onsdagen den 20 februari 2001/02 72 2002-02-20 00:00:00 Handikappolitik 0535742D-3A1E-4F4D-B8FE-BC61E8DF05B7 204 LARS ELINDERSON (m) m Herr talman! Jag tänker inte diskutera socialför- säkringsutskottets betänkande utan ska hålla mig till det betänkande vi diskuterar här. Det finns säkert möjlighet att i andra sammanhang diskutera både sjukskrivningsregler och ersättningsbestämmelser. Jag håller mig alltså till detta betänkande. Jag vill först säga när det gäller hjälpmedelsga- rantin att huvuddelen av kostnaderna för våra hjälp- medel totalt sett i landet ligger på den kommunala budgeten. Jag delar Catherine Perssons uppfattning att det i framtiden förmodligen kommer att behövas, oavsett vilket system vi har, mer resurser för att ut- nyttja ny teknik inom hjälpmedelsområdet. Som det är nu, är det stora problem med den byråkrati som åstadkoms genom det system vi har. Vi får ta ett steg i taget. Genom att samordna de olika budgetposterna för hjälpmedel, inklusive bilstödet, kan vi så småningom också få ett bättre begrepp om hur mycket resurser vi totalt behöver. Den dag vi har en hjälpmedelsgaranti, när vi kan bedöma den enskildes behov och ge den enskilde möjligheter att genom antingen landstingets eller kommunens hjälpmedelscentral införskaffa de hjälpmedel han behöver, eller om det finns bättre och billigare sådana, t.ex. talande termometrar, utanför det offentliga systemet tror jag att det blir billigare och effektivare. När det gäller den enskildes rättssäkerhet och den enskildes möjligheter att civilrättsligt få sin rätt god- känd skulle jag vilja rekommendera - även om jag vet att det finns invändningar mot den civilrättsliga lagstiftning som nästan alla andra västländer har på handikappområdet - att man åker och tittar på hur det ser ut t.ex. i USA och England. Det är inte så att nå- gon med goda förutsättningar kan gå till domstol. Det kan man göra i Sverige, om man har goda ekonomis- ka möjligheter, och civilrättsligt pröva sina rättigheter gentemot kommunen eller en privat fastighetsägare. Där garanterar staten den enskilde juridiska möjlig- heter att få sin rätt tillgodosedd. Där kostar det stora pengar för fastighetsägare och för näringsidkare att diskriminera funktionshindrade. Här i Sverige riske- rar man bara att få ett åläggande, och det kostar ing- enting. Det är därför det går så sakta hos oss. 0905755961314 N 2010-01-01 00:00:00 150147 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0972/#anf204