<anforande>
<dok_hangar_id>2348359</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0964</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:64 Onsdagen den 6 februari</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>64</dok_nummer>
<dok_datum>2002-02-06 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Livsmedelskontroll och genteknik </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>A27A262E-9714-42A4-A842-4F3446F0050A</anforande_id>
<anforande_nummer>48</anforande_nummer>
<talare>CAROLINE HAGSTRÖM (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>Fru talman! För drygt en vecka sedan var vi, någ-
ra stycken från utskottet, på en politikerträff på riks-
dagens infocenter som hade temat Maten vi äter.
Glädjande nog var mötet välbesökt och frågorna till
oss politiker många.
Många av de frågor som ställdes handlade just om
mycket av det som vi i dag ska debattera här i kam-
maren. Att mat är en fråga som engagerar många är
inte svårt att förstå. Men man märker också en ökad
oro bland människor när det gäller frågor runtom-
kring maten vi äter. Det handlar om allt från långa,
oacceptabla djurtransporter, sjukdomar hos djuren
och genmodifiering till frågan om märkning av livs-
medel.
Därför vill jag börja med att säga att jag är mycket
glad för att vi har enats kring en bra skrivning i detta
betänkande rörande just märkningsfrågan. I enlighet
med ett kristdemokratiskt yrkande säger vi nu att vi
anser att regeringen ska utreda frågan om märkning
även av annat köttslag än nöt. Detta tror jag är nå-
gonting som uppskattas av många konsumenter.
Jag tycker på det hela taget, fru talman, att detta är
ett ganska bra betänkande. Men vi kristdemokrater
har på grund av avvikande uppfattning i några frågor
tre reservationer samt ett särskilt yttrande fogat till
betänkandet. Jag tänker nu uppehålla mig runt några
av dessa.
I reservation nr 9 tar vi upp frågan om småskalig
livsmedelsproduktion. Det växande intresset från
konsumenterna av att köpa lokalt producerade livs-
medel ska enligt vår syn stödjas - inte minst av mil-
jöhänsyn, eftersom transporterna av livsmedel då
minskar. Därför anser vi att den småskaliga livsme-
delsproduktionen och förädlingen måste få ökade
möjligheter till forskning och utveckling genom en
fond liknande den som trädgårdsnäringen efter propå-
er från Kristdemokraterna nu har fått. Den småskaliga
livsmedelsproduktionen består liksom trädgårdsod-
lingen av en strukturellt småskalig företagarbransch
med en begränsad produktionsandel som kanaliseras
via egna utbudsorganisationer. Branschen möter där-
för samma svårigheter som trädgårdsodlingen när det
gäller att på frivillig basis organisera resurser för
tillämpad forsknings- och utvecklingsverksamhet. Jag
vill, fru talman, härmed yrka bifall till reservation
nr 9.
Reservation nr 7 handlar om lokaliseringen av
EU:s nya livsmedelsmyndighet. Enligt vad jag har
förstått så har Sverige nu gett upp hoppet om och
viljan att driva frågan att lokaliseringen av myndig-
heten bör ske till Sverige. Sverige och Sveriges bön-
der har under lång tid investerat oerhört mycket i bra
miljöbetingelser och riktig djurhållning för att kvali-
tetssäkra våra livsmedel. Jag tycker att det nu är hög
tid att ta hem mervärdena av dessa investeringar. Med
vår förhållandevis goda djurhälsa och goda livsme-
delssäkerhet anser jag att Sverige lämpar sig väl som
värdland för en livsmedelsmyndighet på gemensam-
hetsnivå. Jag anser att regeringen ska verka för detta
inom EU.
Fru talman! I detta sammanhang skulle jag också
vilja ta upp Livsmedelsverkets situation. Det kommer
nu larmsignaler om akut brist på pengar för inneva-
rande budgetår - så akuta att verket hittills har fått
göra neddragningar på 14 miljoner kronor. Ändå
saknas mellan 4 och 5 miljoner kronor! Denna brist
på budgetmedel får naturligtvis oacceptabla konsek-
venser, inte minst för konsumenterna, då vi nu bl.a.
riskerar att få sämre kontroll av t.ex. bekämpnings-
medel i mat. I dessa tider av matskandaler och djur-
sjukdomar satsar man inom EU stora belopp på livs-
medelssäkerhet.
Min fråga till Michael Hagberg blir: Hur kommer
ni från majoritetens sida att hantera den nu uppstådda
krisen inom Livsmedelsverket?
Fru talman! I ett av våra särskilda yttranden tar vi
upp frågan om salmonella och bekämpandet av smitt-
samma husdjurssjukdomar och zoonoser. Trots att vi i
Sverige i dag har en ganska unik och god salmonella-
situation, som har krävt enorma insatser från svenska
bönder, så måste vi med all kraft fortsätta att hålla
Sverige fritt från salmonella. Men det har visat sig
vara lättare sagt än gjort. Ett kryphål i den svenska
livsmedelslagstiftningen möjliggör att importerat
kycklingkött som packas om någonstans och sprutas
med enprocentig saltlakelösning klassas som berett
livsmedel, och det behöver därmed inte salmonella-
testas innan det förs in i Sverige. Risken att vi får in
salmonellasmittat kött i våra livsmedelsdiskar är
uppenbar då en stor del av importen kommer från
länder som Thailand och Brasilien, där salmonellas-
mittan är mycket utbredd.
Jag har tidigare ställt en fråga till jordbruksminis-
tern angående detta, men svaret jag fick gav ingen
lösning. Därför undrar jag nu om Michael Hagberg
kanske kan svara på vad som händer i denna fråga.
En annan viktig fråga är de neddragna budgetme-
del som redovisades i budgetpropositionen beträffan-
de anslaget 42:5, Bekämpande av smittsamma hus-
djurssjukdomar. Under lång tid har den svenska sta-
ten investerat mycket i att förebygga, kontrollera och
bekämpa inhemska djursjukdomar och zoonoser. I
och med detta djurhälsoprogram har den direkta be-
kämpningen vid akuta sjukdomsutbrott på sikt kunnat
hållas nere, och därmed också statens långsiktiga
kostnader eftersom djurägarna har lagbunden rätt till
ersättning vid sådana utbrott. Dessa uppbyggda kon-
troll- och bekämpningsprogram är grunden för den
svenska modellen för god djurhållning och livsme-
delssäkerhet. Under ordförandeskapet drev Sverige
den förebyggande och proaktiva linjen. Här finns
såväl djurskydds- som folkhälsoaspekter. I djur-
skyddslagstiftningen är djurhälsa en viktig del. Våra
djur ska skyddas mot lidande och sjukdom. Ju högre
smittryck i djurpopulationen, desto större användning
av läkemedel, dvs. antibiotika. Då ökar resis-
tensproblemen i alla led, både på djur, bland livsme-
del och bland människor. Därför anser vi att det är
oacceptabelt att majoriteten i riksdagen har beslutat
om neddragning av resurser beträffande just detta
anslag.
Varför kan vi inte i enlighet med Kristdemokra-
ternas motion enas om att Jordbruksverket självt ska
få göra en omprioritering inom sin budgetram för att
säkerställa det viktiga arbete som är i gång, Michael
Hagberg? Det kostar ju inte ens några pengar.
</anforandetext>
<intressent_id>0855851906414</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>149409</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0964/#anf48</protokoll_url_www>
</anforande>
