<anforande>
<dok_hangar_id>2348364</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0969</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:69 Torsdagen den 14 februari</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>69</dok_nummer>
<dok_datum>2002-02-14 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Aktuell debatt: Kvaliteten på undervisningen i grundskolan</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>aktuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>07C460FC-8074-49BF-8945-546E898CC8DA</anforande_id>
<anforande_nummer>6</anforande_nummer>
<talare>SOFIA JONSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Herr talman! När krafttag borde sättas in för sko-
lan och när resurser och konkreta förslag borde kom-
ma till väljer regeringen en ganska märklig strategi,
en strategi som innebär att man nickar och håller med
i stort sett allt och alla. Man säger att man ser pro-
blemen och att någonting måste göras. Vad som ska
göras får vi andra inte reda på.
Sluta med nickedockspolitiken, Thomas Östros.
Gå in och se till att resurserna kommer fram så att det
finns förutsättningar som syns på varje skola i varje
klassrum. Det är inte antalet nickar och mängden text
i riksdagens protokoll som förändrar och förbättrar
den svenska skolan.
När skolministern nu också fokuserar på den
skolpolitik som förs i Stockholm, som för övrigt hans
egna partikamrater i stort ställer upp på, undviker han
det verkliga problemet. Skolministern börjar också i
fel ände. Det viktigaste är ju att ge alla barn en bra
start i livet. Valfriheten är viktig, men det blir ingen
verklig valfrihet om inte alla barn får en bra start, om
inte alla barn får rättigheten och möjligheten att lära
sig det svenska språket och lära sig räkna, skriva och
läsa.
Här har utbildningsministern ett stort ansvar. För-
slagen från regeringen om att förbättra skolan har inte
direkt haglat över oss här i riksdagen.
I åtta år har Socialdemokraterna haft makten. I
åtta år har ni socialdemokrater pratat om att vård,
skola och omsorg måste förbättras. Det måste förbätt-
ras är det tydliga budskap som vi alltid får höra, men
vi har inte sett några konkreta resultat. Vi har inte sett
att de verksamheterna har förbättrats under de åtta
åren.
När statsministern säger att skolan återigen kom-
mer att bli en av de största, om inte den största, val-
frågan är det ett stort svek mot alla landets elever,
föräldrar och lärare.
Centerpartiet har satsat och kommer att satsa stort
på skolan. Vi är helt övertygade om att kunskap är
den enda rätta och hållbara vägen för verklig social
utjämning och lika villkor för alla.
Att satsa på barn är vår viktigaste investering och
inte någon arbetsam kostnad, som några verkar tycka.
Vi vill ta ett helhetsgrepp om skolpolitiken med
ökade resurser direkt till skolor och kommuner. Vi
har en mängd förslag om hur vi stärker arbetet på
skolorna för att varje elev ska få en sådan bra start
som han ska garanteras. Vi behöver högt ställda krav
på kunskaper, på trygghet och ordning och reda, men
framför allt måste alla elever få den hjälp och det stöd
som de behöver.
I riksdagen har vi, herr talman, satt upp höga mål
för grundskolan. Vi är alla, i ett enigt klubbslag, eniga
om att alla elever i grundskolan ska få möjlighet att
efter årskurs 9 gå ut med godkända kunskaper. Vi är
alla överens om att alla elever ska få den möjligheten.
Tyvärr ser vi att barn och elever inte får den möjlig-
heten. Det är helt oacceptabelt.
Det är inte heller acceptabelt att vi har en skola
som så tidigt sorterar ut dessa elever och dessa män-
niskor och barn. Det är heller inte acceptabelt att vi
har en skolminister som trots dessa negativa resultat
återigen bara nickar och håller med om att någonting
måste göras och krafttag tas. Det räcker inte längre,
Thomas Östros, med att bara nicka. Nu måste någon-
ting göras.
Dagens skola är också alldeles för fyrkantig. Bar-
nets ålder är överordnat den kunskaps- och mognads-
nivå som eleven befinner sig på. Vi vill ändra på det.
Det är kunskaperna som ska styra, inte tiden och inte
åldern på eleven.
Vi vill införa en individuell kunskapsrätt som in-
nebär att grundskolans åtagande finns kvar tills ele-
ven går ut grundskolan med tillräckliga kunskaper.
För att alla ska klara det behöver var och en av ele-
verna tillräcklig hjälp och tillräckligt stöd. Det måste
finnas fler lärare och fler specialister för att stödja
eleverna. Det är de första åren och de tidiga insatser-
na som är absolut viktigast.
Eleverna måste också få arbetsro i skolan. Det ska
vara ordning och reda så att det blir en arbetsmiljö där
alla kan känna sig trygga.
Herr talman! Det har ju varit en ganska hetsig de-
batt kring skolan, och det har varit viktigt att visa på
de problem som finns. Men vi måste också komma
ihåg att det finns skolor runtom i landet som gör ett
fantastiskt arbete, där det finns engagerade lärare och
personal och där eleverna också klarar kunskapsmå-
len. Dem ska vi lyfta fram. Med dem ska vi visa hur
viktigt det är att man arbetar utifrån en målstyrning
och att man har en tro till varje elev.
Det är bra att skolministern har besökt några av
dessa skolor. Fortsätt med det, och ta till dig idéerna
och förslagen. Kom med dem till riksdagen så att vi
får något konkret att besluta om.
Herr talman! Skolan ska ge alla barn en bra start
och en rättvis chans i livet. Alla elever har rätt att gå
ut grundskolan med tillräckliga kunskaper och ett bra
självförtroende. Allt annat är oacceptabelt och det
bidrar till en social klyvning som vi ser ökar. Skolmi-
nistern säger att situationen är allvarlig och att nå-
gonting måste göras. Vi väntar spänt på när ministern
ska komma med de konkreta förslag som syns ute på
varje skola.
</anforandetext>
<intressent_id>0287864972117</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>149760</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0969/#anf6</protokoll_url_www>
</anforande>
