2348363 GP0968 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:68 Onsdagen den 13 februari 2001/02 68 2002-02-13 00:00:00 Utrikespolitisk debatt utrikespolitisk debatt E736BB0A-38F6-46D9-B0D9-922FF20D1009 32 MURAD ARTIN (v) v Herr talman! Mellanöstern och länderna öster därom har under senare år hamnat i världspolitikens centrum. De flesta av dem är f.d. kolonier. Kolonial- makterna var inte intresserade av demokrati. De var intresserade av koloniernas ekonomiska tillgångar. Efter avkoloniseringen bildades nya stater. Det blev självfallet inga demokratier. Vi fick stater som Irak, Iran, Jordanien, Syrien, Afghanistan och Pakis- tan. Några av dem håller sig med en demokratisk fasad, men i själva verket är det andra maktstrukturer som avgör den politiska, sociala och ekonomiska utvecklingen. Kolonialmakternas dominans har efter det kalla kriget avlösts av USA:s dominans. I USA:s politik har viljan att dominera varit viktigare än demokratin. Man har spelat utrikespolitiska spel där kontroll och herravälde varit det viktigaste. Vad ska man säga om att USA först har Irak som bundsförvant i kriget med Iran? När Saddam Hussein under denna tid gasar ihjäl 5 000 kurder i staden Ha- labja vägrar USA att i FN fördöma denna förbrytelse. Några år senare blir Irak en av USA:s värsta fiender och utnämns till skurkstat. Det handlar om ett spel om makt och herravälde - inte om demokrati kontra diktatur. Hur många dikta- turer har för övrigt inte USA stött på sin bakgård Latinamerika? Herr talman! I Mellanöstern bildades 1947 staten Israel. Under decennier har Israel och Palestina ut- gjort en källa till konflikter i Mellanöstern. I dag är den israeliska staten beväpnad till tänderna med den modernaste utrustningen. Man är militärt vida över- lägsen grannländerna. Man ockuperar palestinska områden. Man bygger bosättningar på ockuperad mark. Som ockupant uppträder man föraktfullt och brutalt mot palestinierna, raserar deras bostäder och inrättar civila och militära installationer på palestinsk mark. Man uppträder som om man kommit för att stanna och ta över. Man förstör och skjuter sönder den bräckliga infrastruktur som den palestinska myn- digheten byggt upp. Sharonregeringen har omringat palestiniernas le- dare Yasir Arafat och i praktiken gjort honom till sin fånge. Samtidigt predikar israeliska talesmän oupp- hörligen om att Yasir Arafat måste stoppa själv- mordsbombare och terrorister. Hur ska han kunna göra det när man isolerat honom från sitt eget folk? Vad den israeliska staten gjort är att man inlett ett krig mot det palestinska folket. De militära aktioner Ariel Sharon genomfört är inte något steg på vägen mot fred eller mot en fredsprocess. Snarare börjar det likna ett försök till en ny fördrivning av palestinierna - ett försök till etnisk rensning. Även israeliska soldater och officerare börjar få nog av Sharons politik och vägrar ställa upp på alla folkrättsbrott och på förföljelser av palestinierna. Herr talman! När situationen går så långt som till att man flygbombar palestinska myndigheter mitt i ett bostadsområde i Gaza växer sig bara en riktning bland palestinierna stark - den som representeras av Hamas, Hizbollah och Islamiska Jihad. De funda- mentalistiska riktningarna bland palestinierna blir starka - de som får sin uppmuntran från Iran. De som försvagas är de bland palestinierna som Arafat repre- senterar. Samtidigt är det en skam att de arabländer som säger sig stödja palestiniernas sak inte förmår ge det stöd och det bistånd de utlovat. Ekonomiskt bistånd har uteblivit, och det palestinska stödet ges inte sällan samtidigt som man sneglar på USA, som är den vikti- gaste importören av arabvärldens olja. Vilka tänker sig Sharon förhandla med i framti- den, om hans syfte är att förhandla, när Arafats linje på olika sätt försvagats? Ska det till slut bara bli för- handlingar med Islamiska Jihad och Hamas? Den sortens folk förhandlar knappast. Det vet alla. Det vet Sharon. Alla vet också att Sharon inte skulle kunna göra det han gör utan stöd från USA och president Bush. Bush gör som Sharon. Han manar Arafat att få bort självmordsbombarna och terroristerna. Han manar den misshandlade till besinning. Självfallet vet jag att självmordsbomber och ter- rorhandlingar aldrig leder till något gott. Det är ett fruktlöst sätt att försvara sina rättigheter. Det är en sak att bekämpa terrorister, men en helt annan är att bekämpa terrorism. Att döda eller infånga några terrorister kräver na- turligtvis vissa insatser. Lyckas man med den upp- giften har man för den skull inte bekämpat terroris- men eller själva källan och den ursprungliga orsaken till terrorn. Att bekämpa terrorismen som fenomen kräver stora insatser. Det är helt andra insatser än en serie militära ingripanden. Man kan inte ha en så enkel syn på världen och människorna att man bara utpekar vissa människor som ondskefulla och som terrorister. Det finns orsa- ker till att människor begår onda gärningar. Det är under dessa förhållanden ondskan växer. Det är soci- ala missförhållanden och missförhållanden sprungna ur förtryck. Det är förhållanden som kränker männi- skor. Det är missförhållanden som i andra ändan har sin grund i en makthunger och en strävan efter domi- nans och herravälde. Det finns t.o.m. en önskan om och vilja till världsherravälde. 0431699774518 N 2010-01-01 00:00:00 149720 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0968/#anf32