<anforande>
<dok_hangar_id>2348360</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0965</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:65 Torsdagen den 7 februari</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>65</dok_nummer>
<dok_datum>2002-02-07 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 2001/02:179 om asyl- politiken</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>E4BC863D-4064-4277-9C71-CCD99C789176</anforande_id>
<anforande_nummer>21</anforande_nummer>
<talare>Statsrådet JAN O KARLSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Sten Andersson har frågat mig om
jag ämnar göra en översyn av gällande lagstiftning så
att riksdagens intentioner följs.
Sten Anderssons fråga är föranledd av det förhål-
landet att flertalet av de drygt 4 000 personer från
Kosovo som haft tidsbegränsade uppehållstillstånd i
Sverige och sedan sökt asyl efterhand fått permanenta
uppehållstillstånd. Det rörde sig vid årsskiftet
2001/02 om drygt 2 500 personer, motsvarande 63 %,
av vilka ca 350 med lagakraftvunnet avslagsbeslut
fått uppehållstillstånd av Utlänningsnämnden efter ny
ansökan. I ett antal ärenden finns inte lagakraftvunna
beslut - hos Migrationsverket för 84 personer och hos
Utlänningsnämnden för 357 personer. Antalet perso-
ner som återvänt självmant är 316, medan 111 åter-
vänt genom polismyndighets försorg. Sammanlagt
saknas kännedom om var 464 personer uppehåller
sig.
Som Sten Andersson refererar till har riksdagen
vid sitt beslut den 9 maj 2001 över motion
2000/01:Sf645, yrkandena 19 och 20, inte sett anled-
ning att ta initiativ till att personer från Kosovo som
haft tidsbegränsade uppehållstillstånd generellt skulle
få förlängda tidsbegränsade uppehållstillstånd eller
under vissa förutsättningar permanenta uppehållstill-
stånd. En prövning har på sedvanligt sätt skett indivi-
duellt för dem som sökt asyl. Den omständigheten att
flertalet ansökningar hittills lett till att permanent
uppehållstillstånd givits, i ett antal fall genom beslut
avseende ny ansökan efter tidigare lagakraftvunnet
avslagsbeslut, ger inte i sig anledning till översyn av
gällande lagstiftning. Förhållandet var för övrigt
likartat redan vid tiden för riksdagens nyss nämnda
beslut.
Det visar sig dock att det finns problem av olika
slag som alltför ofta gör processen med beslutsfattan-
de i asylärendena utdragen, liksom återvändandet för
dem som inte har skäl att stanna i Sverige. Handlägg-
ningstiderna i första och andra instans uppmärksam-
mas återkommande i denna kammare. Regeringen
följer också fortlöpande utvecklingen i detta avseende
för att stärka utlänningsmyndigheternas kapacitet att
handlägga asylärenden.
Jag vill ta tillfället i akt att också lyfta fram bety-
delsen av korta handläggningstider för ärenden om
återvändande som sker efter lagakraftvunnet beslut
om avvisning eller utvisning. För att värna asylrätten
är det helt nödvändigt att återvändande i sådana fall
kommer till stånd och, inte minst av hänsyn till de
berörda personerna, utan onödig tidsutdräkt. Migra-
tionsverket och polismyndigheterna spelar här en
mycket viktig roll inom migrationspolitiken.
Regeringen förbereder för närvarande två propo-
sitioner som har anknytning till Sten Anderssons
fråga. Den ena propositionen gäller tillfälligt skydd
och genomförande av EU-direktivet på detta område.
Den andra propositionen gäller ny instans- och pro-
cessordning och tar bl.a. upp hur skäl som tillkommit
efter ett lagakraftvunnet beslut ska beaktas i asylä-
renden.
Mot denna bakgrund ser jag inte anledning att ta
initiativ till en översyn av gällande lagstiftning.
</anforandetext>
<intressent_id>0553241385804</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>149518</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0965/#anf21</protokoll_url_www>
</anforande>
