2348363 GP0968 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:68 Onsdagen den 13 februari 2001/02 68 2002-02-13 00:00:00 Utrikespolitisk debatt utrikespolitisk debatt 2E8C098B-B565-49E8-A485-C6AB7F5AE464 2 BO LUNDGREN (m) m Fru talman! De avskyvärda terrordåden för drygt fem månader sedan visar att hotet mot fred och sä- kerhet har ändrat karaktär. Det är i dag tydligare än någonsin att det är i solidarisk samverkan med andra länder som vi bemöter framtida hot mot vår säkerhet. Först när det internationella samfundet står enat kan vi försvara det öppna och demokratiska samhället med all kraft. Uppgörelsen mellan oss moderater, Kristdemo- kraterna, Centerpartiet och Socialdemokraterna har gett en modern och öppen beskrivning av svensk säkerhetspolitik. Vi lämnar den gamla neutralitetspo- litiken bakom oss. Sverige kan inte stå neutralt om ett grannland, ett medlemsland i den europeiska unionen eller ett kandidatland utsätts för hot eller angrepp. Beskrivningen utgår från våra förpliktelser inom Förenta nationerna och solidariteten inom den euro- peiska unionen och där konstateras att hot mot freden och vår säkerhet bäst kan avvärjas i gemenskap och samverkan med andra länder. Formuleringarna ligger väl i linje med det borgerliga förslaget från augusti förra året. Med denna grund bör vi nu utnyttja tillfället att föra en öppen debatt om hur vi tillsammans med andra länder kan bygga en säkrare framtid. Den ryggradslösa säkerhetspolitikens tid är förbi. Det är inte tabu att tala om Nato som Europas själv- klara militära ryggrad. För Europas säkerhet är det av avgörande betydelse att det transatlantiska bandet inte försvagas. Det förutsätter ömsesidig respekt. Ett medlemskap i Nato är ett naturligt nästa steg på vä- gen mot ett ökat internationellt samarbete - en väg som har varit Sveriges väg sedan början av 90-talet. Sverige måste ha beredskap för att ta ett gemen- samt ansvar för Europas säkerhet. Men i dag är våra försvarssatsningar så små att vi inte klarar oss särskilt bra vare sig på hemmaplan eller på bortaplan. Det är nästintill genant att Sverige i dag inte har kapacitet att medverka i fler fredsfrämjande åtgärder. I tidskriften The Economist listades för en tid sedan ett antal länder som anses ha god förmåga att bidra till fredsfrämjande operationer. Med på listan var bl.a. Norge, Danmark och Finland - inte Sverige. Finlands försvarsminister sade i ett tal i Stock- holm förra veckan att Finland nu går i riktning mot ett Natomedlemskap. Inom några år kan därför Sverige komma att stå isolerat i Norden som det enda landet utanför den transatlantiska säkerhetsgemenskapen. Det är viktigt att ha klart för sig att ett Natomed- lemskap på sikt kan komma att handla mindre om säkerhet för Sverige än om solidaritet och inflytande. Vi kan välja att vara med och påverka när de eu- ropeiska säkerhetsstrukturerna vidareutvecklas. Vi kan också välja att stå vid sidan av. Men valet borde vara enkelt. Fru talman! Vi står inför en historisk höst. Två stora steg framåt tas på vägen mot Europas enande. I Prag i november inbjuds sannolikt de tre baltiska staterna tillsammans med andra östländer att bli Na- tomedlemmar. Vi moderater har under fem år uttalat stött en sådan utveckling. Det är glädjande att också regeringen nu inser att detta stärker säkerheten i Ös- tersjöregionen. För att ytterligare förstärka samarbetet kring Ös- tersjön bör vi dessutom arbeta för att de tre baltiska länderna så snabbt som möjligt kan bli fullvärdiga medlemmar i Nordiska rådet. Nästa historiska steg tas i Köpenhamn i december, då beslutet om att utvidga den europeiska unionen fattas. EU- och Natoutvidgningen innebär en historisk möjlighet att knyta samman hela Europa. Befolkning- en i länderna i den europeiska unionen är redan i dag större än USA:s. Till denna familj kan nu komma att läggas ytterligare tio medlemmar. Det får inte finnas någon tvekan. Tidtabellen måste hållas. Kandidatländerna måste kunna se ljuset i slutet av tunneln. Sverige måste vara drivande för att EU fullt ut tar detta historiska steg. Under ett halvt sekel har den europeiska unionen gjort Europa till frihetens, fredens och demokratins kontinent. Den bärande idén bakom detta är, och har varit, den fria rörligheten över nationsgränser, att bryta barriärer mellan människor och mellan företag och knyta samman ekonomier och länder på ett sådant sätt att krig och konflikter blir omöjliga. I en tid av terro- risthot och ekonomisk osäkerhet är det värt att på- minna om att denna grundläggande princip hittills aldrig har naggats i kanten. Den fria rörligheten bör gälla från första dagen för samtliga nya medlemslän- der. Sverige, Europa och världen behöver inte mindre utan mer frihet. Ett konkret exempel är unionens tullar mot fattiga länder. Det har gjorts en del, men mycket mer behö- ver göras. Jag skulle önska att Sverige hade en rege- ring som vågade lyfta fram denna fråga som en av de absolut viktigaste. Om vi menar allvar med att hjälpa människor i fattiga länder kan vi inte fortsätta att neka dem det viktigaste verktyget för att förbättra sin situation. Om solidariteten med människor i fattiga länder ska vara mer än vackra ord måste EU öppna sina gränser för varor och tjänster från hela världen. Med en borgerlig regering ska Sverige vara en starkare röst för frihandel. Sverige behöver en regering som inte är nöjd med att sitta på Europasamarbetets avbytarbänk utan som finns med när sammanträdena pågår och när beslut i realiteten fattas - en regering som vill och vågar ta initiativ i avgörande framtidsfrågor. Det finns nu anledning för oss att ställa ett antal grundläggande frågor kring Sveriges framtida roll i Europa - och att se till att de också får ett svar. Utan ett tydligt ledarskap, som handlar mer om hårt arbete och aktiva insatser än om fototillfällen, kommer dessa frågor att förbli obesvarade. Sverige måste lämna avbytarbänken. Vi måste lä- ra av historien. Men vi måste också ha förmågan att möta framtiden med öppna ögon. Det gäller att ta till vara de möjligheter som EU- medlemskapet erbjuder. Vårt inflytande över Europa- samarbetet stärks om vi uppfattas som en konstruktiv partner. Det är inte genom att tillämpa en "vänta-och- se-politik" som vi vinner respekt och inflytande i kretsen inom den europeiska unionen. Tvärtom måste varje medlemsland uppvisa poli- tiskt ledarskap och ställa upp för andra. Det handlar om att ta gemensamt ansvar och om att anta utma- ningar i en union som bygger på, och som kommer att fortsätta att bygga på, gemensamma värderingar. I dag delar 300 miljoner européer i tolv länder samma valuta. Det blir ännu lättare att röra sig över gränser. Euron stärker samhörigheten och befäster därmed freden. Det blir lättare att jämföra priser och lättare att köpa och sälja varor i och från andra länder. Konkurrensen skärps och priserna sjunker. Sverige skulle ha varit med från början, men So- cialdemokraterna vågade inte. Partiets enighet sattes före Europas fortsatta enande och Sveriges möjlighe- ter. Opinionssiffror sattes före större inflytande, bättre villkor för företagande och lägre priser för hushållen. Trots att det vore bra för människor i Sverige att införa euron blir väntan lång. Och ännu finns det inget datum för när denna väntan kan ta slut. I början av året pressades Social- demokraterna till att presentera en tänkbar tidtabell för en svenskt införande av euron. Men när detta välkomnades av flera borgerliga partier satte man sig återigen på avbytarbänken. Det bästa vore att hålla en folkomröstning i höst, efter valet till riksdagen. Om det inte går måste en omröstning hållas senast nästa vår, för annars riskerar införandet av euron i Sverige att ytterligare försenas. Fru talman! Debatten om Europas framtid har nu på allvar inletts. Det är en debatt som berör medbor- garna i både medlemsländer och kandidatländer. Min förhoppning är att slutresultatet ska säker- ställa att ett utvidgat EU kan fungera effektivt samti- digt som samarbetets centrala delar skyddas. Men det är också en process som bör sträva efter att minska klyftan mellan institutionerna och medborgarna. En förutsättning för att detta ska lyckas är att vi tydliggör avgränsningen mellan EU:s ansvarsområ- den och de enskilda medlemsländernas. En central uppgift för EU är att utöka och förbättra funktionen i den gemensamma marknaden genom utvidgning av unionen och genom att utvidga den gränslösa mark- naden till fler områden. Det gäller framför allt trans- porter, banktjänster, utbildning och sjukvård. Unionen måste också agera för att offentliga mo- nopol inom områden som elektricitet, telekommuni- kation, posttjänster och järnvägar bryts upp. Vi bör alltid noga tänka oss för innan nya uppgif- ter läggs på det europeiska planet. Men när väl EU fått nytt ansvar måste unionen kunna fullfölja sin uppgift. Detta gäller inte minst EU:s roll inom kris- hantering i framtiden. En viktig fråga i framtidsdebatten kommer att va- ra hur EU:s globala roll inom utrikes- och säkerhets- politiken kan stärkas ytterligare. När EU talar med en röst ökar möjligheterna att spela en viktig roll på olika håll i världen. Detta gäller inte minst i Mellanöstern, där EU kan stödja och komplettera USA:s insatser. Alla an- strängningar måste till för att bryta den onda cirkel som skapats av våld och terror. Både israeler och palestinier måste göra sitt yttersta för att fredsför- handlingarna snarast återupptas. Fru talman! Den afrikanska kontinenten måste få en tydligare plats i den europeiska politiken. I dag lever 150 miljoner afrikaner i yttersta fattigdom. Mer än 120 000 afrikanska barnsoldater tvingas delta i aktiv krigföring. Aidsepidemin kräver miljoner och åter miljoner liv. Vi får inte vara passiva. Vi måste ta vårt ansvar. Fattigdomen kan och ska utrotas. Det vilar ett tungt ansvar på den europeiska unionen och på Sverige att hjälpa. Det viktigaste är handel och investeringar. Det är så människor i land efter land av egen kraft lämnat fattigdomen bakom sig. Men ibland krävs mer än så. Senast 2004 bör en total skuldavskrivning för de fattigaste låginkomst- länder som är högt skuldsatta genomföras. Huvudde- len av dessa länder finns i Afrika. Allt bistånd måste ges med ansvar. Skuldavskriv- ningen ska kombineras med villkor. Vi måste våga ställa ökade krav på regeringar att respektera mänskliga rättigheter, införa näringsfrihet, främja frihandel, skapa fungerande rättsväsenden och bekämpa korruption. Att ursäkta vanstyre är att göra människor i Afrika en björntjänst. Det gäller att få ledare att inse att sta- bila demokratier är den bästa garantin för ekonomisk utveckling och därmed för välstånd. Ett av de värsta exemplen på motsatsen ser vi i dag i Zimbabwe. År efter år gav det internationella samfundet - inte minst Sverige - okritiskt nya lån och bidrag till landet. Alltför sent reagerade Sverige och omvärlden på avsaknaden av reformer för frihet och demokrati. Efter 22 år vid makten har Robert Mugabe kid- nappat den demokratiska processen och för nu landet allt närmare avgrundens rand. Trots sanktionshot från EU lär valen nästa månad bli allt annat än fria och demokratiska. Om det är någonstans det länge krävts konfliktfö- rebyggande insatser så är det just i Zimbabwe. Det gäller att agera innan ridån går ned för landet. Fru talman! I regeringens deklaration sägs att Sve- riges internationella arbete inte bara kräver engage- mang utan också resurser. Samtidigt stänger Social- demokraterna systematiskt ambassader i Latinameri- ka. Regeringen säger att den vill stärka relationerna mellan Europa och de muslimska länderna. Samtidigt stänger Socialdemokraterna flera ambassader i arab- världen. Om regeringen menar allvar med att spela en in- ternationell roll och föra en politik för mänskliga rättigheter även utanför vårt lands gränser kan vi inte begränsa våra kontaktytor med omvärlden. Fru talman! Vi har i dag större möjligheter än nå- gonsin att vara med och påverka Europas utveckling och också utvecklingen i andra delar av världen. Det bygger på att politiskt ledarskap kombineras med både mod och visioner. Först då kommer Sverige att kunna spela en verklig roll på den globala scenen. (Applåder) 0537484650407 N 2010-01-01 00:00:00 149690 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0968/#anf2