<anforande>
<dok_hangar_id>2348359</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0964</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:64 Onsdagen den 6 februari</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>64</dok_nummer>
<dok_datum>2002-02-06 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Livsmedelskontroll och genteknik </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>0EBF321C-BBE9-4DC1-B9C1-2692E7623B3F</anforande_id>
<anforande_nummer>63</anforande_nummer>
<talare>PER LAGER (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Förgiftad strömming - dioxinström-
ming - är inte livsmedel. Det hoppas jag att vi är
överens om.
Kostråd kan aldrig ge klara signaler. De går aldrig
hem överallt. Därmed utsätter vi framför allt unga
kvinnor och barn för detta. Det har vi inte rätt att
göra. Försiktighetsprincipen borde sätta stopp för det
tidigt.
Jag vill ta upp den andra frågan som Michael
Hagberg nämnde i sitt inlägg, nämligen moratoriet för
kommersiell utsättning av GMO. Han menar att det
skulle hindra utvecklingen. Men ett moratorium kan
rädda oss från de oanade effekter som vi är rädda för.
Med ett moratorium kan man ge utrymme för en
undersökning av vad det handlar om i stället för att
riskera att GMO hamnar i vår natur så att vi inte kla-
rar av det sedan.
</anforandetext>
<intressent_id>075043103804</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>149424</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0964/#anf63</protokoll_url_www>
</anforande>
