2348364 GP0969 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:69 Torsdagen den 14 februari 2001/02 69 2002-02-14 00:00:00 Aktuell debatt: Kvaliteten på undervisningen i grundskolan aktuell debatt 4C23B8A7-1997-4F60-AAE3-E32DC742C321 4 KALLE LARSSON (v) v Herr talman! Både skolan och samhället måste förändras. Att skolan i dag misslyckas med att ge alla elever rätt till en meningsfull och givande skoltid kan inte skyllas på skolan ensam. I ett samhälle som det svenska, där klassklyftorna fortfarande växer, förmår inte skolan att ensam förändra och bryta detta. I ett samhälle som det svenska, med en djupt rotad köns- maktsordning, klarar skolan knappast själv att vända utvecklingen. I ett samhälle med en accelererande segregation, som den som vi har sett i Sverige på senare år, kan knappast skolan ensam hållas ansvarig för förändring. Samhället måste förändras, klassklyf- torna avskaffas och kvinnors underordning brytas. Men, herr talman, det betyder förstås inte att sko- lan ingenting kan göra eller går fri från kritik. Väns- terpartiet anser att skolan på alltför många håll i landet fortfarande bidrar till passivitet, stress och ytinlärning. Skolan måste alltså också förändras. Den borde kunna vara en motor i en progressiv samhälls- förändring. Det är arbetarrörelsens klassiska, och fortfarande giltiga, vision om en skola som uppmunt- rar kritiskt tänkande och helhetssyn och en skola för frigörelse och rättvisa: en spjutspets mot framtiden. I dag diskuterar vi kvaliteten på undervisningen i grundskolan, men debatten gäller förstås skolans sätt att fungera också mer generellt. I Skolverkets rapport konstateras att svenska elever står sig bra i en inter- nationell jämförelse, men att alltfler elever inte klarar skolans krav, och det är förstås oacceptabelt. För vår del är vi övertygade om att skolan behöver förändras. Låt mig ge några konkreta förslag på hur kvaliteten i grundskolan skulle kunna förbättras. För det första måste skolan faktiskt få mer resur- ser. Under de kommande åren trappas bidragen från staten upp för att 2006 nå 5 miljarder extra per år samtidigt som statsbidragen till och skatteinkomster- na i kommunerna ökar, men det räcker inte. Vänster- partiet kräver ytterligare pengar till kommunerna och till skolan. För det andra är det dags att genomföra läropla- nen. Det låter kanske inte så revolutionerande, men om läroplanen verkligen skulle få genomslag i landets skolor skulle arbetssättet på många håll dramatiskt behöva förändras, skoldemokratin skulle kunna slå rot, och betygen skulle faktiskt behöva avskaffas. För det tredje måste explosionen av privata, s.k. fristående, skolor och företagssponsringen av skolor stoppas. Skolan ska vara en mötesplats för elever med olika bakgrund och erfarenheter, inte en vara på en marknad där kunskap och bildning kan köpas med socialt och ekonomiskt kapital. Man ska inte kunna göra vinst på att driva skolor. Herr talman! Den som har läst de borgerliga mo- tionerna och lyssnade på Beatrice Ask alldeles nyss kan lätt dra slutsatsen att de borgerliga vill göra sko- lan till en spjutspets mot forntiden. Det är utmärkt om vi får en tydlig skoldebatt mellan höger och vänster. Thomas Östros, sin vana trogen, lär väl fortsätta att försöka äta varenda kaka han vill ha kvar genom att i ena stunden tala om kritiskt tänkande för att i nästa stund försvara betygen, och i ett andetag tala om mer resurser till skolan för att på utandningen med råstyr- ka försvara de utgiftstak som förhindrar än mer kraft- fulla satsningar. Men, herr talman, störst skillnad är det förstås på höger och vänster. Det syns inte minst om man tittar in i borgerlighetens skyltfönster, där man dessvärre fått chansen att omvandla sina idéer i praktiken, dvs. om man ser på situationen i Stockholm. Här har man nu haft makten i fyra år. Det är fyra år av privatise- ringar, snökaos, indraget kulturstöd och stängda fri- tidsgårdar. Det är fyra år av ökande klassklyftor och segregation; fyra år, Beatrice Ask, av mer åt de redan mätta. För skolans del är resultatet tydligt. Kombinatio- nen av betygsintagning och skolpeng, som är den nyliberala häxbrygd som här har praktiserats, har visat sig förödande. Segregationen har ökat på punkt efter punkt. Generellt kan man säga att i ytterstads- skolorna går numera i betydligt större utsträckning elever från arbetarklassen vars föräldrar har låga inkomster och utländsk bakgrund. I innerstaden sam- las i stället en större andel elever som har föräldrar med höga inkomster och som är födda i Sverige. Så har vi då fått notan på den borgerliga skolpolitiken: Till den som har skall vara givet. Herr talman! Högern har länge försökt sätta dag- ordningen för den skolpolitiska debatten. Därför har den kommit att handla alltför mycket om hårdare tag och tidigare betygssteg. Vänsterpartiet invänder mot den problemformuleringen. Vi accepterar vare sig högerns svartmålning eller socialdemokraternas skönmålning av den svenska skolan. Vi ser fram emot en valrörelse som handlar mycket om skolan. Vi menar att en skola för alla kräver ökad likvärdighet och verklig skoldemokrati och handlar om att skapa möten och samarbete. Det är dags för en skola för frigörelse och rättvisa, en skola med dem det handlar om i centrum. Det är dags för elevernas skola. 0449003924218 N 2010-01-01 00:00:00 149758 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0969/#anf4