<anforande>
<dok_hangar_id>2348364</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0969</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:69 Torsdagen den 14 februari</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>69</dok_nummer>
<dok_datum>2002-02-14 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Frågestund </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>frågestund</kammaraktivitet>
<anforande_id>116E9DD2-9B54-48C1-97F5-4E60AA0C5039</anforande_id>
<anforande_nummer>75</anforande_nummer>
<talare>TUVE SKÅNBERG (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag tackar för det beskedet å kamma-
rens och klassens vägnar. Jag vill bara lyfta fram det
humanistiska synsättet att om jag är handikappad och
ska gå i en trappa har jag glädje av att trappstegen
inte är för stora så att jag kan hamna halvvägs och
snava. Så är det också i skolans värld. Med stora
betygssteg kan man få godkänt plus, men man har
aldrig utdelning av pluset. Man behöver en mer diffe-
rentierad betygsskala, inte främst för dem som är
starka i skolan utan för dem som känner att de kom
nästan ändra fram.
Redan i dag säger lärarna att man sätter ett plus
eller minus i utvärderingen. Det gör det möjligt att
värdera betyget som ett starkt eller svagt betyg. Vore
det inte bra om det pluset eller minuset kunde skrivas
ut också i betygsdokumentet?
</anforandetext>
<intressent_id>0161597857912</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>149829</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0969/#anf75</protokoll_url_www>
</anforande>
