2348367 GP0972 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:72 Onsdagen den 20 februari 2001/02 72 2002-02-20 00:00:00 Idrottsfrågor 70524A2A-27E6-40B4-AB1E-CD7416707F82 103 LENNART KOLLMATS (fp) fp Fru talman! Det är väl helt uppenbart att det är rätt tid att debattera idrotten nu när den i stort sett är på var mans läppar. Men några större framgångar syns inte, utan vi får titta på vårt västra grannland och glädjas över deras framgångar. Idrotten fångar ett stort intresse hos väldigt många när den utövas på elitnivå, men det finns också väl- digt många aktiva och ledare i denna folkrörelse på en helt annan nivå. Jag tror att det är så att genom att vi nästan alla har utövat idrott på ett eller annat sätt, har vi också synpunkter på resultat och på orsaker till uteblivna framgångar. Det är ungefär som med sko- lan, vi har alla erfarenheter och därmed ett slags legi- timitet att ha synpunkter. Det är bra, för det är ju så det ska fungera. Om vi nu tar i beaktande de uteblivna framgång- arna i OS tycker jag, i motsats till Roy Hansson, att det måste kännas bra för regeringspartierna att vi inte kan anklaga dem för dessa. Det är viktigt med idrot- tens självständighet i förhållande till staten. För att detta ska kunna utvecklas måste det ske genom en fri och obunden folkrörelsen. I huvudsak är det så, med några undantag som Roy Hansson pekade på. På en punkt har regeringen glädjande nog backat. Jag tog häromåret upp kritik mot att anslagen till Sveriges olympiska kommitté enligt regeringen borde gå direkt dit från staten. Men nu har regeringen av- stått från den direktkopplingen till sig själv och låter Riksidrottsförbundet göra fördelningen. Det är bra. En återkommande punkt som ligger mycket högt i rangordningen över väsentliga uppgifter för idrotten är, som vi har hört av hittillsvarande debatt, folkhäl- sodelen. Trots idrottens framgångar som folkrörelse, kommer den ena rapporten efter den andra om att försoffningen, inte minst bland de unga, ökar i Sveri- ge. Man känner sig nästan desperat när sådana rik- stäckande rapporter kommer, eftersom konsekvenser- na blir en sämre hälsa både på kort sikt och på långt sikt, både fysiskt och psykiskt. Jag hoppas att alla opinionsyttringar som kommer, oberoende av varifrån de kommer - här har det varit en stor enighet i dag - påverkar t.ex. skolan så att den tar till sig kritiken mot att det är för lite fysiska akti- viteter under veckan för eleverna. Målen för undervisningen måste vara tydliga. Och här, fru talman, tror jag i hög grad på en samverkan mellan skolan och idrottsrörelsen. Det måste bara gå att samverka än mer till gagn för våra ungdomars hälsa. Idrottens omfattning och mångfald påverkar gi- vetvis beteendemönster och attityder och kan, förut- om till en förbättrad hälsa, medverka till ökad jäm- ställdhet genom att vara ett föredöme. Här finns en medvetenhet, och rapporter tas fram. Men resultaten har fortfarande inte förbättrats nämnvärt. Utskottet pekar i sin skrivning på en studie som visar att andelen kvinnor i specialidrottsförbundens förbundsstyrelser har fördubblats under 90-talet. Dessvärre skedde fördubblingen i början av 90-talet. Sedan 1997 har andelen kvinnor i styrelserna sjunkit från 27 % till 26 %, och målet är onekligen minst 40 %. Det är fortfarande inte sällan - det har vi också hört här i dag - som det kommer rapporter om att tjejer får sämre träningstider än killar, att typiska s.k. flickidrotter får stå tillbaka i förhållande till pojkid- rotter vid planering av anläggningar. Även om det är så tycker jag inte att vi behöver socialisera hästarna. Men jag tror trots allt att tendensen är på rätt väg genom en aktiv ofta förekommande opinionsbildning. Vi har också en reservation tillsammans med Miljöpartiet om sexuella trakasserier. Utskottet skri- ver att Riksidrottsförbundet tillsammans med specia- lidrottsförbunden ska utveckla en handlingsplan. Det är bra, men det är inte sagt när det ska ske. När jag i dag gick in på Riksidrottsförbundets hemsida stod det i alla fall ingenting om det. Det är mot den bakgrun- den som vi finner det angeläget att påtala att den här handlingsplanen måste komma i gång snart. Så åter till OS, men i en annan form. Det var med stort beklagande som vi i Folkpartiet tog del av att Kina fick ansvaret för OS år 2008. Det händer fortfa- rande så mycket elände ur demokratiska synpunkter och sker brott mot mänskliga rättigheter i det landet att det är orimligt att Kina ska arrangera ett OS. Jag är medveten om tidigare historiska misstag i den vägen, men för det behöver man väl inte upprepa misstagen. Vi var några från kammaren som besökte det ti- betanska exilparlamentet och deras exilregering i norra Indien för en dryg månad sedan. Som ni vet är Tibet ockuperat av Kina sedan 1949, och deras både andlige och världslige ledare, Dalai lama, har tvingats i landsflykt sedan mer än 40 år. Vid samtal med offi- ciella företrädare för tibetanerna och också med före- trädare för NGO var det tydligt att de var mycket besvikna på att Kina fått OS. Det innebär att regimen så att säga accepteras och t.o.m. belönas. Samtidigt kommer vittnetsbörden om att trycket på det tibetans- ka folket åter ökat i Tibet. Det sker en planerad utrot- ning, vill jag säga, av tibetansk kultur och av det tibetanska språket och en folkomflyttning från Kina till Tibet som gör att det i dag är fler kineser än tibe- taner i landet. Det finns mycket mer att säga om den ockupatio- nen. Men det kom fram en hel del om det här under den utrikespolitiska debatten häromdagen, så jag ska inte förlänga den här debatten med den delen. Från Folkpartiet hade vi dels hoppats att Kina inte skulle få OS, dels att åtminstone Sveriges representant skulle uttala sig klart mot detta, men vi blev besvikna i båda fallen. Nu vill vi ställa ett tydligt krav på att SOK i kon- takterna med Kina inför sommar-OS 2008 ska arbeta för demokratisering och införande av mänskliga rät- tigheter där. Det går inte att blunda för vad regimen har för sig både mot sitt eget folk och mot ett ockupe- rat folk. Även om Kina får ett sommar-OS, även om de kommer med i WTO och alla andra internationella organisationer, ska vi på alla plan med fredliga medel påverka regimen att demokrati och mänskliga rättig- heter är värden som egentligen är grunden för mänsklig gemenskap. Utskottet lutar sig mot att det på SOK:s hemsida står: "Nu kommer världens blickar att vara riktade på Peking och Kina i sju år. Allt kommer att nagelfaras och de kinesiska politikerna kan räkna med tuff be- vakning av världens medier." Så långt är det väl bra, men SOK kan ju inte leva på vad medierna kan tän- kas skriva utan måste själv agera i den riktning som jag har angett nu. Peter Pedersen säger att idrottsrörelsen är klok nog att klara detta utan pekpinnar och att vi i Folk- partiet inte är logiska i förhållande till vårt ställ- ningstagande om en självständig idrottsrörelse. Men jag anser att det är ett berättigat undantag, för som jag tidigare sade är demokrati och mänskliga rättigheter en grund för mänsklig gemenskap. Det är märkligt att Peter Pedersen egentligen bara kritiserade formen och lät innehållet och intentioner- na vara. Men det är kanske för svårt för en vänster- partist att kritisera den kinesiska kommunistregimen. Fru talman! Jag står slutligen givetvis bakom samtliga våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bara bifall till reservation 13 under punkt 19. 0627722735100 N 2010-01-01 00:00:00 150046 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0972/#anf103