2348367 GP0972 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:72 Onsdagen den 20 februari 2001/02 72 2002-02-20 00:00:00 Godkännande av rambeslut om gemen- samma brottsutredningsgrupper inom EU 03D518EC-9819-4601-9425-82C4F0497B28 161 KIA ANDREASSON (mp) mp Fru talman! Vi ska här godkänna ett rambeslut om gemensamma brottsutredningsgrupper inom EU. Först ska jag beklaga att det bara är tre partier som har anmält sig till den här debatten. Övriga parti- er finns inte med. Det är ett viktigt beslut som vi ska fatta. Utkast till rambeslut finns, men några förslag till lagändringar finns inte. Men det kommer att krävas ändringar i svensk lag. Regeringen gör i propositionen bedömningen att Sverige för att leva upp till rambeslutets åtagande kommer att behöva en ny lagstiftning som säkerstäl- ler att en svensk medlem i en utredning ska kunna utverka att olika utredningsåtgärder vidtas i Sverige. Dessutom kommer det att krävas lagstiftning om hur information som överlämnas till utredningsgrupper får användas om tjänstemäns civil- och straffrättsliga ansvar. I rambeslutet artikel 1, punkt 6 lämnas utrymme för att anförtro vissa utredningsåtgärder åt utländska tjänstemän. I svensk lag finns ej utrymme för ett sådant överlämnande. Hur ska detta dilemma lösas? Hur ska denna artikel tolkas, undrar man i propositio- nen. Regeringens motiv för detta är att behovet av ett snabbt antagande är stort. EU:s konvention från år 2000 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål, som träder i kraft när åtta medlemsländer har tillträtt den och i vilken det finns utrymme för att inrätta utred- ningsgrupper, har hittills tillträtts av endast någon enstaka medlemsstat. Därför gör man nu denna kringelkrok för att effektivisera och skynda på som vanligt. Sverige vill till varje pris vara med på alla EU-förslag inom det rättsliga området omedelbart och kan inte vänta. Anledningen till brådskan, uppger man, är det som skedde den 11 september. Men vi kan inte stifta en massa lagar till följd av den händelsen. Att stifta lagar i affekt, när någonting har hänt, är aldrig bra. Det visar sig i efterskott. Fru talman! Sveriges grundlag - regeringsformen 10 kap. 2 § - hindrar enligt Miljöpartiet riksdagen att anta detta rambeslut. Det konstateras också i rege- ringens proposition 2001/02:72, där det talas om vissa grundlagsändringar. Om ett godkännande av ett utkast till en överens- kommelse inom EU:s tredje pelare kräver ändring i svensk lag ska man, enligt 10 kap. 2 §, inte göra den- na ändring. Det är därför man vill ändra grundlagen nu. Det finns ett sådant förslag. Jag hävdar, fru talman, att det beslut vi ska fatta i dag är grundlagsvidrigt. Vi kan inte fatta detta beslut enligt vår grundlag. Dessutom saknas bedömningsunderlag när det gäller såväl behovet av dessa utredningsgrupper som konsekvenserna av utkastet till överenskommelse. Bristerna i utrednings- och bedömningsmaterialet förhindrar en faktabaserad riksdagsdebatt och ett sakligt motiverat beslut. Miljöpartiet efterfrågar specifikt en problem- och konsekvensanalys. Underlaget är av betydelse för man ska kunna bedöma behov och konsekvenser på nationell nivå. Det är nu inte heller möjligt att bedö- ma hur de s.k. ad hoc-grupperingarna förhåller sig till andra gemenskapsorgan, såsom Europol och Euro- just, som vi ska besluta om i morgon. Miljöpartiet ser det som angeläget att inte tillska- pa fler grupperingar eller organ med specifika befo- genheter och regler, vars verksamhetsområden tange- rar varandra eller sammanfaller. Eurojust, som vi ska diskutera i morgon, ska göra ungefär samma arbete som de speciella utrednings- grupperna ska göra. Det håller på att bildas ett sam- melsurium av grupper och organisationer. Risken för dubbelarbete är uppenbar. Rättssäkerheten hänger i luften. Jag yrkar, fru talman, bifall till reservationen och avslag på förslaget om ramlag. Jag måste tillägga att det i konstitutionsutskottet har utarbetats ett dokument som heter Beslutsformen "rambeslut" inom tredje pelarens samarbetsområde. I det dokumentet, som är en hjälp för konstitutionsut- skottets ledamöter och som Elisabet Reimers har skrivit, står det så här: "Sverige vidhåller den dualis- tiska uppfattningen om folkrättens förhållande till den nationella rätten, dvs. att internationella överens- kommelser skall transformeras till svensk rätt för att tillämpas av domstolar och andra myndigheter. Lag- rådet framhöll att ett särskilt problem med rambeslu- ten var emellertid att de till skillnad från exempelvis en konvention inte krävde någon efterföljande ratifi- cering. De skulle emellertid antas genom enhälligt beslut." Detta är väldigt viktigt, fru talman: "Detta innebar enligt Lagrådet att regeringen inte kan delta i ett sådant rambeslut om det behandlar riksdagsbund- na frågor annat än om det redan finns en svensk lag som täckte beslutet." Det gör det inte i detta fall. Vidare står det så här: "Lagrådet anförde att på så sätt kan inte genom före- skrifterna om rambeslut någon beslutanderätt anses vara överlåten åt Europeiska unionen". Det är ju det som sker nu. Vidare står det så här: "Konstitutionsutskottet ut- talade att det återstod att se hur rambesluten i prakti- ken skulle komma att hanteras." Det är ett sådant beslut vi hanterar här i dag. Jag vill ställa några frågor till Märta Johansson, som snart ska försvara rambeslutet. Är det helt riktigt, enligt vår grundlag, att hantera en ramlag på detta sätt? Är det verkligen Märta Johanssons mening? 0745615729714 N 2010-01-01 00:00:00 150104 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0972/#anf161