<anforande>
<dok_hangar_id>2348355</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0960</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:60 Onsdagen den 30 januari</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>60</dok_nummer>
<dok_datum>2002-01-30 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Bildande av ett familjemedicinskt institut m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>C4419097-EBB8-4645-9752-AA653E7F9A72</anforande_id>
<anforande_nummer>58</anforande_nummer>
<talare>LARS U GRANBERG (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det betänkande vi nu debatterar
handlar om hur vi socialdemokrater vill stimulera och
utveckla primärvården i Sverige. Svensk sjukvård har
varit mycket framgångsrik under de senaste decenni-
erna. Den medicinsk-tekniska utvecklingen har flyttat
gränserna för det möjliga. Vi kan rädda liv och öka
livskvaliteten för många människor.
Framgångarna har inte varit förbehållna någon
särskild grupp i samhället. Alla har kommit i åtnju-
tande av dem. Men framgångarna har också en baksi-
da.
De medicinska landvinningarna gjordes samtidigt
som staten sakta men säkert gick mot en finansiell
kris. Den besparingspolitik som vi socialdemokrater
tvingades tillgripa för att få landets ekonomi på fötter
genomfördes delvis till priset av att sjukvården inte
kunde räkna med nya friska pengar under många år.
Det medförde kraftiga personalnedskärningar. Sjuk-
vården, i synnerhet sjukhusen, slimmade sina organi-
sationer för att effektivisera sin verksamhet.
Någonstans här på vägen förlorade också vården
på många håll sin omvårdnadsuppgift. Konsekven-
serna av detta möter vi dagligen när vi besöker sjuk-
vården eller läser de svarta rubrikerna i pressen om
krisen i vården.
Vi socialdemokrater lyckades dock vrida ekono-
min i rätt riktning. I ett par år har vi socialdemokrater
nu gjort ett flertal satsningar för att stärka sjukvårdens
två grundläggande mål:
Dels gäller det sjukvårdens allemansrätt som in-
nebär att varje människa ska få vård efter behov,
oavsett hennes ekonomiska eller sociala omständig-
heter. Det kräver i sin tur att sjukvården är solidariskt
och gemensamt finansierad samt att den är demokra-
tiskt styrd.
Dels gäller det en fungerande vårdkedja som in-
nebär att patienten vid behov snabbt kommer i kon-
takt med primärvård som behandlar eller remitterar
patienten till rätt specialist.
Vad vi för att klara dessa mål hittills gjort är den
största statliga satsningen på sjukvården någonsin,
totalt 14 miljarder kronor. Men det kommer inte att
räcka. Bristerna i tillgänglighet inom primärvården,
som är vårdkedjans första länk, kräver ytterligare
satsningar vad gäller både pengar och kompetens.
Primärvården, som alltså är basen för svensk
sjukvård, har genomgått stora förändringar under de
senaste decennierna. Den medicinska utvecklingen
har gjort det möjligt att inom primärvården i större
utsträckning behandla många sjukdomar som tidigare
krävde slutenvård. Patienterna kan i stället kurera sig
hemma, inte på sjukhuset. Framtidens primärvård
måste alltså bygga ut sin kapacitet för att möta beho-
vet av planerade besök och jourbesök av läkare och
sjuksköterskor i patienternas hem.
Vi bör också utgå från att primärvårdens resurser
kommer att inriktas på den allt större gruppen äldre i
landet. I den nationella handlingsplan för sjukvård
som den socialdemokratiska regeringen lade fram år
2000 och som riksdagen ställde sig bekom fastslogs
att läkartätheten inom primärvården ska öka från
drygt 1 läkare på 2 000 invånare till 1 läkare på 1 500
invånare samt att patienterna ska ha möjlighet till en
fast kontakt hos en familjeläkare.
För att offensivt stödja och stimulera utvecklingen
av primärvården, så att den snabbare och bättre kan
möta de här utmaningarna, vill vi socialdemokrater
skapa ett familjemedicinskt institut.
Institutets huvuduppgift ska vara att genom ut-
veckling och spridning av kunskap bidra till att ut-
veckla primärvården och därigenom stärka den
svenska familjemedicinen. Institutet får därmed också
rollen som nationellt stöd och inspirationskälla för
kompetensutveckling av alla personalgrupper inom
primärvården. Då talar vi om sjukgymnaster, läkare
och alla andra personalgrupper som framtidens pri-
märvård kan omfatta.
Fru talman! Låt mig gå vidare och utveckla vår
syn på institutets uppgifter.
När det gäller fortbildningen tror jag att man ska
vara försiktig och inte på ett så här tidigt stadium
lasta på institutet och detaljstyra institutet alltför
mycket. Det viktiga för det här institutet är att stimu-
lera och utveckla modeller för teamgemensam kun-
skapsutveckling mellan landstingens och kommuner-
nas primärvård.
I övrigt ska institutet inrikta sig på att ge perso-
nalen den fortbildning som personalen behöver. Det
handlar då om att institutet får i uppgift att initiera
och utveckla fortbildningsinsatser. Här handlar det
om att vara en spindel i nätet som ska samordna redan
i dag goda insatser samt framtida nya idéer och tankar
på fortbildningsområdet.
När det gäller kvalitetsarbete och metodutveckling
är god kvalitet grundläggande inom hälso- och sjuk-
vården. Institutet ska här jobba med att utveckla ar-
betsmetoder inom primärvården och också beakta
folkhälsoaspekterna. Det handlar om att sprida kun-
skaper och erfarenheter kring betydelsen av hälso-
främjande och förebyggande arbete.
Fru talman! Sedan har vi vården av äldre. Här vet
vi att det finns ett stort behov av utveckling inom
primärvården så att denna bättre motsvarar de krav
som man ska kunna ställa på vården av äldre med
omfattande behov.
Institutets roll blir att förbättra kunskapsutveck-
lingen på området. Särskilt bör diagnostisering vara
ett fokuserat område för institutet att arbeta med och
sprida kunskap om. Vi måste tidigare och med större
säkerhet kunna fastställa rätt diagnos; detta för att vi
ska kunna forma rätt sorts kompetens och insatser
inom den framtida primärvården.
När det gäller detta med ett ökat antal specialister
på olika områden håller Socialstyrelsen i just ett pla-
neringsstöd för tillförskaffandet av specialister.
Kombinationen av teamuppbyggnad och nämnda
insats på diagnostisering tycker jag ska vägleda in-
stitutet när det gäller att självt komma med förslag
och att fatta viktiga beslut.
Avslutningsvis, fru talman, återkommer jag till
det som är viktigt när det gäller institutets roll och
inriktning.
Institutets arbete ska inriktas på konkreta och all-
mänt förekommande frågor som berör primärvården
för att på så sätt utgöra ett stöd för personalen i pri-
märvården. Detta är ett viktigt område.
Hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande ar-
bete i samverkan med Folkhälsoinstitutet är också en
viktig roll och inriktning.
Vad vi nu snart ska fatta beslut om är ett nätverk
för att stärka och utveckla primärvården - ett nätverk
som ska ha referenser från vård i glesbygd och stor-
stad att arbeta med - men också för att arbeta med att
sprida redan goda lösningar till alla delar inom den
svenska primärvården.
Med detta, fru talman, yrkar jag avslag på reser-
vationerna och bifall till utskottets förslag i betänkan-
det i dess helhet.
</anforandetext>
<intressent_id>0957631371811</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>149001</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0960/#anf58</protokoll_url_www>
</anforande>
