2348363 GP0968 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:68 Onsdagen den 13 februari 2001/02 68 2002-02-13 00:00:00 Utrikespolitisk debatt utrikespolitisk debatt DCD374F6-E89F-4CC8-800B-54994F6A87FA 3 LARS OHLY (v) v Fru talman! Ärade åhörare! Det finns i dag fler fattiga och samtidigt fler mycket rika i världen än någonsin tidigare. Samtidigt finns det resurser som gör att ingen skulle behöva att leva fattig eller svälta. En majoritet av dem som lever i absolut fattigdom är kvinnor och flickor. En tredjedel av alla kvinnor i u-länderna är analfabeter. 110 miljoner barn går inte i skolan. En majoritet av dem är flickor. De allra flesta som flyr undan krig och konflikter är kvinnor och barn. En halv miljon kvinnor dör årli- gen i samband med barnafödande. Kvinnor saknar ofta äganderätt till det hus som de bor i, till den jord som de brukar och de lever i rättslöshet. Miljoner kvinnor i u-länder har anställts i tillverk- ningsindustri och exportjordbruk som en följd av de fattiga ländernas satsning på exportindustrier. Kvin- nor har generellt lägre löner och sämre arbetsvillkor än män. De fattiga länderna konkurrerar på världsmarkna- den med låga löner, och den billigaste arbetskraften är den fattigaste av de fattiga, dvs. kvinnor i u- länderna. Därför måste Sveriges bistånd och utrikespolitik genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv. Därför måste en större del av biståndet gå till att förbättra kvinnors möjligheter till utbildning och hälsovård. Fru talman! Handelspolitiken är sannolikt väsent- ligt viktigare för u-ländernas framtid än biståndspoli- tiken. Biståndspolitikens mål bör vara att avskaffa sig själv. I dag är det nödvändigt med ett högt och kvali- tativt säkert bistånd till många områden i världen. Men utan att den rika världen bekämpar sin egen protektionism och på allvar tar ansvar för fattiga länders tillgång till världsmarknaden kommer väl- ståndsökningen att fortsätta att fördelas orättvist. Tullar och handelsregler gynnar nästan enbart de rika. Dessutom försvårar de ofta för länder att föra en bra miljöpolitik. Handelsreglerna måste därför för- ändras så att de bidrar till att utjämna skillnaderna mellan fattiga och rika och mellan kvinnor och män. Världshandeln måste anpassas till vad naturen tål. Fokus måste flyttas från västvärldens krav på tillgång till råvaror och avsättningsmarknader till de fattiga ländernas berättigade krav på utveckling. Internationella handelsavtal ska fullt ut respektera FN-konventioner om miljö och arbetsvillkor. Världsbanken, Internationella valutafonden och världshandelsorganisationen WTO måste demokrati- seras. USA:s och EU:s makt över dessa organisatio- ner måste minska. De internationella institutionernas politik måste förändras från att ensidigt kräva avregleringar och ökade klasskillnader till att verka för en hållbar ut- veckling, rättvisa och generell välfärd för alla. Fattiga länders skuldbörda till den rika världen måste minska genom att skulder avskrivs. Fru talman! Den europeiska unionen har under de senaste åren tagit flera steg på väg mot en federal statsbildning. Den snabba uppbyggnaden av en ge- mensam snabbinsatsstyrka kan inte karakteriseras som något annat än ett embryo till en gemensam försvarspolitik. Nu har också eliternas och den europeiska storfi- nansens projekt EMU sjösatts. Valutaunionen kom- mer att leda till starka krav på en samordnad ekono- misk politik med skatteharmonisering och gemensam välfärdspolitik som följd. Den svenska regeringen har, trots uttalade ambi- tioner om att slå vakt om EU:s mellanstatliga karak- tär, på punkt efter punkt accepterat - och ibland t.o.m. entusiastiskt förespråkat - förslag som minskar väljarnas möjlighet att utkräva politiskt ansvar. Däri- genom försvagas demokratin. Regeringens agerande i den europeiska framtids- debatten är mer än lovligt svagt. Å ena sidan talar man fint om de nationella parlamentens roll och om vikten av att åtgärda det s.k. demokratiska under- skottet i EU. Å andra sidan viker man sig så fort fede- ralisterna tar till brösttoner. Fru talman! Regeringen brukar hävda att deras ut- rikespolitik är densamma som socialdemokratiska regeringar i alla tider har fört. Det är svårt att se att det stämmer med verkligheten. Svensk utrikespolitik är numera underordnad EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik, och det har lett till en olycklig tystnad om internationella konflikter och en besvä- rande underdånighet gentemot den kvarvarande su- perstaten USA:s ambitioner att styra världen. Om det finns en röd tråd i svensk utrikespolitik genom histo- rien är det omsorgen om folkrätten och engagemanget för internationell rättvisa. Den nuvarande regeringen förvaltar denna tradition genom att ibland acceptera, ja, ibland t.o.m. direkt stödja, brott mot internationell rätt och genom att fördunkla konflikter. När USA och Nato började bomba Jugoslavien var detta ett solklart brott mot all internationell rätt. Likväl uttryckte Göran Persson förståelse för USA:s bombningar och för bruket av militärt våld. Statsmi- nisterns djärva slutsats var att det inte finns något entydigt stöd i folkrätten för bombningarna. Det hade varit rimligt att Sverige protesterade högljutt och starkt mot superstaten USA:s sätt att ställa världssam- fundet åt sidan och själv ta sig rätten att använda militärt våld för att lösa en konflikt. Regeringens förhållningssätt har mycket lite med alliansfrihet eller försvar av folkrätten att göra. Det handlar om en dramatisk förändring av svensk utri- kespolitik som de svenska Natoanhängarna har an- ledning att jubla över. Den nya säkerhetspolitiska beskrivningen är säm- re än vi hade trott att den kunde vara. Alliansfriheten framstår där som ett oönskat faktum. Meningen om framtida säkerhet luktar Natomedlemskap lång väg. Den formulering man har kommit överens om inne- bär en mycket klar poängseger för den borgerliga synen. Neutraliteten är borta, och nu tas ett mjukt avsked av alliansfriheten. Det är närmast en recension av den politik som har bedrivits: Alliansfriheten - denna säkerhetspolitiska linje - har tjänat oss väl, säger man. Den var bra en gång i tiden, alltså, men för framtiden talar man inte längre om alliansfrihet och neutralitet. Det är ett konstaterande av ett sakför- hållande: Sverige är militärt alliansfritt. Men det är en deskriptiv formulering, inte en formulering som pekar mot framtiden. När man talar om framtiden formuleras det mjuka avskedet från alliansfriheten i påståendet att hot också mot Sveriges säkerhet bäst avvärjs i samverkan med andra länder. Kontrasten mot neutralitetssynens och alliansfrihetens linje kunde knappast vara starkare! Det finns ingenting alls i dessa formuleringar som innebär ett nej till en kommande svensk anslutning till Nato. I själva verket är det svårt att se att en Nato- anslutning inte skulle vara en logisk följd av den förändrade svenska säkerhetspolitik som i dag har presenterats. Den lämnar också mycket öppet för tolkningar. Vi hörde hur Bo Lundgren sade att den säkerhetspolitiska doktrinen var modern och öppen och lägger den gamla alliansfriheten bakom oss. Detta skulle enligt honom vara väl i linje med det borgerliga förslaget från augusti: Den ryggradslösa säkerhetspolitikens tid är förbi; ett medlemskap i Nato är nästa naturliga steg. Den nya doktrinen uppfyller inte ens det mest primära syfte som en doktrin ska ha, nämligen att skapa säkerhet i omvärlden när det gäller Sveriges säkerhetspolitiska val. De olika tolkningar som görs av de partier som kommit överens om den här skriv- ningen leder tvärtom till en osäkerhet i omvärlden om vilken väg Sverige väljer i framtiden. Hur skulle det då ha kunnat låta? Exempelvis så här: Sverige är militärt alliansfritt. Det är den säker- hetspolitiska linje som ger oss störst handlingsfrihet i olika krislägen. Om en konflikt trots allt skulle bryta ut i vårt närområde står det oss fritt att i enlighet med FN:s stadga agera, vara icke krigförande eller förklara oss neutrala. Den svenska militära alliansfriheten, grundad på en betryggande försvarsförmåga, bidrar till stabilitet i vår del av Europa. Den är en god platt- form för fortsatta svenska strävanden för nedrustning och icke-spridning av kärnvapen. Så löd det förslag som regeringen stod för i augusti. Det var det förslag som man förhandlade bort i överenskommelsen med de tre borgerliga partierna. Doktrinen kunde också ha kunnat låta så här: Sve- rige ska vara militärt alliansfritt. Alliansfriheten är ett viktigt säkerhetspolitiskt verktyg. Alliansfriheten ger oss handlingsfrihet att driva en självständig politik i krislägen, och också i frågor som nedrustning och kärnvapenavveckling. Som militärt alliansfria kan vi välja att ställa oss neutrala i en eventuell kris- eller krigssituation. Det var den socialdemokratiska parti- kongressens beslut när man fattade beslut om nytt partiprogram på kongressen i höstas. Fru talman! Efterdyningarna efter terroristdåden i New York och Washington har lett till att den gamla jesuitregeln att ändamålet helgar medlen har fått ny aktualitet. Vi ser att rättssäkerhet och respekt för mänskliga rättigheter riskerar att dumpas under det vällovliga syftet att utrota terrorismen. Regeringen har förklarat att det gäller att finna en balans mellan terroristbekämpningen å ena sidan och respekten för mänskliga rättigheter å andra sidan. Detta är feltänkt. Mänskliga rättigheter är inte för- handlingsbara. Det gäller inte att finna en balans. Det gäller att i varje läge försvara rättssäkerhet och mänskliga rättigheter mot övergrepp från vem det vara månde. Endast det kan utgöra grunden för ett försvar av demokrati och öppenhet. Därför är det sorgligt att se den svenska regering- ens svaga agerande när tre svenska medborgare får sina tillgångar frysta och man uppenbarligen inte har redovisat några som helst skäl för beslutet. Därför är det sorgligt att se att Sverige avvisar två asylsökande till Egypten under hänvisning till att man har erhållit garantier för deras säkerhet - garantier som i princip innebär att den egyptiska regeringen lovar att dessa asylsökande ska behandlas i enlighet med egyptisk lag. Vi talar om ett land som systema- tiskt kränker mänskliga rättigheter och rättssäkerhet. Vi vet också att rättssäkerheten sitter trångt till när USA behandlar fångar som djur. Vi vet att också att den internationella brottmåls- domstolen ifrågasätts och bekämpas av starka krafter i USA. När hörde vi utrikesministern säga något om den lagstiftning som den amerikanska senaten antog den 7 december och som innebär att den internatio- nella brottmålsdomstolen ska bekämpas med alla möjliga medel av presidenten om någon amerikansk människa skulle ställas inför rätta av denna domstol? Det finns en stor risk att rättssäkerhet och mänsk- liga rättigheter i framtiden blir en lyx som man kan hänvisa till i högtidstal. I denna värld, fru talman, behövs partier och regeringar som ifrågasätter USA:s dominerande roll. I denna värld behövs partier och regeringar som tar ställning för global rättvisa och internationell solidaritet. I denna värld behövs de som vågar uttrycka att en annan värld är möjlig. (Applåder) 0371688419616 N 2010-01-01 00:00:00 149691 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0968/#anf3