2348364 GP0969 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:69 Torsdagen den 14 februari 2001/02 69 2002-02-14 00:00:00 Aktuell debatt: Kvaliteten på undervisningen i grundskolan aktuell debatt CEC83396-1244-4F04-87B7-DC0EAC71A191 2 Utbildningsminister THOMAS ÖSTROS (s) s Herr talman! För mig är den en självklarhet att den svenska skolan ska vara en kunskapsskola. Jag besökte en sådan kunskapsskola i går, Aspuddens skola i Stockholm. Där finns duktiga lärare och enga- gerade elever som arbetar hårt med att beträda vägen mot kunskap. Jag var bl.a. inne hos en fjärdeklass som jobbar med ett väldigt spännande litteraturpro- jekt. De läser barnlitteratur och uppmuntrar varandra att läsa med insikten om att om man läser litteratur blir man också duktigare i andra ämnen. Det visar vad som händer i vår skola. Det är ett väldigt fint arbete av duktiga och engagerade lärare och elever. Kunskap är så oerhört viktigt i vårt samhälle. Det ger människor frihet att göra sina egna livsval, det öppnar nya vägar att delta i ett demokratiskt samhäl- le, det ger självförtroende och inre styrka, och kun- skap ger makt. Det är därför kunskapspolitik är så viktigt också när man strävar efter ett jämlikt sam- hälle i en dynamisk utveckling. För att skolan ska kunna vara en bra kunskaps- skola krävs det några grundläggande förutsättningar. Det krävs bl.a., och det är väldigt viktigt, tillräckligt med resurser så att man kan ha välutbildade lärare och andra specialister i skolan som hjälper och stöttar barnen. Det måste råda studiero i skolan - ordning och re- da. Man måste ha respekt för varandra. Det ska finnas tydliga normer och regler för hur man ska uppträda mot varandra. Det kräver att vi alla visar lärarna re- spekt för deras viktiga roll. Lärare ska vara auktori- teter utan att vara auktoritära. Sverige har ju en väldigt stolt utbildningstradition. Vi ligger ofta bra till i internationella jämförelser. På många sätt ligger vi i bräschen för utvecklingen, t.ex. när det gäller förskolan, där många länder tittar med stort intresse på Sverige, och när det gäller vuxenut- bildningen, där Kunskapslyftet har varit ett projekt som verkligen har fått omvärlden att lyssna. Men vi har inte nått målen för alla. Ungefär en ti- ondel av grundskoleeleverna går ut grundskolan utan att få med sig godkänt betyg i de centrala ämnena svenska, engelska och matematik, det som är nöd- vändigt för att klara gymnasieskolans nationella pro- gram. Det är alldeles oacceptabelt. Skolverket har tittat närmare på vad det är som kännetecknar en skola som klarar av att uppfylla målen. Det finns en samsyn på skolan hur man ska arbeta. Det finns tydliga regler och normer som är väl kända för elever, föräldrar och lärare. Framgångsrika skolor betonar målen och är nog- granna med att följa upp och informera elever och föräldrar om varje elevs prestationer. Lärarna har höga förväntningar på barnen och ungdomarna. De ser styrkor hos eleverna, också hos dem som har svårigheter. Man använder regelbundna avstämningar för att kunna ge pedagogiskt stöd, och man engagerar elever och föräldrar. Framgångsrika skolor är noga med att analysera sina resultat, se sina styrkor och sina svagheter och alltid arbeta för att förbättra. Jag håller med om den här analysen som Skolver- ket gör. Jag håller också med om den grundläggande analys som Skolverket lägger fram där man säger att mer resurser, särskilt till de skolor som har allra störst uppgifter, ger resultat. Det är därför det är så viktigt med nya resurser till skolan. Vi har nu några år framför oss med kraftiga resur- stillskott till skolan - 17 ½ miljard kronor. Det ger möjlighet att anställa 15 000 nya lärare, specialpeda- goger och andra specialister i skolan. Hittills har 3 000 lärare och andra professionella anställts. Det är naturligtvis helt grundläggande för att kunna ge bar- nen och ungdomarna den hjälp och det stöd de behö- ver i sin utveckling. Men vi behöver också fortsätta att öka insatserna för att genomföra det arbete med att stärka kvaliteten på varje skola som är alldeles nödvändigt om vi ska fortsätta att förbättra vår skola. Varje kommun och varje skola måste systematiskt redovisa sina resultat i förhållande till de nationella målen, analysera och bedöma skillnader och hur man ska gå vidare samt redovisa de åtgärder som man är beredd att vidta. Skolverket är en väldigt viktig statlig myndighet för att vi verkligen ska kunna bedöma skolans ut- veckling. Det är oerhört viktigt för att vi ska få en likvärdig skola över hela landet. Skolverkets roll måste bli tydligare. Det ska vara en myndighet som ska göra utvärderingar och bedriva tillsyn, och göra det tydligt och rakt. Men jag tror också att elevers och föräldrars rätt till information och stöd måste stärkas. Skolorna måste ta ett ännu tydligare ansvar för varje elevs kunskapsutveckling. Det handlar om att för varje elev regelbundet följa upp resultaten i förhållande till de nationella mål som vi har i årskurs 5 och årskurs 9 i läroplaner och kursplaner. Sedan gäller det att med väl utförda utvecklingssamtal ge elever och föräldrar klara besked om vad eleven kan och hur långt eleven har kommit i förhållande till målen. Det ska framför allt leda till en framåtsyftande individuell utveck- lingsplan som visar vilka insatser som behövs och krävs för att eleven ska nå de nationella målen. Ele- verna och föräldrarna bör kunna få denna framåtsyf- tande individuella utvecklingsplan i skriftlig form så att den också blir ett dokument som man kan använda för att stärka elevens och förälderns rätt till hjälp och stöd när man behöver det. Men lika viktig är ju möjligheten för de små bar- nen att få komma till förskolan. Förskolan har leken som pedagogisk idé. Språkutvecklingen, rörelseut- vecklingen och förmågan att umgås med andra blir oerhört viktig gör barnen när de sedan kommer till grundskolan. I dag skiljer det sig väldigt mycket åt när det gäller vad man har med sig i bagaget när man kommer till förskoleklassen eller till årskurs 1. Den nya lärarutbildningen träder i kraft. Den ger nya lärare en starkare pedagogisk grund, starkare kunskaper om specialpedagogiken och en bättre forskningsbas för skolans verksamhet. Det kommer att betyda mycket för att också det stärka respekten för och statusen i att vara lärare och själva rollen som lärare. Vi arbetar också med ett särskilt program för att ge 4 000 lärare som finns i våra skolor i dag och som inte har den fulla behörigheten rätten och möjligheten att få den behörigheten genom att studera och bli behöriga lärare på goda villkor. 4 000 nya behöriga lärare - också det är en väldigt konkret och viktig insats för att stärka kvaliteten i skolan. Jag tycker att vi har haft en ibland underlig debatt om skolan. Jag tror att vi alla delar engagemanget för att göra skolan bättre, men det har hos borgerligheten utvecklats en modell som jag måste säga att jag är mycket tveksam till och ibland lite rädd för: sortering som den pedagogiska idén, sortering som den politis- ka idén bakom hur man ska utveckla skolan. Det är Moderaterna som leder utvecklingen och talar om att avskaffa den sammanhållna grundskolan och i stället börja sortera barnen väldigt tidigt. Man vill i Stockholm låta barnen genomgå ett prov redan i nioårsåldern. Den som inte klarar provet får kvarsitt- ning ett år. Det är fråga om nio- till tioåriga barn som lever i sin klass och sin miljö med sina vänner. Det är barn som trevande tar sig fram i utvecklingen och som behöver hjälp och stöd om de inte klarar målen, men de ska sorteras bort och få kvarsittning ett år. På högstadiet ska man läsa olika avancerade kur- ser. De som inte går på de avancerade kurserna väljs redan där bort från framtida utbildningsmöjligheter. 17-18-åringar som inte har klarat målen fullt ut ska gå kvar i grundskolan tillsammans med 13-14-åriga elever. Är det ett bra sätt att motivera för framtida studier? På gymnasiet vill man sänka kunskapskraven för dem som ska gå på yrkesinriktade program, för de behöver inte lika mycket kunskap som andra i den borgerligt dominerade skolpolitiken och skolpolitiska debatten. När man i Stockholm får siffror redovisade för sig om hur segregationen och ojämlikheterna i Stock- holms skolor ökar reagerar man inte som en ansvars- full politiker bör göra, dvs. med oro. Man säger inte att man måste göra någonting åt detta utan man ryck- er på axlarna och säger: Så här blir det när man bara låter betygen vara instrument för intagningen. Vad är det som har hänt med de gamla sociallibe- rala idéerna? Det är inte bara jag som undrar det. I går fick jag ett fax från Bertil Hansson, som var folkpar- tistiskt statsråd för några år sedan. Han var orolig och skrev så här till mig: Att ordna skolan så att olika skolor och skolsys- tem löper helt vid sidan av varandra och med elever sorterade i skilda grupper alltefter sociala, etniska, religiösa, ekonomiska och begåvningsmässiga grun- der är att återinföra parallellskolesystemet, som vi hade innan Tage Erlander genomförde grundskolan, då i samarbete med socialliberalerna. I går hörde jag också på nyheterna att Centerparti- ets ledare Maud Olofsson går till attack mot Folkpar- tiets och mot högerns skolpolitik. Kanske är det så att vi får en splittring och en nyktrare syn på skolans utveckling framöver. Kanske kan vi återkomma till en samsyn om vad som är det viktiga för skolans fram- tid. Jag tror att skolan behöver det - en skola som ska ge alla barn lika rätt till god utbildning oberoende av vilken studietradition hemmet har, vilken inkomst föräldrarna har eller från vilket land mamma och pappa kommer. (Applåder) 0977281927618 N 2010-01-01 00:00:00 149756 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0969/#anf2